Först var det full fart på årets adventsmarknad i församlingen, sedan tvåsamhet hemma vid middagsbordet. Ganska lugnt och skönt måste jag erkänna..  

"Det är advent", sjöng kyrkokören under Söndagens högmässogudstjänst, som blev mycket stämningsfull. Jag älskar julens melodier och psalmer, de är mäktiga, glada och förväntansfulla på samma gång.

Den enda malören var att jag tog ett steg för långt bak, och höll på att ramla baklänges över altarringen, när vi skulle samla in kollekten, men jag lyckades i alla fall stå på benen  Det var trots allt väldigt gott med kyrkkaffe efteråt  

Hoppas hoppas.. det verkar som om kylan kommer att lätta en aning under veckan, vilket kommer att bli ganska skönt, det finns lite att fixa här och var, och kanske hitta en gran någonstans..

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna", men som vanligt.. lämna aldrig ett brinnande ljus utan tillsyn!! Stressa inte ihjäl Er, Gå i Herrens frid, kram på Er alla Ciao   

Hejhopp i kylan  

Härom kvällen var jag och lyssnade på en "äventyrsman" på folkhögskolan. För ett par år sedan var han i Sibirien och åkte längs en flod. Det var på jordens kallaste plats. När det var som kallast för dem, var det nästan 60 minusgrader.. Ute denna kväll var det "bara" -22. Så när kylan kommer hit för att stanna denna vinter, kan jag trösta mig med att jag trots allt inte BEHÖVER vara ute mer än jag själv vill. Just nu har vi åter -22. Annars är det bara jag och min sambo hemma. Det känns lite konstigt, men samtidigt ganska skönt. Under 3 veckor har vi varit huset fullt, eftersom alla skolungdomar i vår närhet har haft praktik i, och runt Älvsbyn. Det har varit hög genomströmmning i kylskåp och frys.. men liv och rörelse i huset. Dock börjar man känna sig lite "gammal" ibland, och uppskattar lika mycket tystnaden och lugnet. Dock har jag troligen fått tinnitus, så blir det FÖR tyst, sprakar det och tjuter i mitt öra, så det blir jobbigt.

Jag har också hunnit att vara på en "jobbsökarmässa" i Luleå, men tyvärr var det nog inte riktigt "mina" branscher, som var mest i fokus, men det var spännande och intressant i alla fall.

I morgon kommer jag att hålla till på församlingsgården nästan hela dagen, på adventsmarknaden, och på söndag är jag kyrkvärd under gudstjänsten. Hur många vet förresten om att det "nya" kyrkoåret börjar på söndag? Så Gott Nytt (kyrko)År på Er allesammans  Om jag hinner, blir det nog också en tur ner på byn och julskyltningen.. Om Ni tänder ett ljus, kom ihåg att släcka det när Ni lämnar rummet, så slipper ni få besök av brandkåren, och i stället får en stämningsfull väntan på julen (och Kristi ankomst). Må så gott, krama varandra och ta dagen som den kommer.. Trevlig och mysig helg  Ciao

blev som jag hade tänkt idag. Planer fanns ju, men kylan har liksom lagt ett täcke över mina sinnen just nu. Åter har kvicksilvret krupit ner mot -25, och värmepannan har stått och hoppat i garaget. Jag har inte börjat med julpyntet ännu, men jag har ju till söndagen på mig, tur att det finns nätter.. visst heter det "att endast tomten är vaken i den djupa midnattstimman"??    

I morgon bär det av till Luleå på "jobbsökarresa", få se vad den har för öde i bakfickan.. Kram på Er alla, vi hörs förhoppningsvis i morgon. Ciao  

Det pirrar i kroppen, och tankarna flyger och far. Den årliga "julpyntar-känslan" börjar spira i kroppen, men i år är det motsättningarnas år.. Fast jag nu erkänner mig som kristen, blir det ingen större skillnad vad gäller mina "tomtar på loftet". Men efter helrenoveringen här hemma, kommer det att bli en skillnad på vad som ställs fram i fönstren bla. Här finns dock en liten konflikt i mitt inre, därav den lite konstiga rubriken, ibland undrar jag om jag trots allt är lite autistisk, vad gäller förändringar.. vill jag förändra, eller "måste" jag ha samma gardiner och samma ljusstakar år efter år? Ja, gardinerna passar inte eftersom det är nya stänger, och man ska ju ersätta ljusstakarna efter några år eftersom de annars kan bli en brandrisk, men.. (Ambivalens på hög nivå)

Mitt arbetsrum på övervåningen kommer dock att se ungefär likadant ut som förut, ängeln och kyrkan mm. Det är nu som känslorna tar överhanden, jag kan inte titta på ängeln annat än att tankarna flyger till John. Men hur mycket symbolik "får/kan" man väva in i föremålen? Ska jag tillåta mig att föremålen "talar annorlunda" till mig bara för att jag har blivit en erfarenhet rikare, och fått en annan inställning till livet? Jag funderar också på att skaffa en krubba, var jag nu hittar en sådan, men var ska jag ställa den? Finns lite olika alternativ.

Jag sitter och lyssnar på julmusik, och den är lika rogivande som alltid, och den gör också att stämningen byggs upp lite extra.. men den får mina tankar och känslor att sprätta iväg lite längre än vad de brukar. Det blir ingen "vanlig" jul hädanefter, men samtidigt får inte händelsen under sommaren blockera oss så mycket att vi inte kan njuta av julen.. Jättekänslig mening kan tyckas, men så är det ju.. John finns alltid hos oss, men på något sätt går vi vidare, så småningom. Jag kommer alltid att minnas hur han tryckte näsan mot rutan, när vi kom och hälsade på, och det skulle inte förvåna mig ett dugg, om det ngn gång känns som om han står brevid mig, men han kommer inte att bli ett spöke för mig.

Nej, nu får jag sluta fundera innan jag skrämmer iväg alla läsare, bättre att sova en stund, och börja julförbereda sonens rum under morgondagen, tänka hinner jag göra sedan.. Gå i Herrens frid, ta reflexer på, planera eller bara filosofera, kort sagt; Gör vad Ni vill bara Ni mår bra. Tack för mig Adjö!!     

Japp, då har man ätit gott igen då.. Denna gång blev det en gryta gjord på orre, tjäder och järpe. Det blev visst uppskattat.. och så var vi lite nyttiga till efterrätten, fruktsallad med glass.. Namnam Det ska dock erkännas, lite godis slank också ner.  Nu är det alldeles tyst och stilla här hemma, bara jag är vaken, dock ska jag försöka komma till sängen. Veckan som kommer får min omgivning säga vad den vill, men gumman Jonsson kommer att börja dyka ner i kartongen med julpynt.. (Julkrafs, skulle en del säga) Hejhopp, vad det kliar i mina "pyntarfingrar". Dagarna här framöver tar jag som de kommer, det är ingen ide, har jag lärt mig, att ta ut någonting i förskott. Jag hoppas bara innerligt att jag inte är pass'e på arbetsmarknaden, men onekligen känns det som om min ålder numera ligger mig lite i fatet.. Rätt eller fel?? Nåja det sista, som överger en, är hoppet.. Jag är lite kort i inlägget idag, men bättre det än inget alls, eller?? Kram till alla där ute i cyberrymden, mer kommer sedan. Bye   

Idag har gumman Jonsson faktiskt fått upp ett ryck, och varit ganska flitig. Jag har både hunnit baka morgondagens matbröd, lagat middag, kutat runt på ICA några varv, tyvärr hunnit vända köket uppoch ner, men hann få halva köket på rätt köl, innan jag hastade iväg och hämtade en kompis, för att därefter åka till kyrkan, för en "Eritriansk afton". Tur att "aftonen" började i kyrkan, för då kunde jag sitta ner och andas en stund. Det är alltid lika rogivande att få komma till kyrkan, att bara få vara, sitta ner och be, eller knäböja vid altaret, tända ett ljus och bara vara Ett med Gud. Förlåt djupet i raderna, men jag kan idag, inte förstå, hur jag har kunnat ignorera min kristna tro. Sent ska syndaren vakna, heter det ju, och i mitt fall stämmer det nog mer än väl.. Nåja, nog om detta..

Efter andakten i kyrkan, serverades en eritriansk middag. Den smakade fantastiskt gott, men be mig inte redogöra för vad den innehöll, för det kan jag inte.. Vid 21-tiden skulle jag skjutsa hem min kompis, och där blev jag kvar en bra stund, för hon ville bjuda på te. I morgon blir det också full fart, men då stannar vi här hemma. Det ska bli "fågelmiddag", någon form av gryta på orre, tjäder och järpe. Spännande..

Ha en bra helg, ta hand om varandra, gör det bästa av dagen, så hörs vi

Kram  

   Vad gör man som Älvsbybo, när termometern står som den gör? Ja förutom att springa mellan vedpannan/garaget och huset som en skottspole, gör man inte så mycket egentligen, förutom det vanliga "inomhusgörat". Jag sticker dock inte under stol med att det blir en hel del tid vid datorn, eller med en bok. Dock ligger jag inte i någon sovsäck, och vaktar pannan, om nu någon händelsevis skulle få för sig det..

 Vi hade tänkt ut och åka en sväng, men det frös inne, om man kan använda det uttrycket. Älvsbyn sägs vara ett "kallhål" på vintern och "en kokande gryta" på sommaren, pga att vi har berg runt om. Här nere vid älven har vi alltid någon grad kallare än vad det är hos svärföräldrarna någon km bort, eller i övriga samhället. I övrigt är det sig likt i mitt liv just nu. Hoppas det vänder snart..

För att ytterligare spä på myten om norrbottningar i allmänhet och Älvsbybor i synnerhet kommer här någonting som jag snappade upp en gång i tiden.Ta dock nedanstående inlägg med en nypa salt, och med glimten i ögat, så hörs vi.

Ta hand om varandra i vinterkylan, och glöm inte att den första köldknäppen ska "frysas in"    

+15C

Det blir inte varmare än så här i Älvsbyn, så vi börjar här.

Stockholmarna tar på sig mössor, vinterjackor och handskar,

Älvsbyborna solar

 +10C

Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen,

Älvsbyborna planterar blommor i trädgården

 +5C

Malmöbornas bilar vägrar starta,

Älvsbyborna cruisar i en Volvo 240

 +-0C

Destillerat vatten fryser,

Vattnet i Piteälven blir bara lite tjockare

 -5C

Folk i Skåne håller på att förfrysa,

Älvsbyborna grillar den sista korven före vintern

 -10C

Gävleborna sätter på värmen i sina hus,

Älvsbyborna tar på sig en långärmad tröja

 -20C

Stockholmarna flyr till Mallorca,

Älvsbyborna slutar fira midsommar, hösten har kommit

 -30C

Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta,

Älvsbyborna börjar torka tvätt inomhus

 -40C

Stockholmarna krackelerar sönder i kylan,

Älvsbyborna köar vid den lokala hembrännarn

 -50C

Isbjörnarna börjar evakuera Nordpolen,

RFN i Vidsel flyttar sin vinteröverlevnadskurs till senare i väntan på riktigt vinterväder

 -60C

Piteälven fryser,

Älvsbyborna hyr video och stannar inne

 -70C

Den falska Älvsbybon flyttar söderut,

Älvsbyborna blir frustrerade eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus,

RFN i Vidsel drar ut på vinteröverlevnadskurs

 -183C

Mikroberna i maten överlever inte,

Renarna klagar över att mjölkarnas händer känns kalla

 -273C

ALL atombaserad rörelse stannar,

Älvsbyborna börjar säga till varandra ”helvete vad kallt det känns ute idag”

 -300C

Helvetet fryser till is,

Norrbotten förklarar sig självständigt    

I dag har det varit en så´n där dag när jag bara har känt mig så nere.  Det gick väl an mitt på dagen, men em. och kvällen har varit så tung. Ändå har mina tankar inte funnits hos vår ängel, förräns nu efter jag kom hem från bowlingträningen. Det var faktiskt en av de bättre kvällarna, i måndags hade jag rent av kunna vara hemma, så dåligt gick det. Jag har haft problem med motivationen en längre tid egentligen, samtidigt beror det på vem jag får som spelkamrat. I normala fall ska man ju kunna koppla bort omgivningen, och bara koncentrera sig på sitt eget spel, men just nu kan jag inte det. Vissa kvällar har vi kval till div.1-laget, och då blir det en sådan hysteri att man egentligen skulle stanna hemma. Jag får tvinga mig till att fara för det som är huvudsyftet; att träna..

Hemma har jag inte gjort många knop idag, jag känner inte för att börja med något, för jag vet att jag inte kommer att slutföra det. I morgon måste jag dock gå ett tras-race, samt gå "downunder". Det kan också hända att jag åker till Kanis och kikar på statusen på längskidspåren. Nu ska jag unna mig en god kopp te med något tillbehör. Krama om varandra hårt, vi hörs..