Som jag tidigare har sagt, så är januari månad en lägre period på året, när jag "bara är".   Just nu sitter jag och lyssnar på några ljudspår med jojk i mina lurar.   Jag är ensam vaken efter en omtumlande kväll i Älvsby kyrka. Jag och många med mig, satt som tända ljus och lyssnade på en man som överlevt helvetet på jorden, han har överlevt Förintelsen under andra världskriget. Jag ska säga att jag inte kan finna något samiskt påbrå i min släkthistoria,   men ändå känns jojken som uttrycksform så självklar hos mig. Jag kan inte uttrycka mig det minsta på samiska, men samernas historia, deras sätt att leva och tänka.. Det känns så självklart.. Går inte att förklara, och skulle någon "äkta" same läsa detta inlägg, skulle vederbörande kanske fnysa och jämställa mig som "låssassame".. Jag önskar att jag vore same.. och som "svensk" skäms jag över hur samerna har behandlats och fortfarande ses snett på.. Jag har det så himla bra.. Någon eller några som tycker om mig för den jag är, jag får öppet visa min kristna tro,   utan att bli förföljd, även om jag vet att det finns någon eller några som är avundsjuka på min tro och min trygghet.. Jag har tak över huvudet, och mat på bordet.. Det är en utopi att tro man kan förändra världen, men att tro på sig själv och att stå för den man är, jag hoppas att det är varje människas drivkraft, även om jag vet att många inte har ett uns självkänsla och än mindre ett självförtroende som man kan tala om. Egentligen vet jag inte riktigt om dessa rader är mogna att ens flyga runt i cyberrymden, just i den sinnesstämmning jag befinner mig i, men det spelar egentligen ingen roll.. Jag känner en otrolig lycka över den jag är, även om blicken kan verka dyster, och kroppsspråket skriker "ANTIII!"  Jag hoppaspå en lugn och fin Söndag, planer finns på att försöka leta mig ut i skogen en stund, om jag kommer mig ur sängen i rimlig tid.. kanske packa ner en kaffetermos i ryggsäcken.. Jag önskar alla en lugn och fridfull natt, må Herren vagga oss.. Låt oss gå i Hans namn.. för Er som har en annan uppfattning, eller tro.. Må Ni finna tröst och frid någonstans.. Kram  

nejdå, så är icke fallet riktigt.. men januari är den månad på året som jag är mest lågmäld. Nej, jag faller inte ner i någon depression, inte alls, men strax efter nyår faller jag in i någon slags acklimatiserings-fas, där jag sakta vänjer mig vid ett nytt år, med nya oskrivna almanacksblad. Dock finns det en del ljusglimtar under månaden, som man kan längta till, och njuta av. I kväll var det ett sådant tillfälle..

Under några år, har Schönbrunns Slottsorkester Vienna spelat nyårs-konsert på Kulturens Hus i Luleå. Jag har alltid velat åka, men det har inte blivit av.. nu i år gjorde jag äntligen slag i saken och pallrade mig iväg.  Jag kan lova att det var värt varenda krona!! Detta var inte första och enda gången.. lite pirrigt är det alltid att köra i Luleå, och framför allt komma rätt på en gång, men det gick bra. Med "An der schönen, blauen Donau" klingandes i bakhuvudet, och "Drottningholmsmusiken" i bilens stereo, rullade jag hem i den sena timman, utan missöden, och jag kommer att somna med "Wiener Blut" svagt klingande i mitt huvud. Det återstår bara av denna dag, att säga "Godnatt", för de som får och kan sova.. Alla Ni andra, ni finns i mina böner.. Må Herren se oss alla.. Kram