Myter, legender, sanningar, och som det sägs, efterkonstruktioner, men i grund och botten en mänsklig tragedi, iscensatt av -människan och Moder Jord.. Utställningen som nu besöker Skellefteå fram till 26:e augusti, berörde mig på ungefär samma sätt som när jag besökte Estonia-monumentet i Stockholm. Ingen anknytning till någon passagerare på Titanic-inte ens avlägset, olyckan hände för över 100 år sedan, MEN.. att än en gång se alla namnen på samtliga passagerare och besättning, och kika på, och tillochmed, gå i en "uppbyggd" korridor- återskapad- gav en känsla av att själv vara ombord på fartyget. Brev, dagböcker, personliga ägodelar, återskapade interiörer, ger en känsla av att historien verkligen har inträffat. Och de facto att vraket ligger där det ligger, gör också sitt till att ge liv åt fartyget och dess historia. Hade det inte varit så långt till Skellefteå som det är, skulle jag besöka utställningen säkert 1-2 gånger till.. Chansen att utställningen kommer så här långt norröver igen, är nog kort sagt liten.. Nu skall jag försöka göra någonting ätbart.. Ha det gott   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagen när vi skulle ta farväl, och ge pappa den sista vilan i gravens botten.. Vi visste att det skulle bli fruktansvärt tungt och jobbigt, men också ett fint avslut. Ett 40-tal personer fanns i kyrkan och på minnesstunden i Bölebyns byagård, f.d...

en mässa som firas för att påminnas om Bibelns berättelse hur Jesus vann över döden och återuppstod. En stark mässa som förstås upplevs olika från person till person.. mig påverkade den extra denna gång, förstås med tanke på att vi skall följa papp...

och pappa sitter nu med sina bröder vid elden i Nyteuger och tittar ut över vattnet till tonerna av dragspelet..   Kvar är vi med sorgen och saknaden, men med massor av minnen..  Det är ju jättejobbigt så klart, men han behöver ju inte ha ont län...

Nej, men snöochisdriva iföräldrahemmet..   Mitt i allt eläne och all sorg som flyger och far i luften, måste vi ändå hålla modet och humöret uppe.. Både för oss själva men framför allt för pappa.. Att springa maraton med döden i hälarna un...

Just nu går allting lite på halvfart, och annat står nästan still. Allt pga. personliga skäl. Vi kan bara vara här för varandra, familjen och de närmaste i flick- och pojkvänner, sambos.. Hämta kraft och styrka, timme för timme, dag för dag. ...