I går lördag, gick jag och B, upp på Nakteberget. Vid nedre tjärnen mötte vi 2 kvinnor med hund, första gången jag har mött någon eller några däruppe samtidigt. De hade övernattat där. Efter ett sedvanligt lunchuppehåll, fortsatte vi upp till den övre tjärnen, och påbörjade klättringen upp mot toppflaggan. Vi hittade en ganska jämn stigning, relativt fort, lite stenig, men ändå fullt gångbar. Väl uppe på plats, smakade det finfint med kaffe.  Vi hade suttit kanske 10-15 min, så prasslade det till i riset, och röster hördes. Det var I-L och A som kom vandrande.. Vi slog oss ihop, tog en groupie när vi ätit och fikat färdigt, och gick i nästan samlad tropp ner samma väg som jag och B kom upp. Vid den nedre tjärnen hade tjejerna gått ner, men nu satt det ett nytt par i raststugan, som vi bytte ett par ord med, innan vi fortsatte ner mot bilarna. Strax innan vi var nere på vägen började det att duggregna lite, men vi blev aldrig blöta. Snabbt hem för att ge katten kvällskäket, stoppa lite mat i magen själv, och sedan lastade jag honom i transportburen, och lät honom följa med en sväng till stugan. Nu sova ett par timmar innan nya äventyr väntar. Godnatt.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagen när vi skulle ta farväl, och ge pappa den sista vilan i gravens botten.. Vi visste att det skulle bli fruktansvärt tungt och jobbigt, men också ett fint avslut. Ett 40-tal personer fanns i kyrkan och på minnesstunden i Bölebyns byagård, f.d...

en mässa som firas för att påminnas om Bibelns berättelse hur Jesus vann över döden och återuppstod. En stark mässa som förstås upplevs olika från person till person.. mig påverkade den extra denna gång, förstås med tanke på att vi skall följa papp...

och pappa sitter nu med sina bröder vid elden i Nyteuger och tittar ut över vattnet till tonerna av dragspelet..   Kvar är vi med sorgen och saknaden, men med massor av minnen..  Det är ju jättejobbigt så klart, men han behöver ju inte ha ont län...

Nej, men snöochisdriva iföräldrahemmet..   Mitt i allt eläne och all sorg som flyger och far i luften, måste vi ändå hålla modet och humöret uppe.. Både för oss själva men framför allt för pappa.. Att springa maraton med döden i hälarna un...

Just nu går allting lite på halvfart, och annat står nästan still. Allt pga. personliga skäl. Vi kan bara vara här för varandra, familjen och de närmaste i flick- och pojkvänner, sambos.. Hämta kraft och styrka, timme för timme, dag för dag. ...