14 dagars semester, med 2 konferenser på dagordningen.. julpyntat, besökt 2 julmarknader.. ja, det är en del av senaste versen på min livsmelodi. Kallt som tusan har vi, och snö har vi också..

En del julklappar är fixade, någon återstår. Härom natten skrevs ett ganska stort antal julkort, och några till kommer nog att passera den gula brevlådan..

Jag hoppas kunna dra till skogs någon dag, det är ganska länge sedan..

När jag har farit runt på vägarna, har jag nästan alltid sett något vilt, mest räv och skogsfågel, men också rådjur.

Det gäller verkligen att se upp just nu.. massor med snörök tidvis, ibland rena väggen, när man möter något större fordon.. kommer det då upp något djur har man ingen chans att se det. Man kan ju heller inte bromsa in så häftigt att ev. bakomvarande bilar riskerar att hamna i bagageluckan..

Må så bra det bara går, ta det lugnt i trafiken, ta hand om varandra.

Vi hörs   

har sysselsättning, har roligt, har huvudet upp och fötterna ner.. oavsett vad, så står tiden inte stilla här heller.. släktforskarföreningen har äntligen kunnat slå upp portarna till hörnan igen, jobbet flyter på.. jag har hunnit delta i ett eftersök av person, deltagit i hemvärnsövning, och jagat lite högvilt.. igår började snön att falla, bilen fick åter vintersulor.. och jag tackar min lyckliga stjärna samt Herren Gud att jag inte har jobbhelg nu, eller att övningen låg denna helg.. mina kollegor, som drar helgens jobblass gör ett fantastiskt arbete..

Å andra sidan så var jag tillsammans med min syster, hennes man, och min far till stugan för att skriva sista kapitlet i sommarsäsongens sagoberättelse..i kraftigt snöfall och tidvis hårda vindar, kom båten upp..samt en och annan pryl plockades in.

Tiden går, och vi med den.. sakta närmar vi oss allhelgona, advent och framåt, för mig stundar faktiskt lite semester om några veckor..

Oavsett vad, försök leva här och nu.. det är ju naturligtvis individuellt, beroende på var man befinner sig i livet, men så är det.. just nu är alltid nutid..

Jag hoppas och önskar alla en fortsatt lugn helg, hur det sedan blir.. får tiden utvisa.    

Nänänä, jag är inte i något nytt förhållande..    inte ens nära. Det lär dröja, om det överhuvudtaget någonsin kommer dithän igen..

Nä, efter måånga hundratals steg upp och ner i diverse trapphus och andra hus, blev min jobbtillvaro liite tryggare för några dagar sedan.

Jag är numera tillsvidareanställd i kommunen  

Det känns otroligt bra, och skönt att veta hur framtiden ser ut, i allafall under nästa schemaperiod, och nästa, och nästa..

Helgen som nu har passerat, gick i arbetets tecken, för att hjälpa ett antal äldre personer som på ett eller annat sätt behöver lite assistans för att få vardagen att fungera.

Nu några timmars sömn, snart skall bilen besiktas, och sedan sakta men säkert, kommer kanske lite föreningsverksamhet igång igen..

Hur var det nu? Skam den som ger sig, hoppet är visst det sista som överger oss, även om vi har långt kvar innan pandemins dimridåer är skingrade..

Det skymmer ute, men inne, är det ljus och värme.. I alla fall hos mig just här, just nu..

Nattnatt, var än Ni är.. vi är alla individer.. Kram  

det finns den/dem som fortfarande har dagar och tom. veckor kvar på sin semester..

Och så finns den lilla skara människor som likt mig, ingen semester haft, än så länge..

Så här, veckorna innan man tillåts sitta på vakt i skogen, och lyssna efter både det ena och det andra, kan det kännas segt..

Jag finner dock tröst i musiken, nu som alltid.

En melodi som jag anammat på senare tid, och som är aktuell året om är:

Man lever bara en gång med Roger Bäck. Den kan uppfattas som djup och deprimerande, men just så är det.. vi lever bara en gång, så det gäller att ta vara på det som livet kan ge..

Jag återkommer snart med perspektiv ur mitt liv, med allt mellan ax och yxa..

Många helger har passerat, och massor med vatten har runnit under många broar.. Jag har jobbat en hel del, fullföljt 2 toppar i en följd.. tampats med både mygg och knott, samt tillbringat några dagar i stugan. Det har både varit varma fina dagar, och dagar med både åska och regn. Jag kommer inte att ha ngn sommarsemester, utan den kommer senare under hösten. Yngste sonen och jag har dock planerat en liten "minisemester" under senare delen av juli.

På tal om sommar förresten.. sommar för mig är radioprogrammet med samma namn.. Lyssnade igår på Karin Bodins sommarprat.. hon pratade om branden på Polar och när hennes syster blev sjuk.. lyssnade flera gånger efter varandra.. mycket berörande..    

Ny dag i morgon..

och jag trodde att det skulle sitta lika hårt på botten som Titanic, men i år måste jag erkänna att det har bärgats en smula..

egentligen bärgades det en liten bit redan när Måns Zermerlöv vann med Heroes    

Allting har ju toppar och dalar, detta evenemang inget undantag.. när vi fick uppleva det live, sonen och jag var det väldigt speciellt    

Ett annat speciellt ögonblick var väl när Loreen kammade hem alltihop med Euforia..

Tyvärr sjönk det tillbaka i dyn, just i detta nu.. kan inte påstå att detta har där att göra.. 

TJOHOO!!!  tänkte jag i går morse, innan klockan ens hann ringa.. Katten väckte mig, men det var inga problem.

Min vandringskompis och jag hade kommit överens om att börja beta av årets toppar i Top of Älvsbyn.

Under natten hade det regnat ganska ordentligt, och vi visste att några av topparna fortfarande är snötäckta..

Tanken var att göra en "dubbel", dvs. ta 2 toppar i följd.. så vi valde ut Östra Falkberget och Mentjärnflygget, so far so good.

Skogsvägarna är ju av skiftande kvalitet, men regnet hade upphört under morgontimmarna, så jag var inte överdrivet orolig för farbarheten, men väl medveten om den. In kom vi, och kunde parkera på en tidigare känd punkt.

Vandringen påbörjades ungefär vid 11-tiden och det gick bra att ta sig över den bäck vi skulle passera.

Väl uppe på en ås, var det torrt och fint, samt lättnavigerat. Lite ris och blockterräng, men inga stora problem att ta sig fram. Ungefär 1.5 km vandring, med brantaste partiet sista 350-400 metrarna. Det syntes att snön legat, och försvunnit för bara någon tid sedan.

Kaffet smakade finfint. Tyvärr har myggen vaknat, och "tjällamojjen" är mer än mygg, de är stora som helikoptrar..  tur de är bra mat åt fåglarna..

På vägen ner från toppen igen, gick vi i en ganska rak inje, vilken var ganska brant nedför. På sina ställen rann smältvatten, och ju närmare bäcken vi kom, desto blötare blev det. Dessutom är det sankmark på några ställen.

Väl tillbaka ut på vägen insåg jag att den var mjuk som sjutton, samt att vi kanske kunde få problem.. vilket vi också fick..

Jag tog täten med min bil, och insåg att det var bara att "trampa plattan i mattan" och styra. Jag tog mig upp till en jaktkoja, som stod vid vägen och stannade där. Telefonen ringde, och jag förstod genast innan jag ens hade svarat.. Det enda jag hörde var: Jag gräver...  Gick tillbaka, och hoppades bara att det inte skulle komma ngn björn.. Kompisen hade sjunkit ner med höger framdäck mitt på vägen.. försökte hitta någonting som däcket kunde "kliva upp på" och återfå fästet, men det fungerade inte. Insåg att vi skulle vara tvugna att lämna bilen och tillkalla bärgare..

Vi gick tillbaka till min bil, och min puls hade höjts en aning, och jag började fundera på om jag skulle klara mig hela vägen ut till huvudvägen, vi hade fortfarande dryga 2 km fram.. satte mig i bilen igen, och bad att få köra ensam en bit för att se om jag skulle ta mig ut. Plattan i mattan igen, och bara styra. Stannade med viss tvekan vid en känd punkt, där vägen var lite bredare, och gick tillbaka för att möta kompisen igen. Sista biten av vägen kände jag mig lite som en rallyförare, men till sist kom vi i alla fall ut på den allmänna vägen. Dock hade jag så mycket lera i hjulhusen att hela bilen vibrerade..snudd på att händerna domnade när jag höll i ratten.. Fick låna högtrycksslang av kompisen och spola av fälgarna, men när jag sedan körde hem efter någon timma, vibrerade hela bilen fortfarande, så det måste bli en underredstvätt på den.. behöver jag säga att det inte blev någon mer topp den da´n?????

Årets toppäventyr har alltså börjat.. har vi gjort bort den värsta grodan på en gång?

Tiden får utvisa, men vägarna kommer inte att bli bättre senare heller, även om de torkar upp.. dock finns det nog ingenting som får mig att avstå möjligheten att njuta av våra toppvandringar.  Det blir som ett gift..

Har man klarat ett toppäventyr, är man i tankarna på nästa.. varje topp blir en utmaning i sig.

Slow-tv, som speglar skiftningar i naturen, fåglar och andra djur, väderomslag i realtid.. Vissa menar att det är den nya tidens meditation, andra kallar det för terapi.. en del väljer att skita i det överhuvudtaget.. Jag för min del följer detta på TV, surfplatta och telefon. Nu dags att fortsätta med dagens göromål. Återkommer..