Det var hur mycket snö som helst!!  

Detta var första svängen dit, efter nyårets intåg, därför i första hand en "rekresa"

Helt enkelt en kontroll av förhållandet där ute.. hade således ingen spade eller annat med mig, bara ryggsäcken med kaffe, korv och lite fika.

Hade tänkt åka dit även igår, men istället blev det ett Harry Potter-maraton, där jag precis avslutat den fjärde filmen av åtta.  

Ja, vi har redan hunnit en dryg vecka in i februari månad.. tidigare år har jag ju tyckt och känt att jag bara skulle vilja göra som björnen och lägga mig i ide hela januari, men tack vare jobbet, så flög månaden iväg innan man hann blinka..

Månaden som för övrigt blev händelserik både när och fjärran. Snökaos, kyla, pandemi, mildväder blandat i en salig röra, tillsammans med översvämningshot vid Storforsen och snabba svängningar i bla. USA.

Pandemin visar ju fortfarande sitt fula tryne, men nu när vaccineringen har börjat, hoppas jag innerligt att vi så småningom i alla fall kan  börja bryta upp en del av isoleringen.

Almanackans blad är slut slut slut

Ja nu får vi vända blad

Pandemins framfart blockad

Snart så har vi vaccin

Måtte detta slå in fort..

Det är väl i så fall största förhoppningen jag har på 2021.

Hoppas också att inte biverkningarna är så stora..

men ärligt talat är jag också rädd..

vad låter jag komma inunder huden?

Datumljuset brunnit ut ut ut

Men till nästa jul min vän

brinner lågan omigen

För vi måste hoppas

Ja, julhelgen är till ända, snart mellandagarna också.. Ett nytt år finns runt hörnet- skitåret 2020 existerar strax inte mer än i folks minnen..

Sedan några år tillbaka har jag slutat ha några större förväntningar på "nyåret".. alla förhoppningar har ställts på ända.

Numer är jag tacksam varje dag jag kan kliva upp ur sängen på egen hand, och inga "katastrofer" sker under dagen..

Jag hoppas bara få fortsätta vara en medmänniska både i föreningsliv, familjeliv, jobbet, och på fritiden.

Komma ut i min älskade natur, och fortsätta jaga och fiska, fortsätta kunna koka kaffe över öppen eld, och titta in i de dansande lågorna.

Nyårshelgen jobbar jag igen delvis, men det gör inte så mycket, jag hinner både äta gott och må gott ändå..

Ha det..  

Jo tjena!! Tjong-pang vad vi fick tji.. och ännu mer tror jag väntas under helgen. Denna corona-jul jobbar jag delvis, men hinner också vara ledig. Det enda som är jobbigast, är snömodden på våra vägar.. Fast å andra sidan, skall vi ju undvika onödiga resor, och noga tänka efter-INNAN vi agerar fordonsrattare.. men vi som kör i tjänsten har ju liksom inget val..Jag önskar kort och gott alla som snubblar och snavar in här,- även ni som söker er hit frivilligt- en fortsatt God och fridfull Jul. Nu har det ju faktiskt vänt.. dagarna kommer att bli längre och ljusare, även om pandemin försöker hålla sitt svarta järngrepp om oss. Håll ut    

med storm-orkanstyrka över samhället just nu.. så gott som full skyddsmundering är det som gäller på jobbet.. I alla fall både visir och munskydd hos samtliga brukare, och förstärkt utrustning där det så behövs.. Jag går nästan bara mellan jobbet och hemmet, drar mig in i det längsta för att göra inköp- och då så sent det bara är möjligt. I kväll måste jag dock iväg.. jag har en stor fördel av att jag "bara har mig själv" att ta hand om- och katten. Tur att pojkarna är fullvuxna och lever sina egna liv.. på telefon- och mess-avstånd.

Varje morgon kollar man tempen- känner efter hur halsen mår, finns lukt och smak kvar? Huvudvärk? Jobbar man kväll, går man på "äggskal" tills det är dags att bege sig.. eller sover så länge man bara får.. allt ovidkommande skjuts på framtiden och hemma fixar man bara käk, diskar, tvättar, tömmer kattlådan, och dammsuger så man inte får stampat jordgolv till sist. Jag skulle nästan kunna jämföra det med som  att vara i hemvärnsberedskap och planera timme för timme.

Dagarna blir kortare- och kallare, vi närmar oss advent- och juletid, men virusets härjningar lägger locket på så hårt att all luft försvinner!! -även om man är för tillfället frisk..

Jag skall försöka hitta gaisten och hänga upp julgardinerna, plocka fram ljusstaken, och kanske tillochmed tända några levande ljus- och hålla benkoll på katten..

HÅLL I- HÅLL UT- HÅLL AVSTÅND- TAPPA INTE MODET

KRAM  

Ja, det kan man ju verkligen undra!! Eller så reflekterar man inte alls..

Vissa da´r vaknar man och känner sig som 102- (ingen skymf mot dem som uppnått denna aktningsvärda ålder) och andra da´r kanske man inte skulle vilja vakna alls..

någon dag skuttar man upp ur sängen innan klockan ens hunnit ringa, och andra da´r är det så otroligt skönt att snooza så man får sparka sig ur bingen och rassla i sig morgonkaffet innan man ger sig i kast med vad som ligger i pipelinen..

Som bekant, så har ju livet en förmåga att ge oss både knytnävsslag i magen och klappar på kinden..

Man snavar, men står fortfarande på benen, och ibland slås man obönhörligt till marken och funderar hur man skall kunna resa sig igen..

Livet kan vara nattsvart, eller rosaskimrande- även om jag hatar rosa, eller annars hur färgrikt som helst, beroende på var man befinner sig mentalt och socialt.

Ja, herrejösses vad man har hunnit med så här långt.. 49 julfiranden, fast man bara kommer ihåg en bråkdel av dem..

En massa år i "gröna kläder"- lottakåren

Några färre år i andra kläder- jakten och fisket

Upp-och-nergångar i arbetslivet, och i familjepusslet

Tack och lov någorlunda tur med hälsan- än så länge, bortsett från en bruten högerarm i unga år till lite allvarligare cellförändringar för ungefär 15-17 år sedan.

Plus en massa annat smått och gott i både moll och dur.

Jag har dock varit den Norra landsändan trogen hela livet, och kommer förmodligen så att förbli!!

Nåja, i dessa coronatider behöver man ju då i alla fall inte fundera så väldigt mycket på om och hur man vill fira, eller om man bara struntar i alltihop och emigrerar till en öde ö.. restrektioner till trots..

I vilket fall som helst hoppas jag på en fin dag med uppehåll, och några koppar kaffe med nära och kära tillsammans med några tårtbitar..

Strax vilodags men först lite tvättfix. Ciao  

efter brandkatastrofen på Polarbröd. Naturligtvis är det individuellt och för många är framtiden extremt oviss..

Jag för min del fortsätter jobba inom hemtjänsten, ännu en tid. Jag har hunnit ut i skogen, både på pass, och som assisterande hundförare. Det har gått bra, och jag får glädja mig med att ha egenhändigt hemfraktat viltkött i min frys.

Föreningsverksamheten har kommit igång, Corona-anpassad förstås, och det känns fantastiskt kul att åter få mötas, både individuellt och digitalt.

Höststormen har gjort sig påmind, och för några dagar sedan blåste det, så mycket att det kändes som att cykla in i en bergvägg tillochfrån jobbet. När man trampar och trampar men nästan inte kommer framåt  

Härom kvällen var det dock en annan fadäs.. cyklade till jobbet, var ordentlig och låste cykeln, jobbade mitt pass och skulle sedan hem.. Då gjorde jag upptäckten.. cykelnyckeln kvar hemma      visst, jag hade kunnat lämna kvar cykeln på jobbet tills nästa pass, men nä, jag ville ha hem den eftersom jag hade ledigt dagen efter,-typ idag. Nåja, hem kom både jag och cykeln.

I morgon är en annan dag, men nu är nu. Ta vara på det Ni har.. Vi hörs. Kram  

Polarbageriet i Älvsbyn är totalförstört efter branden som härjat sedan 22.30 i går.  

Själv har jag jobbat i hemtjänsten hela helgen, och kom hem strax före 21.30 Jag var så trött, och skulle upp och jobba sista passet på helgraden i morse, att jag lade mig i princip på en gång. När klockan ringde låg jag och snozade en stund, och hade ingen aning om katastrofen som utspelade sig bara en dryg kilometer från där jag bor. Därför blev det aningen tumult i skallen, när jag skulle cykla iväg.. Ringde och väckte yngsta sonen och sa att han inte fick gå ut, utan hålla sig hemma.. Att jobba dagens korta skift, gick ändå bra, det blev lite av "helgjobb" Mediciner och omvårdnad i första hand. Skolorna har varit stängda idag, liksom hälsocentralen, och till viss del affärerna. De verkar kunna öppna som vanligt i morgon, får se vad som händer.. Må alla goda krafter vara med oss..