nu sitter vandringsryggsäcken där den ska sitta.. på ryggen igen för en topptur till Sikträskberget.. Åskar muttrar i närheten, men ångrar sig och tar en annan väg.

Med andra ord har vi tur med vädret, och slipper både blixtar, dunder och regn  

Lite flygfän i luften, men jag hade Beckolja i midjebältet på ryggsäcken, och Thermacellen i märlan på byxan, så det var hanterbart..

Vandringen upp till toppen var relativt lätt, eftersom det finns en större stig nästan hela vägen upp, men vart tog konditionen vägen??? Jag måtte ha tappat en stor del av den tidigare.. tur att man inte behöver ha bråttom ALLA gånger.. nej i naturen njuter man, tittar på mossor och lavar, samt allt annat som växer..

På toppen togs den obligatoriska gruppbilden, och därefter förflyttade vi oss till den närbelägna kaffeklippan,

   jo den kallas så  

Kaffeklippan är en berghäll, nedanför stupar klippkanten rakt ner x antal meter. Det är en klättringsvägg som etablerades av Bergsplutonen 2016-2017. Det finns en fin rastplats precis vid kanten, och denna lilla kaffepanna sitter direkt på stenen. 

Kaffet smakade bra, och efter allmänt surr och lite frågesport, var det dags att vända åter till bilarna..

Vi tog en lite annan väg ner, den var betydligt stenigare och bökigare.. gällde att se var man satte ner fötterna, men som sagt.. vi hade inte bråttom.

Väl nere vid bilarna igen, visade det sig att några bilnycklar låg inuti en bil som var låst.. 

Tur att jag alltid har lite smått och gott med i ryggsäcken, en av oss lyckades till sist låsa upp bildörren..

Tur också att vi var flera stycken som kunde hjälpas åt.. teamwork när det är som bäst..