Vad har man nu lärt sig av tidigare förväntningar och förhoppningar?         Ja, jag har i alla fall lärt mig att bara ta dagarna som de kommer.. och leva här och nu.. Efter pappas sjukdomshistoria, efter kattens akuta sjukdomsfall, men framför allt av den gågna sommarens incident med vattenskadan, och den efterföljande evakueringen, samt den ofrivilliga perioden av ovisshet, hopp och förtvivlan, vet jag att man kan ingenting ta för givet, och vi vet ingenting om vad livet har i beredskap för oss. Jag vet bara att jag uppskattar och älskar mina barn    , min familj är oerhört viktig    , även om vi inte hörs av varje dag, mina vänner, särskilt N, och i viss mån B, betyder mycket. Mina kamrater i Hv, särskilt i bataljonskoken står mig nära, lottakamrater, arbetskamrater, det finns många i periferin som betyder mer än vad de kan ana. Jag har inga större förväntningar, önskedrömmar, förhoppningar, annat än att vi får vara friska, att jag får fortsätta mitt arbete i hemtjänsten, och att vi inte skall få mer skarpa hv-larm än ev. eftersök, och övningar, även om vi är beredda på annat.. Jag vill åter uppleva en midsommar, i mitt/vårt älskade Paradis med Camp Teuger återuppbyggt, toppturer, jakt och fiske..