Ja, det kan man ju verkligen undra!! Eller så reflekterar man inte alls..

Vissa da´r vaknar man och känner sig som 102- (ingen skymf mot dem som uppnått denna aktningsvärda ålder) och andra da´r kanske man inte skulle vilja vakna alls..

någon dag skuttar man upp ur sängen innan klockan ens hunnit ringa, och andra da´r är det så otroligt skönt att snooza så man får sparka sig ur bingen och rassla i sig morgonkaffet innan man ger sig i kast med vad som ligger i pipelinen..

Som bekant, så har ju livet en förmåga att ge oss både knytnävsslag i magen och klappar på kinden..

Man snavar, men står fortfarande på benen, och ibland slås man obönhörligt till marken och funderar hur man skall kunna resa sig igen..

Livet kan vara nattsvart, eller rosaskimrande- även om jag hatar rosa, eller annars hur färgrikt som helst, beroende på var man befinner sig mentalt och socialt.

Ja, herrejösses vad man har hunnit med så här långt.. 49 julfiranden, fast man bara kommer ihåg en bråkdel av dem..

En massa år i "gröna kläder"- lottakåren

Några färre år i andra kläder- jakten och fisket

Upp-och-nergångar i arbetslivet, och i familjepusslet

Tack och lov någorlunda tur med hälsan- än så länge, bortsett från en bruten högerarm i unga år till lite allvarligare cellförändringar för ungefär 15-17 år sedan.

Plus en massa annat smått och gott i både moll och dur.

Jag har dock varit den Norra landsändan trogen hela livet, och kommer förmodligen så att förbli!!

Nåja, i dessa coronatider behöver man ju då i alla fall inte fundera så väldigt mycket på om och hur man vill fira, eller om man bara struntar i alltihop och emigrerar till en öde ö.. restrektioner till trots..

I vilket fall som helst hoppas jag på en fin dag med uppehåll, och några koppar kaffe med nära och kära tillsammans med några tårtbitar..

Strax vilodags men först lite tvättfix. Ciao