Jag drog i jobbhandbromsen nästan per pronto, och visslade iväg till Kronogård, tillsammans med yngste sonen och väninnan. 

Kan väl inte påstå att vädret var på topp, och fiskelyckan inte heller den bästa, men det var heelt ovesäntligt nästan..

bara att vara där gjorde att pulsen gick ner och kroppen gick in i något slags viloläge. Nästan som att vara i stugan eller uppe vid Storforsen  

Jag kunde också konstatera att vi fick vår släng av väderfenomenet Hans  Vattenmassorna för med sig ett fantastiskt naturskådespel, i allafall om man besöker alla de forsar som finns i Piteälven, men samtidigt KAN det ju skapa en enorm förödelse vad gäller översvämningar, jorderoderingar, underminerade vägar mm.. det har vi ju nu sett främst i Åre.

Stora ord som surrealistiskt och fruktansvärt är inte att överdriva.. det är bara att se sanningen i vitögat när naturens krafter är lösa..  

För många går nu vardagen in i jobb- och skolrutiner igen, vilket kan vara både glatt, nödvändigt, men för några kan det också vara en återgång till dagar av kränkningar, ångest och tyvärr även mer "drastiska" beslut..

Jag hoppas bara att hösten får bli en fin tid, men med allt som händer runt om oss, får vi göra det bästa av situationen