Inga ord kan beskriva situationen just nu, men jag skrev i min almanacka härom kvällen..

Under en längre tid har vi sprungit och vi springer ännu ett maraton med döden i hälarna.

Ingen vet när sanden i livets timglas rinner ut, men för någon i vår närhet rann den ut under den gågna helgen.

Vi som är kvar slits mellan små glimtar av hopp och medvetenhet om vart skeppet är på väg.  

Vi är många som nu får genomleva julhelgen i tårar och en känsla av maktlöshet och oändlig tomhet..

Maktlösheten skapar också en känsla av skörhet, i alla fall hos mig.. jag är som en tickande bomb  

Det behövs inte mycket som går mig emot så briserar jag  

Jag är bara orolig att bli en belastning för mina kollegor, i sista hand får jag sjukskriva mig.. ta dagarna som de kommer..

Nu sätter jag ena foten framför den andra och på så sätt kommer framåt, men det är också ett steg fram- två steg bak och tre steg framåt igen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag gjorde en makaronpudding   En liten fördel med det jobb jag har.. när man delar ut lunch- och middagsmat till klienterna, får man ibland inspiration till sin egen matlagning.. det eller det var det länge sedan jag åt   om man bara slapp disken....

när man kommer till insikten att julgardinerna fortfarande sitter uppe..   Att man inte har tänkt på/reflekterat över det.. Julen varar ju kanske till påska, om man bortser från fastan.. men till pingst??     Jag var iväg till Luleå idag, för...

Dagen när vi skulle ta farväl, och ge pappa den sista vilan i gravens botten.. Vi visste att det skulle bli fruktansvärt tungt och jobbigt, men också ett fint avslut. Ett 40-tal personer fanns i kyrkan och på minnesstunden i Bölebyns byagård, f.d...

en mässa som firas för att påminnas om Bibelns berättelse hur Jesus vann över döden och återuppstod. En stark mässa som förstås upplevs olika från person till person.. mig påverkade den extra denna gång, förstås med tanke på att vi skall följa papp...

och pappa sitter nu med sina bröder vid elden i Nyteuger och tittar ut över vattnet till tonerna av dragspelet..   Kvar är vi med sorgen och saknaden, men med massor av minnen..  Det är ju jättejobbigt så klart, men han behöver ju inte ha ont län...