Det man inte vet, mår man inte illa av.. finns det ett talesätt som används tätt som oftast, och i normala fall kan det ju stämma..  

Men som min sommar har sett ut, kan det uttrycket nu flyga åt fanders!! Att INTE veta har tärt på tålamodet, hoppet, men framför allt på humöret.  

Det som har räddat mig, är nog främst den fantastiska naturen och omgivningen runt stugan. Det är inte för inte som vi kallar platsen för Paradiset. Familjen har visserligen varit stöttande och förstående, men jag kan lova att INGEN, absolut ingen, kan förstå hur jag verkligen har lidit, av att hoppas, gripa efter varje halmstrå, be Gud om styrka att orka fortsätta hoppas, tro på löften, ligga på som en räv för att påminna och få svar, söka egna svar och lösningar..

I alla fall är det stor skillnad på att vara i stugan enstaka nätter, och att "tvingas" uppehålla sig där utan att veta hur länge, och trots allt "känna sig ivägen" för övriga familjen, DET TÄR!!!

Det är ofrånkomligt att man ibland har legat och funderat vad, eller om man skulle ha gjort ngt annorlunda, nu när man sitter med facit i hand, och hösten är i antågande. 

Nu ÄNTLIGEN är det nya golvet i lägenheten slipat och lackat!!  Det skall få torka under helgen, sedan kan jag förhoppningsvis börja ställa tillbaka en del möbler. Några skall vara kvar, och några skall bytas ut. Lägenheten måste totalstädas.. slipdamm, damm från när det gamla golvet bröts upp.. gardiner, sängkläder.. Att inte behöva ha allt nedpackat i väskor, utan "bara" behöva öppna en garderobsdörr för att ta fram kläderna, kommer att kännas fantastiskt skönt, men bäst ändå är absolut att få det "digitala" dvs. kontoret på plats igen. Må vara datorn, skrivaren och modemet, men alla "viktiga papper" som inte kan fås på autogiro eller e-fakturor, utan fortfarande kommer med snigelposten.. Gud vet att pärmar är bra att ha än idag 

Sommaren har också inneburit semestervik i hemtjänsten, vilket jag har stormtrivts med. Att organisera och planera dagen utifrån det besöksschema man får vid arbetspassets början, är stimulerande. Att tillsammans med kollegorna synka ihop dubbelbemanningar, samt att hjälpa varandra om det uppstår ngt. är berikande.. Jag kan absolut påstå att jag har STOR hjälp av mina erfarenheter i hemvärnet av att kunna finna lösningar på situationer, och ändå kunna behålla ett litet lugn i alla fall. Visserligen kan man ju få hjärtklappning och adrenalinpåslag om man ställs mot väggen, men ändå.. Det är mycket att hålla i huvudet.. Nu är viket slut, men jag är beredd att hoppa in när behov uppstår. 

Strax börjar småviltsjakten, och inom kort även Älgjakten, som jag verkligen har sett fram emot denna sommar. Som jag skrev i ett inlägg vid ett tidigare tillfälle: När man sitter på pass med kaffekåsan i ena handen, studsaren bredvid sig, hörsnäckan i örat- lyssnandes på tystnaden eller den plötsliga radiokommunikationen att ngt är på gång och kanske strax därpå höra prassel/knakandet av älg eller hundens ståndskall, då bara ÄR man.

Tala om meditation på hög nivå för ett jägarhjärta  

Nu skall jag sätta mig framför kaminen med en annan kaffekopp i handen. Det regnar fortfarande, nu lite intensivare.

Kanske det blir en liten brasa ute i kväll.. även grillplatsen är ju under tak.. fäller kanske ner "väggarna" och tänder fotogenlyktorna.. Hmm.