Allt ställs på ända..   Man hamstrar toalettpapper, ris, pasta..   Handsprit, om den ens går att få tag på, ligger så högt i pris att man skulle kunna tro det vore saffran.. Gummihandskar, avfallspåsar, mm är hårdvaluta..

För några veckor sedan, var jag lite ledsen över att jag inte kunde gå på teater, eller annat efter att bussar och tåg slutat gå.. inte kunde jag då, i min vildaste fantasi, drömma om att alla evenemang för fler än 500 personer samtidigt skulle ställas in eller flyttas pga. virus  smittspridningen är gigantisk, och drar fram fortare än vad eldstormarna gjorde vid skogsbränderna för några år sedan.. 

En grotesk jämförelse måhända, eftersom de ju var en katastrof i sig.. då kunde man i alla fall, på sikt få bukt med bränderna med hjälp av vatten, och så småningom "slå ner dem".. här hoppar ju viruset hur snabbt som helst, och dessutom är det ju osynligt tills man får symtomen..

Värst är ändå, alla konspirationsteorier, falska rykten, och rena desinformationer, som flyger runt..  man kan ju bara hoppas att så många som möjligt kommer ihåg vilka myndigheter, typ krisinformation.se, folkhalsomyndigheten.se, MSB, mfl. som man kan lita på..

Skolor stängs, man jobbar hemifrån, människor sitter i, både påtvingad och frivillig, karantän, runt om i världen stängs hela länder ner, ekonomierna störtdyker, folk dör som flugor.. Visst, jag är orolig, och lite rädd, men ändå måste jag fortsätta hålla näsan över vattenytan och dra mittstrå till stacken.. Nu tackar jag tusenfaldiga gånger min lyckliga stjärna för åren av kunskap, utbildningar och erfarenhet i Svenska lottakåren, och Hemvärnet.. Kris- och katastrofberedskap är numera högt på agendan, och det är jag faktiskt glad över!! Kunskap är makt!!

Kriget vi nu utkämpar, är mot en osynlig fiende, och jag kan bara hoppas på att vi snart kan börja leva lite som vanligt igen, även om vi alltid kommer att vara efter Corona-krisen, och det tar lååång tid innan vi hämtar oss från den värsta svackan till något sorts nytt "normalläge"..

Nu får man ta en dag i taget.. Tur ändå att det inte är 35 grader kallt, eller snöstorm och driv-is.. fast fjällvärlden har ju dragits med stormvindar var och varannan dag, och än är det inte över med det heller..  Hoppas det snart blir sommar.. Godnatt    

Jag är utan bil sedan ungefär 1 månad tillbaka.. Både för- och nackdelar.. jag har gångavstånd till jobbet, slipper bränslekostnad och de andra bilutgifterna, MEN.. skall, eller vill jag göra någonting efter att sista bussen eller tåget gått, är det kört!! Gå på teater eller ngn konsert utanför kommungränsen, eller bara utanför tätorten, kan jag fetglömma    det är nog besvärligt bara att försöka vara miljövänlig och sortera återvinningsmaterialet.. samlas det på hög nog länge, ser det ju ut som en soptipp hemma  och jag skulle behöva seriekoppla X antal transportvagnar för att forsla bort det.. De kvällar man har föreningsverksamhet på annan ort är det också knasigt.. jag kan ju för det mesta åka buss en väg, men måste ordna returresan på eget sätt, eller övernatta, för det går som sagt inga bussar eller tåg..

 Jag är ledig under helgen, och igår gjorde jag Storheden i Luleå. Bland annat passade jag på att testa Lulehockey-målet på en välkänd hamburgerkedja.. Målet i sig tycker jag var liiiite överskattat, men vad gör man inte för Norrbottens stållag nr. ETT??? 

De 2 sista dagarna har varit fantastiska vädermässigt, och jag hade stor lust att åka till stugan på fredagen efter jobbet, men utan 4 hjul och en plåtkaross var det bara att stanna hemma..  iochförsig hade jag ju kunnat ta en promenad till Kanis, men det är aningens för långt att ta skidorna på axeln, gå dit, åka slingan, för att sedan knata hemåt på spaghetti-ben.. det var också lite för sent för att kunna ta en promenad ner på älven med pimpelspöt.. jag har heller ingen pulka att dra isborren med..

I år har jag faktiskt följt med litegrann på Mello-tåget. Jag och sonen var i Luleå på en av delfinalerna, men efter gårdagens final, kan jag åter konstatera att det spelar ingen roll vem som "vinner"- jag blir lika besviken i alla fall..

Annars börjar jag nu längta tills snön är borta, och jag kan rulla fram på cykeln, samt planera de nya toppturerna för säsongen. Det är mycket möjligt att jag och B, följer med på en vandring från Jäckvik upp till Pieljekaise nationalpark och topp blandannat..

De senaste dagarna har också varit en liten berg-och-dalbana, men det är en annan historia, jag kan dock konstatera att "upp som en sol, och ner som en pannkaka" är ett mycket användbart uttryck. Nåja, man får fortsätta traska på, ena foten framför den andra, njuta av det lilla här och nu.. och hoppas på nya bra dagar.. Må så gott