går tankarna och längtan till stugan och dess omgivning.   Igår var inget undantag. Jag åkte dit och var förberedd på att skotta snö, skotta snö och åter skotta snö..   Till min stora glädje, så var det skottat med traktor, de stora ytorna, så jag behövde bara skotta fram bron framför stugdörren  , och en liten bit fram till vedbodstrappan. Av rena tillfälligheten så hade vi kommit ihåg att parkera "alltiallo"-skrindan framför vedboden,   så jag kunde lasta vedhämtarna till öppna spisen inomstugs, och slapp bära/dra dem in i stugan. Nu kommer vi att ha torr och fin ved, om vi behöver torka kläder eller liknande under påsken..  

Jag skulle kunna dra paralleller med traditioner, kulturer, och allt annat, men jag nöjer mig att åter konstatera.. torparblodet i mina ådror, gör sig påmint, och jag tackar ödmjukast för att jag är den jag är.

Jag är stolt över vad min släkt står för, på alla sidor, både när jag är spik nykter, och nu när det inte riktigt är 0,0% alkohol i blodet.

Mellan snöskottningen blev jag ståendes nere vid grillplatsen, och tittade ut över sjön, som fortfarande är täckt av ett istäcke, jag inte ännu har hunnit utforska. Omgivningen och naturen runt stugan upphör aldrig att faschinera..

Det är fortfarande Paradiset på jorden, i alla fall för mig..

Efter hemkomst, dusch, och en fin middag med mitt egna älgkött,potatisgratäng, toppat med ett glas rött, hoppade jag in hos grannen/min blodssyster. Prat om allt mellan himmel och jord, både ljust och mörkt..

En ny dag är oss given, sommartiden är inne..

Vad resten av helgen och kommande vecka har att bjuda på, står skrivet i stjärnorna, och Guds vilja..

AMEN