Så har 36 timmar passerat, sedan gårdagens utmaningar. Idag har vi haft en mellandag, men i morgon är det dags att gå på pass igen.. så nu gäller det att krypa isäng.. Hoppas Ni alla får en bra dag, var än Ni befinner Er.. jag ber att Herren håller sin hand över Er.. God natt och sov gott. Kram  

Varje jägares stora/högsta dröm/önskan..   Idag small det.. På riktigt.. Men självskryt luktar illa.. spelar ingen roll, första älgen är dock första älgen.. Visserligen "bara" en pinntjur, men i alla fall.. 2 taggar på ena sidan och 1 på den andra. Dessutom föll den direkt efter första skottet, och steg inte upp mer.

Klockan var ca 10.30, och en kalv var skjuten. Dock visste vi att en tjur uppehöll sig i närheten.Hunden följde spår kors och tvärs. Vi hade börjat fundera på att avbryta jakten för lunchvila, och jag hade tyst börjat packa ihop. Då hör jag hur det prasslar och knakar på min högra sida.. Jag ser något komma ut mot en liten öppning i riset, och hinner tänka att nu kanske det är kon som kommer, men då ser jag att djuret har pinnar på huvudet, och kastar upp bössan mot axeln..-kommer hunden efter? nej,fortsätter den mot nästa öppning, då smäller det..och det small, men jag hörde knappt smällen, och tjuren damp i backen direkt..precis vid en dikeskant 50-60m från tornet. Dock hann jag tänka- bara den inte ställer sig upp.. Jag kan lova att det var en lätt upphetsad röst som meddelade att en tjur låg framför mig. 

Härom dagen upplevde jag också någonting magiskt, Ko, kalv och tjur passerade mig, även då när det var dags att avbryta för kvällen.. då kom först kon och kalven snett från vänster, men kon sprang fram mellan mig och kalven. 10 m bakom kom en tjur modell större, med skovelhorn.. dock hann jag inte se hur många taggar den hade. Hunden var precis bakom, och det gick så fort att jag aldrig hann sikta, men jag hann osäkra, eftersom kon och kalven delade på sig, och kon sprang bortöver, rakt från mig, och kalven kunde ju vända och komma tillbaka.. så skedde dock inte, och tjuren såg jag inte heller något mer.

Så här, många timmar efter dagens händelser, har jag hunnit landa, men innan jag fick hjälp  att passa- alltså ta ur älgen, hann jag tacka Gud, för den underbart fria naturen, och dess villebråd, som jag får vara med att förvalta.. och få en del av. Nu måste jag strax krypa ner i sängen, innan jag somnar i sittande ställning, men innan dess måste jag förbereda morgondagens livsmedelshantering, så Må herren vaka över Er, i natt, så ock i morgon. Godnatt och sov gott.. jag somnar nog tämligen ovaggad ikväll    

Nu är det sista nedräkningen innan jag frivilligt går och lägger mig.. VAAA!!! LÄGGER SIG FRIVILLIGT VID DEN TIDEN EN FREDAGKVÄLL?? ÄR JAG SJUK? Nej.. klockan ringer 03.00, en tid när jag annars brukar lägga mig, om jag inte har något speciellt inbokat under lördagen. Jag ska ut i skogen och se om jag träffar på någon älg. Så det blir inget längre inlägg än så här just nu.. Trevlig helg alla Ni andra. Gud vare med Er. Godnatt  

Hej alla där ute i höstmörkret, och vissa kanske vill tillägga höstrusket, men jag håller det inte så farligt att vi nu går mot mörkare tider.. hösten har ju en viss tjusning den också, i alla fall för alla skogstroll, som nu både plockar bär eller svamp, och för dem som vill ha lite större villebråd. Just nu gör jag en kort gästspelning i skolans värld.. jag ser till att elever och lärare får lunch och mellanmål. I går och idag finns jag på kommunens nyaste skola. Annars finns jag som vanligt antingen hemma, i kyrkan, i stugan, eller bakom flötet någonstans..snart borde jag finnas i sängen..ska bara hitta näsduken först. Ha det så bra. Godnatt och sov gott. Må Herren vandra vid Er sida.. Bye  

Denna dag har innehållit sorg, och skratt, glädje och eftertanke.

Jag kom i ett samtal som satte igång många känslor och tankar inom mig. Först har jag varit osäker på om jag skulle berätta om det, men ju längre jag har suttit framför dataskärmen, ju mer har min "inre röst" sagt åt mig: SKRIV!! Det var ju meningen att bloggen skulle användas bla. för att beskriva "min verklighet".

Jag bär ständigt ett silverkors runt halsen. Enda gången jag kanske måste ta av det, är om jag sitter i en bastu. Då kan det, och kedjan, ibland bli så varmt att det bränner på huden, men då håller jag det i handen istället.

Oftast ligger ju korset under kragen på mina kläder, men det händer att det "kryper fram" då och då.

Många lägger märke till det, och då svarar jag bara att jag alltid bär det på mig. Det ger mig en känsla av trygghet, och en vetskap om att Gud alltid vandrar vid min sida.

Tanken har slagit mig flera gånger, men nu tror jag att jag förstår "hur det känns att komma ut"..

De första gångerna jag tänkte orden JAG ÄR KRISTEN kändes det lite konstigt och även lite genant..jag vågade inte riktigt tänka tanken fullt ut. Jag funderade.. Är jag verkligen kristen? eller är det bara någonting som har kommit över mig och försvinner efter 6 månader eller 1 år? Men nej, så var det verkligen inte.. Idag säger jag högt och tydligt.. JAG ÄR KRISTEN!! jag har verkligen någon som vandrar vid min sida, och det känns precis som att "komma ut"

Djupt, men sant  Nu är det strax dax att krypa ner i sängen, så Godnatt på Er alla, jag hoppas Ni får sova gott. Om någon inte skulle göra det, finns ni i mina tankar. Gå i Herrens frid. Kram  

Händelsefattiga dagar? Nej.. Mycket att göra? Njae inte direkt.. Krånglar datorn? Nej inte det heller, och om den mot förmodan skulle göra det, så har jag tillgång till en annan. MEN VARFÖR BLOGGAR JAG INTE DÅ??? Nja det har bara inte blivit av. Dålig ursäkt egentligen, men jag börjar ha lite svårt att veta hur jag ska formulera mig. Jag har jobbat en hel del sista dagarna, och när jag har varit ledig, har jag varit i stugan, hemma, och på NOLIA-mässan i stora staden Piteå. Mässan betades av tillsammans med mamma, och yngste sonen, på några timmar. Hade inte så många "planerade stopp" att göra, men att besöka mässan när den kommer vartannat år, är ett "måste" bara det, åtminstonde för mig. Dagens datum innebär min sambos födelsedag, så om ett par timmar ska flaggan hissas, tårtor och middag förberedas, samt lite förebyggande städning. Nu känner jag mig tom i både huvud och blick, så därför är det bäst att säga: Tack och Godnatt och Ajöss.. men som jag också alltid säger.. Gå i Herrens frid. Krama om varandra, och var rädda om varandra.   

som ställde till det för mig i våras, är nu ett minne blott.. den försvann i morse i samband med ett besök på käkkirurgen på Sunderby sjukhus. Okej, just nu har jag lite tandvärk    men jag tröstar mig med att den tanden i alla fall inte besvärar mig mer, och dessutom är ju värken övergående.. Nu finns det en visdomstand kvar i munnen, men om den börjar trilskas den också, ja då ryker den fortare än kvickt. Annars är det ganska lugnt. Igår var det ju årsdagen av terrorhandlingarna i Norge, och jag följde delar av de minneshögtiderna som sändes på TV.

Den norska statsministern sa i det minnestal han höll, att han har ett dubbelt minne av Utöya, han har många roliga minnen därifrån, men också minnet av tragedin som utspelades där.. Man kan kanske inte dra paralleller hur som helst, men Utöya är för honom vad stugan i Teuger är för oss.. Vi har många glada minnen därifrån, men också tragedin som utspelades där den hemska onsdagen 28 juli. Den dagen närmar sig ju också, och vi kan ju inte stoppa tiden, vilket vi inte ska heller.. Vi ska däremot hedra honom, genom att fortsätta leva.  Nu ska jag gå ner och fixa en kopp te.. operationen idag gör att jag inte kan äta riktigt vad som helst, så just nu är jag ganska hungrig. Man blir inte speciellt mätt, när man bara kan äta flytande föda, men det borde gå bättre i morgon eller övermorgon. Ha det gott, Gå i Herrens frid. Kramar

är måhända min son, som i går kväll (eftersom klockan nu är långt efter midnatt) fick uppleva sitt livs möte.. Hans stora idol är Charlotte Perelli, och de flesta i min bekanstskapskrets har nog hört historien om när han sjöng melodin: "Hero" på examensdagen i Älvsby kyrka, och nu senast upprepade insatsen på Strömbackaskolans scen, under en avslutningskonsert innan han tog studenten. I går kväll fick han äntligen träffa henne, efter Diggiloo-konserten i Storforsen. Först hade vi turen att hamna precis vid scenen, och som grädde på moset, fick han alltså chansen att träffa henne en kort stund. Ungen var euforisk, och för några sekunder trodde jag han skulle svimma.. Vilken kväll det blev i alla fall. Nu är det hög tid att besöka kudden, några timmar. Först ska jag i väg på ett möte på boendet, och sedan blir det att jobba extra några timmar, eftersom en av mina "kollegor" har blivit sjuk. God natt alla. Må Herren vaka över er. Jag har åter fått uppleva att Han håller sin hand över oss, bara man aldrig tappar tron. Kram