Fördelen med att vara ensam hemma om dagarna just nu, är att jag kan börja tjuvlyssna på våra älskade julmelodier. I går var det en sådan dag, och jag kan lova att det är lika rogivande som alltid. Men när Håkan Hagegårds "O helga natt" ljöd genom högtalarna, gick en rysning genom kroppen, och tårarna började strömma. I vår familj är vi tidiga med julförberedelserna, och alla tycker vi om när vi får börja hänga upp julgardiner och ställa fram kyrkor och ljusstakar, och ju närmare julen vi kommer desto mer tomtar på loftet får vi.. Våra respektive jublar väl inte alla gånger, men de vet att de ligger i lä, vad gäller envishet. Vi fruntimmer brukar oftast få vår vilja igenom, även om man ibland får gå den gyllene medelvägen.

Igår kväll var jag i Piteå på lottamöte. Mycket intressanta diskussioner blev det, men inget som intresserar den som inte är lotta, så det lämnar jag därhän..

 Dagen idag har runnit iväg utanför husets väggar. Jag har varit på vift hela dagen, jag har bara mellanlandat hemma och ätit middag. Det började med en snoa på P-T, och lite reklam för Vandrande Vänner i Älvsbyn. Sedan åkte jag vidare direkt upp på församlingsgården och tillverkade delar till ett fågelholkslotteri, som ska säljas på en julmarknad. Sedan studsade jag ner på matbutiken och kompletterade middagsmaten. Hem och slänga i sig lite mat och sedan iväg på planeringsmöte med Jägarförbundets JAQT-kvinnor. Nackdelen var att det snöade så infernaliskt att varje möte jag fick, innebar ett par sekunder med så mycket snörök,att jag blev nästan helt stillastående på vägen. Der var en himla tur att ingen var bakom mig, för då hade jag haft fullt med bilfronter i lastutrymmet.

Snön får dock hemskt gärna stanna kvar nu, jag längtar så efter att få spänna på mig Tegsnässkidorna och bara smyga mig fram i skogen, samt få plåga kroppen lite i längdspåren på Kanis..

Annars händer det nästan ingenting på mina fronter just nu, jag går här hemma, fortsätter söker jobb, längtar till julen, tänker på vår ängel, plockar lite här och lite där.. bloggen blir också lite därefter, det är liksom ingen idé att gagga om ingenting, men var lugn; Det kommer mera.. Nu önskar jag alla en god natt, ta det lugnt i trafiken i fortsättningen, tänk på halkan. Stressa inte ihjäl er, och ta hand om varandra. Kram  

I morgon är det Alla Helgons Dag, och strax går vi  in i adventstiden..

Allt sedan den där tragiska onsdagen i juli har våra liv vänts upp och ner.. Och nu, inför kommande julhögtid känns det extra konstigt, och man kan inte låta bli att fundera på hur det kommer att kännas. Jag vet att det kommer att bli jättejobbigt, men samtidigt kan vi inte gräva ner oss i dysterhet och mörker. John får fira julen hos vår gemensamme himelske fader, och träffa Jesus Kristus. Vi får stanna kvar här på jorden och minnas, tända ljus, och ändå glädjas åt att vi kan vara tillsammans.

Ute har snön dalat ner, och lyser nu upp marken lite i kontrast till alla gravlykor, och allt annat ljus. Nu ikväll har jag besökt kyrkogården, och ljusceremonin, och i morgon skall jag besöka kyrkan, hade jag tänkt. På söndag är jag själv kyrkvärd. Nu till vardagen; jag har faktiskt inte städat idag.. nej, jag har inte tänkt falla tillbaka i gamla synder, och låta det gå för långt.. jag tar nog itu med dammtrasan på måndag, nu tar jag tillvara på helgens möjligheter. Det gick ovanligt fort att göra dagens inköp också.. Annars har vi försökt få en dator att funka som vi vill, kanske det lyckades!! Ha en bra helg, ta hand om varandra. Gå i Herrens frid eller bara Kram till Er alla.  

Jag läste en annan blogg härom dagen, där frågan kom upp varför man egentligen bloggar. Varför skriver man en virituell dagbok som alla kan ta del av? Ja baktankarna är ju naturligtvis lika många som det finns bloggare. En del vill uppmärksammas och skapa debatt, en del skriver "bakbloggar" och byter recept med varandra, andra skriver för att sätta press på sig själv att ev. gå ner i vikt eller på annat sätt hålla ordning på sitt liv. (Bloggen kan då fungera som någon sorts "blåslampa" för att hålla motivationen uppe, andra kan också uppmuntra och ställa frågor om hur det fortlöper)

Jag för min del skriver för att delge er tankar och funderingar om hur min vardag fungerar som arbetslös, kristen, och familjemedlem i en familj som drabbats av det värsta man kan råka ut för; att tappa ett barn. Detta kommer jag att beröra i ett annat inlägg. Jag skriver också för att ge luft åt den tillvaron jag har som mamma till barn med autism.. Men jag funderar ibland naturligtvis; var går gränsen? Därför vill jag ibland ha kommentarer om vad jag skriver, tanken är att ingen ska känna sig sårad, ingen ska känna sig trampad på tårna.. Det är oundvikligt att ibland beröra känsliga ämnen, men jag går inte ut på bråddjupt vatten, jag vill inte skapa debatt med tex. bilder på jaktbyten eller andra personer.. men jag förnekar definitivt inte vem jag är och vad jag står för..

Jag är jägare, jag är hemvärnslotta, jag är kristen, och jag är inte helnykterist, och detta berättar jag om..

Det blev ingen älg, men det blev en rolig, äventyrsrik, och mycket trevlig helg i alla fall. Tur att jakten inte innebär att man bara går ut i skogen och hämtar villebrådet. Att "få jobba för brödfödan och överlevnaden", om än som fritidsintresse, gör att åtminstonde jag, har någonting att längta till varje år.

Dagen idag kommer att ägnas åt jaktens efterspeglingar, nu ska kläderna tvättas ryggsäcken torkas och tömmas, kängorna smörjas, och resten av utrustningen gås igenom.. sedan ska man återgå till "vardagslunken" igen, med allt vad det innebär  Nu gör jag som katten, jag kommer och går.. Jag återkommer när jag har någonting på hjärtat.. Kram    

Sitter inte på en stubbe och fryser, nej jag sitter vid lilla brasans mysiga värme och filosoferar samtidigt som jag sitter med ögonen på skaft, och öronen på helspänn.. Detta är något av det bästa jag vet. Jodå jag har läget fullt klart för mig, det finns de runt om i vårt land som avskyr allt vad jakt heter, men jag tänker inte lägga några som helst brassklappar på den diskussionen. Alltså; sitter i Guds fria natur, vid brasan, med kaffekoppen i ena handen   och smörgåsen i den andra, och njuter, samtidigt som jag är beredd om hunden skulle komma med någon älg. Det finns gott om djur som passerar, både rådjur och harar, men det är inte alltid man hinner upptäcka dem innan de far undan bakom någon buske eller träd. Man sover heller aldrig så skönt, som när man har varit ute hela dagen.

Mera reflektioner kommer efter jaktens slut. Gå i Herrens frid eller bara; Ta hand om varandra och njut av dagen, den kommer aldrig igen..   

 Vi satt och pratade i går kväll, och jag lovade min sambo, att jag skulle försöka baka lite matbröd. Vis av tidigare erfarenhet vet jag att brödbak kan sluta precis hur som helst.. Han sa någonting om att jag inte skulle börja med detta 15,45 utan från morgonen.. Vad händer?? Jo det som alltid händer när gumman Jonsson ska företa sig någonting.. det mesta som kan strula, gör just det, tiden har en förmåga att alltid löpa gatlopp här hemma, och allting annat kommer mellan. Så när klockan är 15,35 svänger gubben in på gården, och just då häller jag ut degen på bakbänken.. min min  sa det mesta när han kom in, men det flöt på ganska bra till sist.

Så här blev en del av slutresultatet   Jag blev ganska nöjd med dem och jag kan bara hoppas att nästa sats blir lika bra, och nästa.. och nästa..

Varför ska det vara så himla svårt att hålla sig till det som man planerat?? Jag har upptäckt att det oftast inte spelar någon större roll om, eller hur jag försöker planera, det spricker i 8 fall av 10. Kan i och för sig bero på att jag är tidsoptimist, och dessutom att jag har dålig självdisiplin och tillåter mig att distraheras. I morgon har jag också en hel del att göra, och jag ska försöka att komma igång från morgonen.. Men Orsa kompani lovar ingenting!

Kram till alla därute, som liksom jag har svårt att hålla sig inom ramarna, och till Ni, som har lyckan och förmågan att alltid hinna det Ni ska och mer därtill! Vi får mötas på halva vägen.. Bye       

 40 kulör, 40 vit, 60 kulör, 60 vit, tvättsåpetvätt.. Smutstvätten viner genom luften i källaren och landar i varsin hög av varierande storlek.. Tänk om detta kunde hända självmant, men nejdå, möjligen hos Harry Potter eller Joe Labero!! det är bara att dyka rakt ner i byken och försöka bringa någon ordning bland tröjärmar och andra tygbitar.. samtidigt är det ju faktiskt så att det som används blir "skitigt" och man slipper ju i alla fall tvätta i bykkar, över öppen eld och skölja i iskallt vatten på en brygga.. och dessutom HAR vi ju alla kläder vi behöver! Andra har bara det dom går och står i!!

Det brukar jag trösta mig med när det känns hopplöst att någonsin komma "ifatt" och se botten av tvättberget, okej det blir inte roligare att tvätta med "positiva tankar" men jag inbillar mig att det går lite lättare.

       ett fång med rosor till alla som just nu kämpar med tvätten Håll till godo Kram  

Ännu en dag till ända. Största delen av dagen har tillbringats "down under"(källaren alltså) Tvättberget har haft en tendens att växa fortare än jag har haft lust att ta itu med det.Sambon muttrade någonting om att "han förstod hur gruvarbetare kände sig när de jobbade under jord och fick spränga sig fram i orterna"  En annan sak vi ofta diskuterar är (i och för sig hur tråkigt som helst) fetthalten på ingredienserna i maträtterna här hemma. Jag har det senaste åren, medvetet tappat ca 30 kg i vikt, och ligger idag där jag vill vara. Jag använder vissa livsmedel med lägre fetthalt, ex mager ost, matlagningsgrädde, korv med låg fetthalt, osv. Det gör tyvärr också att vissa rätter kanske blir lite "simmigare" än vanligt, ex. potatisgratäng. Jag får ofta en och annan pik för detta, så jag gör ofta någon form av kompromiss. Vad, kanske jag redogör senare, om intresse finns. (framför allt ork av andra att läsa det, någon måtta får det vara på tråkigheterna!!  ) Efter middag och efterrätt bar det av till stora staden Piteå, och yngsta "monstersystern" vars sambo råkar fylla år denna vecka, hon själv fyller nästa vecka.. De hade just svalt en massa surströmming och annat gott, så vi kom nästan mitt i maten, men det brukar vi göra.. I min släkt är vi kanske inte dem som äter prick kl. 16.00 precis, men strunt samma.. God tårta och mycket gott kaffe   var det i alla fall, där flög bonuspointsen all världens väg, och som alltid, trevligt sällskap. Många tankar och funderingar har flugit genom huvudet under dagens lopp, men det är ingen ide att sätta dem på pränt, det blir bara tradigt.. Så till nästa gång, njut av livet, spring inte på i 180, om Ni inte behöver, ta hand om varandra. Gå i Herrens frid, eller bara en stor kram på Er! Bye