Vilket privilegium, att vara omgiven av sådana underbara människor!!   Vad gjorde jag utan dem?? Tack till alla som gjorde denna släktkalasmiddag till ett minne för livet.. God mat, mycket mat.. gott att dricka, gåvor helt enligt mina önskemål...   Jag kommer att få lite problem att återgälda detta nästa år, när det är min sambos tur att fylla jämt. Till skillnad från min syster, har jag inga bilder att visa, men det var helt fantastiskt. Under hela dagen har jag haft hjärtklappning och varit förvänansfull. Jag erkänner också; för några år sedan hade jag mer än gärna stått i centrum, och ensam glänst och fått synas.. numera är jag en i mängden, och utan min omgivning vore jag ingen.. Missförstå mig rätt; även jag har mina behov av att synas och höras, men jag är en del av helheten, hade jag inte det folk runtomkring mig som jag har, då vore jag inte den jag är idag..  40 år har passerat sedan jag såg dagens ljus, mycket har hänt, jag har upplevt både glädje och sorg, men jag är oändligt tacksam att livet trots allt har farit varligt fram med mig. Nu ska jag försöka vila några timmar innan den nya dagen tar vid, med alla möjligheter, mer djupdykningar i livets funderationer kommer när jag har landat, fysiskt och mentalt  Vi ses och hörs Kram Godnatt   

Just nu råder full aktivitet i köket. Vi håller på och förbereder morgondagens kalasmat.. Frågor och funderingar haglar: Räcker maten?, kan vi använda den här formen?.. etc. Jag har en liten förväntning på morgondagen, men är ganska lugn, jag har stadigt sällskap bakom ryggen.    Mer i morgon, om jag överlever, och kan gå.. Kram alla där ute..

Jag ber en extra lång aftonbön i kväll  Gå i Herrens frid

Hur är en vanlig dag för mig? Ja eftersom jag är arbetslös, har jag ju inga "jobbrutiner", utom arbetssökningarna på arbetsförmedlingen och egna kontakter. Ständig telefonpassning ingår också. Dagen anpassas mest efter ev. inbokade möten, eller andra åtaganden, men finns det inget sådant, har jag lite svårt att "komma igång". Naturligtvis tar jag hand om tvätten och inköp och liknande, men ibland känns det som om jag springer i ett ekorrhjul.. andra i min närhet däremot jobbar mer än de egentligen klarar av.. tala om total snedfördelning, men vad gör man? Ibland funderar man om det är någon idé att stiga upp, men jag "måste" ju.

Tur att det finns olika aktiviteter, jag tackar min Gud att kyrkan har tisdagscafe, och att folkhögskolan har morgonsamlingar som man kan besöka fast man inte är elev där..

Eftermiddagen är ju ganska enkel, eftersom det då faller på min lott att fixa något ätbart till middag, enda kruxet är att ibland är vi 3 till middagen, men helt plötsligt kan vi vara 4-5, och har i regel "vandrande matbord" eftersom vi är hemma lite olika tider, och har olika förestående kvällsaktiviteter.

För min del hinner klockan rinna iväg lite väl långt innan jag hamnar mellan lakanen, det är inte ovanligt att den blir både 1 och 2, stundtals ännu längre.. 

Helger försöker vi ha så lite planeringar som möjligt, lördagmiddagen med 1-2 vinglas är "helig".

Jag medger att det kan verka helt idiotiskt att tillåta sig göra som jag och "inte ta sig i kragen" och göra något åt det, men jag lovar; jag ligger i som en räv för att kunna få ordning på dygnet, men ett arbete skulle ju onekligen vara det allra bästa. Jag har ett möte inbokat med en person nästa vecka, för att få en "praktikplats" inom ett nytt projekt som startat på Af. Mer om det efter mötet, i morgon är det kalasplanering för hela slanten. Kram på Er alla, ta hand om er, och ta vara på tillfällena som ges.  

Måndag, ny vecka, nya oskrivna blad, nya möjligheter?? Eller; jaha ny vecka, vad ska jag hitta på för meningsfullt denna vecka? Hur får jag tiden att gå? Tänk hur olika man kan definiera uttrycket "meningsfull"!  Beroende på om man är arbetslös eller inte, samma sak; hur definierar man "tid"? De arbetslösa kan ha problem att få tiden att gå framåt, de som jobbar mer än de klarar av, vill stanna tiden och hinna andas.. Jag för min del får tiden att gå, åtmínstonde denna vecka, på lördag planerar vi att ha en middagsbjudning för närmaste släkten inför min 40-årsdag. Japp, det råkar förhålla sig så att jag- en individ har vandrat snart 40 år på denna planet, och tänk- det blev visst en människa av mig också..

Jag tänker dock inte sitta här och göra någon slags sammanfattning- inte ännu i alla fall, men jag kan konstatera att det har hänt en hel del under dessa år, både med- och motgångar. Har jag gått stärkt ur dem?  Ja det vete fåglarna, men jag går i alla fall med rak rygg och näsan över vattenytan.

Annars har det varit en ganska normal måndag, matinköp, sprungit runt i kåken och sökt både det ena och det andra, kom på halvvägs till byn; "järnspik- det glömde jag hemma- ids inte vända,tar det i morgon". Typiskt mig, jag kan vara så disträ ibland att jag skrämmer mig själv. Kallas det för slarv eller okoncentration? Eller är det en kombination av detta samt begynnande demens?

Strunt samma, min hjärna verkar ta semester när den själv vill, fast lite makt har jag fortfarande över den  Ha det bra alla där ute, ingen nämnd ingen glömd, ni finns i mina tankar, även om jag ibland råkar vara en aning förvirrad. Vi hörs och ses Kram  

Jag var i skogen i går med en kompis och jagade fågel med hennes gammelhund. Det blev 5 timmar med äventyr, fantastisk natur, underbart väder, och jättefint arbete av hunden + bonus i form av fångst. Tänk vilken fantastisk natur vi har och vilket privilegium att kunna vara i den närhelst vi vill.. Vid 23-tiden var jag så färdig i både kropp och själ, samt mätt och belåten, efter köttsoppa och fruktsallad med glass att jag fick kapitulera för sängen, jag som annars brukar vara vaken betydligt längre.   Jag hade gärna legat kvar i sängen i morse, men idag har jag varit kyrkvärd under dagens högmässa i Älvsby kyrka. Dagens tema handlade om änglar, och mina tankar gick hela tiden till vår "egen" ängel, lille John.. det var med några tårar i ögonvrån jag tog emot brödet och vinet under nattvarden. I mitt första inlägg skrev jag ju att jag kommer att vara bred som en ladugårdsdörr och skriva om tankar och funderingar, och att jag var orolig för att vara FÖR djup, och ännu kanske så är fallet, men jag lovar, jag är på väg upp ur min lilla formsvacka.. Fortsätt att tänka på varandra och bry er om varandra, man vet aldrig hur morgondagen ser ut.. Till mina kristna vänner brukar jag säga till avsked: "Gå i Herrens frid". Den som läser detta nu kan ta åt sig de orden eller bara ta emot mitt: "Vi hörs och ses" Kram   

Jaha, då ska man löpa dammtraserace igen då.. suck   Det var den tanke som dök upp i min skalle när jag kom hem efter att ha skjutsat min son till praktikplatsen. Jag ska erkänna på en gång: JAG HATAR ATT STÄDA   Det börjar väl aldrig klia så mycket i pannan, och glasögonen börjar väl aldrig glida så mycket på näsan som när det är dags att städa, tvätta eller mangla..

Nåja, det var bara att ta tjuren i hornen och sätta igång det, men först gick jag "down under" och lät tvättmaskinen svälja några kilo smutstvätt. Tur att man oftast är ensam hemma vid sådana här tillfällen, ingen som lägger sig i hur man gör eller i vilken ordning.. Nåja, efter åtskilliga timmar, med avbrott för lite lunch och lite kaffe, var jag klar, då var det dammtorkat, dammsugit och vaskat överallt, och när min sambo kom hem var jag så påpassligt i köket och höll på att dansa sista takten med skurmoppen. Han blev visst en aning förvånad, men förhoppningsvis glad över att huset var städat, frivilligt dessutom..  

Jag har också lyckats reducera tvättberget i källaren, så nu har det väl ungefär Vallsbergs- eller Kanishöjd.. men tyvärr ser man aldrig botten på tvättkorgen, det fylls ju på hela tiden..  Mitt fredagsmys blev en god kopp blåbärste, lite dator och min lekamen utspilld tvärs över hela rumssoffan.. I morgon blir det fågeljakt..  

Kram  

Nej, jag fick inte se någon björn ikväll heller, inga djur alls faktiskt, fast det gör egentligen ingenting..

Stundtals var dimman så tät att jag var tvungen att bromsa ner ordentligt, för att hinna se vägen, och med tanke på hur fort de kan komma knatande, var det ganska skönt att svänga in på gården helskinnad. Man hinner fundera en hel del när man sitter och kör, men naturligtvis har man ju ögonen på vägen också.. 

Jag fick hoppa in på det ställe där jag brukar vikariera ibland, och varje gång jag har varit där, tackar jag min himmelske fader att jag får vara frisk, och en person som själv kan och får påverka min vardag, oberoende av assistans. Även om jag är arbetslös, har jag i alla fall mat på bordet, och en säng att sova i, det är det inte alla som har.

Som kyrkvärd kommer ju jag i kontakt med alla typer av människor, bla. asylsökande, och att veta att en person får stanna, men inte dess bordsgranne, det är inte helt lätt att bemöta dessa människor.. sådant kan man fundera på bakom ratten, tillsammans med funderingar på morgondagens middag, eller tvättbergets enorma storlek.. just nu har Kebnekaises sydtopp flyttat ner i min källare,  hm, en grogrund till morgondagens inlägg kanske..

Säger som syster, Ta hand om varandra, och skänk en tanke till nära och kära  

Godnatt alla Vi hörs 

Jaha, då har man fallit i blogg-fällan då.. eller gjorde jag det? Jag har nog tidigare varit en "mental bloggare". Tänk vad typiskt, när man var yngre var man antingen synthare eller hårdrockare, ute eller inne.. vad är man idag?? En sak vet jag i alla fall.. JAG ÄR JAG och det går definitivt inte att ändra på. Vad ska jag plita ner här då? Det vet jag  aldrig i förväg, men jag kommer att vara bred som en ladugårdsdörr, det vet jag..