har regnet ömsom öst ner och solen ömsom försökt kika fram. Igår var det uppehåll några timmar, och om min käre sambo sett vad jag då sysslade med, hade han väl börjat tro på Gud- han också!! Jag piskade mig själv till att torka fönsternas utsida på nedervåningen..  Jag har alltid gruvat för detta göromål, men nuförtiden har jag egentligen ingen som helst anledning att dra ut på det.. förutsättningarna är det allra bästa tänkbara, när jag dessutom har införskaffat en trappstol, modell längre, så att lilla korta jag, når upp till rutans övre kant.. Efter uträttat arbete, gick jag en sväng med lilla vovven.. Hon har ju jaktinstinkt, och naturligvis dök det upp en räv i ett dike  men hon såg den bara i ögonvrån.. räven tvärvände och försvann som en oljad blixt, och hunden fattade nog inte direkt vad som hände, men bara någon milisekund senare, började hon dra i kopplet och ville efter.. Som tur var lyckades jag få henne på andra tankar, och vi kunde så småningom fortsätta vår lilla promenad. På tal om rävar.. idag har sambo, svärfar och son, jobbat på som rävar eller iglar i torpet.. Snart kan det nya köksgolvet se dagens ljus, och avloppsrören är utbytta.. Det blir såå fint såå  Annars rullar det på lite här och lite där.. Orosmolnen som har seglat över mitt och andras huvuden, har skingrats en aning, snart börjar nog fas 2.. Hur det avlöper får tiden utvisa, och de som berörs får fortlöpande information.. Nu öser regnet ner över oss igen, och jag hoppas innerligt att vi slipper vatten i källaren denna gång.. det sista jag, eller vi behöver just nu är att mötas av simmande skor eller andra flytande ting på källargolvet..   Kram därute och ös kärlek över varandra.. Gå i Herrens frid