slipper vi undan kylan.. Fast det förväntade jag mig inte heller. Jag får säga som man gör i det militära: Det är bara att gilla läget.. trots allt har vi ju valt att bo där vi bor, och här blir det kallt på vintern. Just nu har nog kvicksilvret på en sådan mätare svårt att klättra nå´vidare högt, och vår digitalmätare säger: -34,3. Hade vi ingen snö, skulle det nog vara ännu kallare, så det är som sagt, bara att gilla läget. När jag nu ändå är vaken, ska jag försöka klä granen. Julmusik strömmar lågmäld ur högtalarna, och jag mår trots allt ganska bra.. Gud vare med Er, tills vi hörs igen.. Kram   

i vår kommun, eftersom en av de äldsta träbyggnaderna i byn brann ner i en våldsam brand. Två familjer har mist sitt hem och allt de ägde. En klen tröst är dock att ingen människa skadades. Jag ber för de drabbade.. Må Gud vara med oss alla..

och med den snö som har fallit de senaste dygnen, borde det inte dröja allt för länge innan jag tar mina första trevande stavtag i terrängen..och det behövs sannerligen! Jag har låtit händerna glida lite för långt ner i kakburkarna  

Annars händer inte så mycket i mitt liv nu, som faller utanför ramarna. Jag är i skolan eller jobbar på dagarna, och är för det mesta sysselsatt med något även på kvällarna. Den gågna helgen har det varit julmarknad i Storforsen, och nu i söndags var det så julkortslikt det bara kunde bli.. massor med snö och endast 6 minusgrader. Julförberedelserna rullar på, och jag känner egentligen ingen större julstress, eller.. i och för sig.. jag har inte bakat några lussekatter ännu, men jag har ändå ätit flera stycken  Nu ska jag sätta mig och lyssna på Musikhjälpen, och kanske titta lite i studieboken i förtagsekonomin. I morgon är det en ny dag, och den är så gott som fulltecknad. Ha det så bra, Gå i Herrens frid  

Oj vilket tryck det blev i den rubriken,   men det är så jag känner just nu. Många händelser i mitt liv, på sista tiden har gett- och skapat just dessa ord. Helgen som just har passerat, tillbringade jag i Stockholm på Svenska lottakårens Riksstämma. Trots mina över 20 år i denna organisation, var detta min första stämma, och den gjorde stort intryck på mig..  Effektiviteten och ordningen som rådde, gjorde mig djupt imponerad, samtidigt som det var nog så spännande att bara komma fram till konferensanläggningen.   Som tur var träffade jag en lottakamrat på tåget, som jag slog följe med. Under 2 dagar hade vi givande diskussioner, och förhoppningsvis fattade vi beslut som i slutändan gör lottakåren ännu starkare, och ännu tydligare i samhället. Och förhoppningsvis, på något sätt hoppas jag att jag satte ett avtryck i någons minne. Jag har fått träffa personer som jag annars bara har läst om eller sett på TV.. och några av dem satte avtryck i mitt hjärta och minne. Men en sak vet jag:

Antingen har jag någon form av torgskräck, eller någon slags förutfattad mening om storstäder.. Jag, som brukar gå i skogen, utan att vara speciellt orolig, kände mig lite otrygg, framför allt på Söndagseftermiddagen, då jag på egen hand skulle ta mig till Stockholms Central, och hitta rätt tåg.. Dessutom hade det varit en incident på centralen, med 2 tågvagnar, som fattade eld, och perronger som tillfälligt fick utrymmas. Allt gick bra, men 10 min innan avgång, blev det en spårändring. Jag behövde dock bara gå över till perrongen bredvid, och hoppa på tåget. Trots allt drog jag en liten suck av lättnad, när vi rullade ut från centralen, och påbörjade resan norröver. Annars är det ungefär som vanligt. Jag brukar ibland säga att jag är bättre på att uttrycka mig i skrift än i tal, men just nu är det ungefär fifty-fifty med det.. många saker händer, men jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på känslor, tankar och funderingar, och en del saker kan man inte uttrycka i ord, eller någon annan form heller, för den delen. Nu återstår dock bara att göra ett nytt avtryck i madrassen. Klockan ringer före skam i morgon bitti, och då gäller det att vara skärpt igen. Ha det gott alla, och Gå i Herrens frid. Kram

Såg just ett fotografi på systersonens grav, och genast började tårarna spruta ut ögonen, det var som att trycka på en  knapp..John berör allas våra hjärtan fortfarande, och kommer ju alltid så att göra.. Just denna helg, är jag så innerligt glad att jag har möjligheten att kunna komma till Guds hus och minnas både John, och alla andra som har kommit före oss till Paradiset. Det ska jag göra både idag och imorgon.. men först ska jag göra en del inköp till kvällens middag. Jag hoppas att Ni alla får en fin helg, och kom ihåg..Minns de som inte längre finns ibland oss, men låt oss leva för de levande, den tid vi har kvar.. Gå i Herrens frid   

De som inte längre vandrar här på jorden, finns ändå närvarande i våra hjärtan  

Pratet om kylan kring Norrbottens Pärla fortsätter.. nu har vi nämligen haft de första dygnen när temperaturen har kruit ner mot -19 grader, och sjöarna runt om har fått sitt vinterlock över sig. Allhelgonahelgen närmar sig med stormsteg, och det är dags att börja smycka våra gravvårdar, och för mig är det dags att tända lyktorna på brunnshuset, och ställa ut "sälen" på bron. Snön har också börjat visa sig. SMHI har utfärdat en klass-ett varning för snöfall av det större slaget, under kommande dygn, men ännu är det lugnt.. dags i alla fall att vila huvudet på kudden, så.. Sov gott alla som kan och får, Må Herren vaka över Er och beskydda Er, till Er andra.. Låt Herren vandra vid Er sida..   

Höstmörkret sänker sig tidigare och tidigare, och även kylan börjar krypa inpå. Vi har upplevt de första dagarna med minusgrader, och i morse samt även igår, när jag gick i skogen, frasade det under skorna. När man sitter på pass, som jag har gjort ett antal lördagar och söndagar, hinner man tänka på ett och annat, men även njuta av alla färger och ljud.. rimfrosten som glittrar i björkar och snår, solljuset som orkar tina en liten mängd rimfrost så det ser ut som att en massa kristaller ligger utspridda på marken, fåglarna försöker äta upp sig innan vintern och samlar material till att förstärka boplatserna med.. enda nackdelen just nu, efter några timmar sittande på passet, har fötterna en tendens att bli lite kalla, trots att jag har tåvärmare fastklistrade under fötterna..Varför utsätter jag mig då för detta, när jag kan ligga kvar i sängen om helgerna? Jo därför att jag tycker så mycket om att andas den rena och klara luften, ladda mina batterier i Guds fria natur, och slippa stressen, under veckorna har jag ju ständigt tider att passa, alltid finns det någonting som måste uträttas eller fixas.. men just precis nu ska jag ta fram en bok och läsa ett tag. Jo just det.. en annan fördel med att stiga upp tidigt på helgerna är att jag kommer i säng någorlunda rimlig tid på kvällarna..

Det är otroligt lätt att vända på dygnen, och sitta vaken halva nätterna, men så in i vassen svårt att vända dygnen rätt igen.. Hoppas alla får en bra vecka, må Herren vaka över Er. Tjoflöjt    

Vad är det i dagens snabba samhälle, för någon "mockajäng" som behöver lång uppladdningstid? Inte är det mobiltelefonen eller datorn, inte ens de uppladdningsbara rakapparaterna.. nej det är undertecknad som behöver lång uppladdningstid för att torka fönsterna, i alla fall på utsidan. Denna syssla som inte står så högt på prioriteringslistan.. Ok, tar kanske inte så lång tid, egentligen.. men det är inte mumma för händerna när det är så kyligt i luften att man nästan måste hälla T-röd i vattnet så det inte ska frysa..

Visst, nog kanske jag har väntat in i det längsta med detta göromål, men har jag gjort det tidigare måste jag ju ändå göra det en gång till, nu när pollensäsongen är över, annars är ju rutorna gula i alla fall.. för att inte tala om all flugskit som fräter på rutor och fönsterkarmar om den inte torkas bort. Tur att man kan värma händerna runt kaffekoppen eller varför inte tekoppen efteråt..   Tjingeling