Oj vilket tryck det blev i den rubriken,   men det är så jag känner just nu. Många händelser i mitt liv, på sista tiden har gett- och skapat just dessa ord. Helgen som just har passerat, tillbringade jag i Stockholm på Svenska lottakårens Riksstämma. Trots mina över 20 år i denna organisation, var detta min första stämma, och den gjorde stort intryck på mig..  Effektiviteten och ordningen som rådde, gjorde mig djupt imponerad, samtidigt som det var nog så spännande att bara komma fram till konferensanläggningen.   Som tur var träffade jag en lottakamrat på tåget, som jag slog följe med. Under 2 dagar hade vi givande diskussioner, och förhoppningsvis fattade vi beslut som i slutändan gör lottakåren ännu starkare, och ännu tydligare i samhället. Och förhoppningsvis, på något sätt hoppas jag att jag satte ett avtryck i någons minne. Jag har fått träffa personer som jag annars bara har läst om eller sett på TV.. och några av dem satte avtryck i mitt hjärta och minne. Men en sak vet jag:

Antingen har jag någon form av torgskräck, eller någon slags förutfattad mening om storstäder.. Jag, som brukar gå i skogen, utan att vara speciellt orolig, kände mig lite otrygg, framför allt på Söndagseftermiddagen, då jag på egen hand skulle ta mig till Stockholms Central, och hitta rätt tåg.. Dessutom hade det varit en incident på centralen, med 2 tågvagnar, som fattade eld, och perronger som tillfälligt fick utrymmas. Allt gick bra, men 10 min innan avgång, blev det en spårändring. Jag behövde dock bara gå över till perrongen bredvid, och hoppa på tåget. Trots allt drog jag en liten suck av lättnad, när vi rullade ut från centralen, och påbörjade resan norröver. Annars är det ungefär som vanligt. Jag brukar ibland säga att jag är bättre på att uttrycka mig i skrift än i tal, men just nu är det ungefär fifty-fifty med det.. många saker händer, men jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på känslor, tankar och funderingar, och en del saker kan man inte uttrycka i ord, eller någon annan form heller, för den delen. Nu återstår dock bara att göra ett nytt avtryck i madrassen. Klockan ringer före skam i morgon bitti, och då gäller det att vara skärpt igen. Ha det gott alla, och Gå i Herrens frid. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag gjorde en makaronpudding   En liten fördel med det jobb jag har.. när man delar ut lunch- och middagsmat till klienterna, får man ibland inspiration till sin egen matlagning.. det eller det var det länge sedan jag åt   om man bara slapp disken....

när man kommer till insikten att julgardinerna fortfarande sitter uppe..   Att man inte har tänkt på/reflekterat över det.. Julen varar ju kanske till påska, om man bortser från fastan.. men till pingst??     Jag var iväg till Luleå idag, för...

Dagen när vi skulle ta farväl, och ge pappa den sista vilan i gravens botten.. Vi visste att det skulle bli fruktansvärt tungt och jobbigt, men också ett fint avslut. Ett 40-tal personer fanns i kyrkan och på minnesstunden i Bölebyns byagård, f.d...

en mässa som firas för att påminnas om Bibelns berättelse hur Jesus vann över döden och återuppstod. En stark mässa som förstås upplevs olika från person till person.. mig påverkade den extra denna gång, förstås med tanke på att vi skall följa papp...

och pappa sitter nu med sina bröder vid elden i Nyteuger och tittar ut över vattnet till tonerna av dragspelet..   Kvar är vi med sorgen och saknaden, men med massor av minnen..  Det är ju jättejobbigt så klart, men han behöver ju inte ha ont län...