nu har jag börjat släktforska också    Kan bli ganska spännande och förhoppningsvis intressant.. Nej, jag lägger inte alls in varken tantvarning, eller åldersnoja, eller annat i detta beslut, bara en nyfikenhet om var och vad släkten sysslat med genom generationer och år.. och vem som var/är vem. Jag har ingen aning var det kommer att landa, men jag börjar nysta, och förhoppningsvis får jag ett familjeträd med många grenar.. Hösten har kommit, och ute är det ungefär lika mörkt som i en kolsäck. Snart kommer utelyktorna fram på brunnshuset, och lyktorna på bron kommer att tändas mer frekvent. Jag har även tänkt ha en liten lykta på undulatens lilla viloplats bakom huset. Höstlöven faller ner på backen som om det regnade, men jag har ännu inte börjat kratta ihop dem. Ingen idé ännu, men så småningom.. Annars travar jag på som vanligt, händer egentligen inte så mycket. Vi hörs senare.. Må Herren vara med oss.. Byebye

blev ganska rolig den också.. Sonen har följt med i skogen, och han fick uppleva både spänning, och långa stunder av tristess, innan det så småningom utmynnade i tillvaratagande av vilt. Dagen idag började i moll, och slutade nästan i dur. Jag slets mellan spänning och ännu mera spänning, på eftermiddagen. Djur fick jag se, men inget mer. Någonting som fick mig att skratta tyst för mig själv, var en hackspett som satte sig och började hacka på tornet jag satt i- hacke var under mig, men när jag rörde på mig, satte den sig i en tall- metern ifrån mig, och blängde på mig, innan den satte sig på en stam ännu några meter bort.. Sent omsider är jag nu hemma, men i morgon är det en ny dag med nya göromål.. Ha det gott alla.. God bless. Kram  

redan kvart över två  Jag vet med mig att det då inte är någon idé att somna om utan jag klev upp, och stängde av klockan i stället.. Samma utgångsläge gäller för morgondagen, men jag gissar att jag inte vaknar före klockan, men man vet aldrig.. Dagen har i alla fall varit lite lyckosam, och vi fick gott om spännande ögonblick. Ha det bra i lördagsnatten.. God bless  

jag räknar timmar och minuter innan jag ska lägga mig.. men ikväll är det en sådan kväll.. Klockan 03,00 går gongongen, och jag lovar att min sambo blir mer än lovligt irriterad om larmet ljuder alltför länge vid den tidpunkten    med andra ord, är det nu dags att inta ryggläge med lite trevlig jaktlitteratur.. God natt alla som hittar hit. Må Herren vaka över oss, var vi än råkar befinna oss.. Kram  

men jag har inte haft inspiration att blogga just nu, även om jag har hunnit vara både här och där.. Helgen som var, tillbringades uppe i Kronogård, Kåbdalis.. Denna natursköna plats i Jokkmokks kommun.. Utan TV och radio, och väldigt knaper mobiltäckning, andades vi ren fjälluft och fiskade dagen lång.. kvällarna tillbringades i ficklampors, och fotogenlyktors sken, med brasan muntert sprakande i kaminen.. Det var med sorg i hjärtat jag lämnade igen nyckeln till stugan/kojan på söndagen.. Kronogård.. I´ll be back, I promise    Nu väntar en ganska lugn kväll, med endast lite hushållsgöromål.. Ha det gott  

Lördag kväll, efter jobbet åkte jag upp till Storforsens naturreservat, där en tjärdal hade tänts kl.10.00 Det var lugnt och stilla, några intresserade kom förbi och tittade. Den stora orienteringstävlingen i Boden är ju nu avslutad, men många tror jag har stannat kvar i vår landsända, för att turista och kanske ha lite semester. Jag fick det berättat, att mer än 2000 personer hade gästat Storforsen, och turistshopen, under tisdagen när det var tävlingsuppehåll.. Bilkön hade ringlat lång längs vägen  

Natten var mycket vacker, där jag låg under bar himmel, vid tjärdalens sida.. Kokkaffe på spritköket, och renklämma i handen, kan man må så mycket bättre..? Dessutom hade vi enormt tur med vädret.. Vi hörde åskan mullra, men inget regn.. Vi fick också berättat för oss, om både hagelskurar och spöregn runt om.. Några gånger flammade elden upp, och då fick man hjälpas åt att kväva den med blöt bark.. med jämna mellanrum var det dags att byta tappflaskor vid tjärrännans mynning.. Till sist klarade till och med jag av det, utan att få tjära på händerna..  På söndag morgon hade tjärdalen producerat ca 170 liter jättefin tjära, och när det sedan bara var en liten rännil, var det dags att täcka tjärdalen med jord och vattna ordentligt. Till sist täcktes den med en presenning, och ligger nu för att svalna, innan den så småningom skall bredas ut, och kolen tas tillvara. Det är medlemmar ur Bredsels bygdeförening, tillsammans med Dick Öhman från Vistträsk, som bygger upp och bränner tjärdalen. Både tjäran och kolen finns till försäljning, och bättre slutprodukter får man leta efter.. garanterat fritt från "konstiga tillsatser", bara ren trätjära, och den renaste kol man kan tänka sig.. väl värt sina kronor.

Nu har en ny vecka inletts, och jag har återgått till lokalvården på församlingen.. men snart väntar nya äventyr runt hörnet.. Vi hörs och ses.. God bless.. Kram  

Jadå,   på etapp 2 infriade jag den målsättning jag hade med att komma runt godkänt och ännu lite snabbare än första etappen.. Lite osäkerhet om vägval och avstånd gjorde att jag inte hade helkoll på läget, men ändå.. Man ska sluta när man är på topp, heter det ju, eller i alla fall ta en paus.. Tur man inte vet i förväg hur det kommer att sluta.. På dagens etapp skulle jag nästan behöva använda klättersele upp och ner för branter och lösa stenar..   Ojojoj, rena turen att man inte var mer öm i vristerna än jag var..   men mycket fin natur att springa i, det var det. Det har det förresten varit hela tiden. I morgon är det ännu en etapp i samma område, men den står jag över.. I övrigt har jubileumscafeet gått in på sista veckan, och nu på lördag är det sista dagen för denna sommar.. få se vad som händer sedan.. Ha det bra tills nästa gång jag dyker upp i "cyberrymden"  Gå i Herrens frid Kram  

Haha!!!! O-ringen-premiären är avklarad  Målsättningen var att komma runt med godkänt resultat, och den infriades  Jag kan dock lova att det var lite svårt på slutet, att hålla motivationen uppe.. det kändes som om jag hade hållit på en halv evighet, och jag var nästan säker på att jag hade hållit på längre än maxtid.. dock försöker jag hålla på den principen att vänta in i det längsta med att ge upp.. mentalt svårt ibland, men när jag väl satte "pinnen" i målstämplingen, visade det sig att jag hade klarat både att stämpla godkänt och komma in i rätt tid. I morgon skulle det dock vara kul med en liten personlig revansch.. Det är dock en härlig känsla att kunna, med gott samvete, säga att jag har deltagit i någonting som för mig varit en orienteringsdröm sedan jag började hoppa omkring med en karta i handen  Nu gäller det att ladda om för morgondagen, vårda fötter och tävlingskläder, samt försöka smälta lite av alla intryck som strömmat mot mig under dagen. Må Herren vara med oss, både i terränglådor och vardagliga sammanhang. Kram