Ingen i min bekantskapskrets har avlidit, varken jag eller bostaden är ett dugg offentlig.. men ändå är flaggan på halv stång. Det har den inte varit sedan den där sommaren, som för alltid etsat sig fast i våra liv, när John förolyckades. Rätt eller fel, flagglag eller inte.. som rojalist, och för aktning till Prinsessan Lilian, kommer flaggan att vara på halv stång, en stund till för att snart hissas i topp.

Annars är det ganska bra, på min front. En ny vecka ligger uppslagen framför oss, och jag vet bara delvis vad den har för ess gömt i rockärmen. Förra helgen var jag i fjällen på jakt efter lite fågel, och det blev några fina dagar, även om lördagen blev lite kort. Snön föll nästan vågrätt, och sikten var delvis lika med noll. Ingen fågel blev det, men känslan att få andas fjälluft, och ta sig fram tyst på skidor och spana, var ändå något som jag längtat efter sedan ifjol.

På tal om fåglar, så hör jag nu hur talgoxarna sitter och sjunger utanför. Så, även om solen just nu är lite anonym, ska jag gå ut en sväng. Tjingalong.. Må Herren vara med Er    

som jag befarade.. Datorn har på något underligt vänster, tappat operativsystemet,   så nu står den bara rakt upp och ner, tyst och ständigt avslagen. Använder istället "reserven".. Helgen som var, tillbringade jag i stugan, först tillsammans med min son, och senare, även föräldrarna som jag lovat vara chaufför åt under kvällen och natten. Vädret var relativt fint, ingen sol under lördagen, men ändå varmt ute, takdropp, och även snöras. Skön värme även inomhus, tack vare kaminen i öppen spisen. Söndagen vaknade jag till en vacker morgon, och efter frukosten gick jag ut på isen, och prövade fiskelyckan en stund. Närmast land, var det ganska mycket ovanvatten, men längre ut, var man nästan torrskodd. Fick dock ingenting. När jag sent omsider var tvungen lämna stugan för andra uppdrag, hade jag visst lämnat kvar både hjärta och hjärna,   för resten av dagen gick precis allting på tok, och jag kan lova att det var ingen munter gumma, som kröp isäng på söndagkväll..  Hittills har denna vecka varit ganska okej, men den blir ännu bättre.. På några timmar, bär det av upp till fjälltrakterna för lite fågeljakt. Vi är inte lika många i år, som tidigare, men jag hoppas vi får några fina dagar ändå.. så nu är det bäst att försöka få lite sömn. Ha det så bra, oavsett vad Ni tar/har för Er. Ta hand om varandra.. Gå i Herrens frid.  

har jag gruvat, vaje gång jag behöver slå igång min dator. Jag vet aldrig hur länge det går innan den  börjar gå långsamt, eller rent av hänger sig.. Den har fått många öknamn, mer eller mindre smickrande. I går var jag istället ute nästan hela dagen.. Takskottning stod på agendan, och hej vad det gick.. min sambo och jag gjorde det nästan tillsammans.. det är inte så ofta vi hinner göra saker tillsammans numera men ändock.. tanken var också att jag skulle till stugan och grilla korv, men jag fick ingen med mig. Istället gjorde jag upp en eld här hemma, men någon korvgrillning blev det inte. Jag måste "bränna ur" eldpallen ordentligt först. Blir det någon fin dag under kommande vecka, gör jag kanske slag i saken. Annars kommande helg ska jag till stugan, och då lär både en och annan korv slinka ner.. Nu ska jag göra en god kopp te, och sedan är det bara att ladda batterierna, och spotta i nävarna.. Vecka 8 here we are.. Tjoohoo   

av förra blogginläggets rubrik kan nästan användas även denna gång.. Idag har jag begått ännu en "premiär".. Äntligen har jag fått besöka "marknadernas marknad"- Jokkmokks marknad.   Vi skulle ju iväg redan i fjol, men då var det -40 grader på lördagsmorgonen, och tillochmed jag begrep, att jag lika gärna kunde krypa in i frysskåpet direkt..  

I morse var det "bara" -24 på bron så.. När mamma och mina mostrar anlände, var det bara att packa in oss, och våra varmaste kläder i bilen och krypa iväg. Resan upp gick hur bra som helst, och vi var framme strax innan marknaden öppnade. Där var det ca -22, rena "blidvädret" med andra ord..  Det var inte så mycket folk i början, men leden tätnade ganska snabbt. Vi handlade inte så mycket, men det var trevligt att bara vara där. Uppleva allt på plats, är ju så mycket roligare än att bara höra det i radion. Efter ett gott lunchuppehåll, gick vi en sista sväng, innan vi nöjda letade oss tillbaka till bilen. Jag kan lova att det var en del lite trötta ben, som vilade ut sedan. Jag kände också att det var precis lagom trafik, för att krångla sig ut på vägen mot hemmet igen. Nu ska jag inte göra så mycket mer idag, och vad morgondagen har i bagaget vet jag bara till viss del, men det ingår visst lite kyrkobesök, och hundpassning. Godnatt alla där ute, Gå i Herrens frid. Kram    

men idag kom jag mig äntligen ut i skidspåret!!  Det gick lite tungt, men å andra sidan var det helt lagomt glidföre. Det gick inte för fort utför, men mina blytunga armar, och lite mindre tunga ben, fick jobba destomer uppför.

När jag är ute och harvar i spåret, är det inte sträckan som är det väsentliga, utan hur länge jag håller på.. tiden kan jag nämligen omvandla till någon liten extra godsak när helgen kommer. Min strävan att försöka hålla vikten får jag aldrig släppa för långt, för då flyger kilona iväg likt ett JAS-plan.. men jag hoppas kunna klara det. Nu ska jag i alla fall sjunka in i en bok. Ha det gott under helgen. God bless you all    

GAAHH!!  Spaghetti ska man ha i magen, och inte i armarna.. fast det kan ju lika gärna vara latmasken som sitter i armarna också.. och muskelknuten i nacken kan vara en "dataknut", efter för mycket hukande framför dataskärmen..

I alla fall har jag gjort ett tappert försök att få undan lite snö, så man förhoppningsvis kan få ut bilen ur garaget i morgon. Nu står tekoppen med innehåll på köksbordet och ropar på mig.. Jag ska inte låta den vänta för länge.. Tjingelong, God bless you all  

Snö, SNÖ, SNÖ!!!   Denna typ av nederbörd som är så rolig att åka skidor i eller nyttja för jakten i fjällen.. eller avsaknaden till jul, bara man slapp skotta eländet. Japp, jag är bekväm av mig, men jag är väl som alla andra.. eller  Jag kan lova att mina armar är blytunga redan nu, och inte blir de bättre av att dra snön fram och tillbaka heller..GRRRR!! Tur jag är ensam ute.. Hoppla.

som jag ställde mig på vågen. Men jag måste nu ta tjuren vid hornen och inse fakta.. Jag har låtit handen glida för långt ner i både kakburkar och chokladaskar under en lång tid.. alltför lång för att det egentligen ska vara bra för mig. Nej, jag har inte avlagt något nyårslöfte om varken det ena eller det andra, men jag har suttit alldeles för mycket vid datorn och TV:n, och inte rört mig nämnvärt mycket heller.. Kan jag ta mig i kragen?? Jag hoppas det.. Alla som känner mig, vet att jag kan vara rätt envis, nästan dumdristig ibland. Jag är den "Jonssonska" envisheten personifierad, och kan om jag bara vill. Min mamma sa en gång, att jag är en blandning mellan Jonssons envishet och Boströms humör.. Jag är kanske inte alltid så lätt att ha att göra med, och jag ÄR en humörmänniska ut i fingerspetsarna, ibland en katt bland hermeliner, men det har hjälpt mig många gånger, när livet har slagit krokben för mig. En sak vet jag, och det är att skogsskidorna och längdåkningsskidorna skriker efter att få glida i lössnö, och preparerade skidspår.. jag vet också att ett bra sätt att sätta press på sig själv är, att skriva en rad här, för då kan andra "hålla ögonen på mig"