Vad gör man som Älvsbybo, när termometern står som den gör? Ja förutom att springa mellan vedpannan/garaget och huset som en skottspole, gör man inte så mycket egentligen, förutom det vanliga "inomhusgörat". Jag sticker dock inte under stol med att det blir en hel del tid vid datorn, eller med en bok. Dock ligger jag inte i någon sovsäck, och vaktar pannan, om nu någon händelsevis skulle få för sig det..

 Vi hade tänkt ut och åka en sväng, men det frös inne, om man kan använda det uttrycket. Älvsbyn sägs vara ett "kallhål" på vintern och "en kokande gryta" på sommaren, pga att vi har berg runt om. Här nere vid älven har vi alltid någon grad kallare än vad det är hos svärföräldrarna någon km bort, eller i övriga samhället. I övrigt är det sig likt i mitt liv just nu. Hoppas det vänder snart..

För att ytterligare spä på myten om norrbottningar i allmänhet och Älvsbybor i synnerhet kommer här någonting som jag snappade upp en gång i tiden.Ta dock nedanstående inlägg med en nypa salt, och med glimten i ögat, så hörs vi.

Ta hand om varandra i vinterkylan, och glöm inte att den första köldknäppen ska "frysas in"    

+15C

Det blir inte varmare än så här i Älvsbyn, så vi börjar här.

Stockholmarna tar på sig mössor, vinterjackor och handskar,

Älvsbyborna solar

 +10C

Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen,

Älvsbyborna planterar blommor i trädgården

 +5C

Malmöbornas bilar vägrar starta,

Älvsbyborna cruisar i en Volvo 240

 +-0C

Destillerat vatten fryser,

Vattnet i Piteälven blir bara lite tjockare

 -5C

Folk i Skåne håller på att förfrysa,

Älvsbyborna grillar den sista korven före vintern

 -10C

Gävleborna sätter på värmen i sina hus,

Älvsbyborna tar på sig en långärmad tröja

 -20C

Stockholmarna flyr till Mallorca,

Älvsbyborna slutar fira midsommar, hösten har kommit

 -30C

Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta,

Älvsbyborna börjar torka tvätt inomhus

 -40C

Stockholmarna krackelerar sönder i kylan,

Älvsbyborna köar vid den lokala hembrännarn

 -50C

Isbjörnarna börjar evakuera Nordpolen,

RFN i Vidsel flyttar sin vinteröverlevnadskurs till senare i väntan på riktigt vinterväder

 -60C

Piteälven fryser,

Älvsbyborna hyr video och stannar inne

 -70C

Den falska Älvsbybon flyttar söderut,

Älvsbyborna blir frustrerade eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus,

RFN i Vidsel drar ut på vinteröverlevnadskurs

 -183C

Mikroberna i maten överlever inte,

Renarna klagar över att mjölkarnas händer känns kalla

 -273C

ALL atombaserad rörelse stannar,

Älvsbyborna börjar säga till varandra ”helvete vad kallt det känns ute idag”

 -300C

Helvetet fryser till is,

Norrbotten förklarar sig självständigt    

I dag har det varit en så´n där dag när jag bara har känt mig så nere.  Det gick väl an mitt på dagen, men em. och kvällen har varit så tung. Ändå har mina tankar inte funnits hos vår ängel, förräns nu efter jag kom hem från bowlingträningen. Det var faktiskt en av de bättre kvällarna, i måndags hade jag rent av kunna vara hemma, så dåligt gick det. Jag har haft problem med motivationen en längre tid egentligen, samtidigt beror det på vem jag får som spelkamrat. I normala fall ska man ju kunna koppla bort omgivningen, och bara koncentrera sig på sitt eget spel, men just nu kan jag inte det. Vissa kvällar har vi kval till div.1-laget, och då blir det en sådan hysteri att man egentligen skulle stanna hemma. Jag får tvinga mig till att fara för det som är huvudsyftet; att träna..

Hemma har jag inte gjort många knop idag, jag känner inte för att börja med något, för jag vet att jag inte kommer att slutföra det. I morgon måste jag dock gå ett tras-race, samt gå "downunder". Det kan också hända att jag åker till Kanis och kikar på statusen på längskidspåren. Nu ska jag unna mig en god kopp te med något tillbehör. Krama om varandra hårt, vi hörs..   

Fördelen med att vara ensam hemma om dagarna just nu, är att jag kan börja tjuvlyssna på våra älskade julmelodier. I går var det en sådan dag, och jag kan lova att det är lika rogivande som alltid. Men när Håkan Hagegårds "O helga natt" ljöd genom högtalarna, gick en rysning genom kroppen, och tårarna började strömma. I vår familj är vi tidiga med julförberedelserna, och alla tycker vi om när vi får börja hänga upp julgardiner och ställa fram kyrkor och ljusstakar, och ju närmare julen vi kommer desto mer tomtar på loftet får vi.. Våra respektive jublar väl inte alla gånger, men de vet att de ligger i lä, vad gäller envishet. Vi fruntimmer brukar oftast få vår vilja igenom, även om man ibland får gå den gyllene medelvägen.

Igår kväll var jag i Piteå på lottamöte. Mycket intressanta diskussioner blev det, men inget som intresserar den som inte är lotta, så det lämnar jag därhän..

 Dagen idag har runnit iväg utanför husets väggar. Jag har varit på vift hela dagen, jag har bara mellanlandat hemma och ätit middag. Det började med en snoa på P-T, och lite reklam för Vandrande Vänner i Älvsbyn. Sedan åkte jag vidare direkt upp på församlingsgården och tillverkade delar till ett fågelholkslotteri, som ska säljas på en julmarknad. Sedan studsade jag ner på matbutiken och kompletterade middagsmaten. Hem och slänga i sig lite mat och sedan iväg på planeringsmöte med Jägarförbundets JAQT-kvinnor. Nackdelen var att det snöade så infernaliskt att varje möte jag fick, innebar ett par sekunder med så mycket snörök,att jag blev nästan helt stillastående på vägen. Der var en himla tur att ingen var bakom mig, för då hade jag haft fullt med bilfronter i lastutrymmet.

Snön får dock hemskt gärna stanna kvar nu, jag längtar så efter att få spänna på mig Tegsnässkidorna och bara smyga mig fram i skogen, samt få plåga kroppen lite i längdspåren på Kanis..

Annars händer det nästan ingenting på mina fronter just nu, jag går här hemma, fortsätter söker jobb, längtar till julen, tänker på vår ängel, plockar lite här och lite där.. bloggen blir också lite därefter, det är liksom ingen idé att gagga om ingenting, men var lugn; Det kommer mera.. Nu önskar jag alla en god natt, ta det lugnt i trafiken i fortsättningen, tänk på halkan. Stressa inte ihjäl er, och ta hand om varandra. Kram  

I morgon är det Alla Helgons Dag, och strax går vi  in i adventstiden..

Allt sedan den där tragiska onsdagen i juli har våra liv vänts upp och ner.. Och nu, inför kommande julhögtid känns det extra konstigt, och man kan inte låta bli att fundera på hur det kommer att kännas. Jag vet att det kommer att bli jättejobbigt, men samtidigt kan vi inte gräva ner oss i dysterhet och mörker. John får fira julen hos vår gemensamme himelske fader, och träffa Jesus Kristus. Vi får stanna kvar här på jorden och minnas, tända ljus, och ändå glädjas åt att vi kan vara tillsammans.

Ute har snön dalat ner, och lyser nu upp marken lite i kontrast till alla gravlykor, och allt annat ljus. Nu ikväll har jag besökt kyrkogården, och ljusceremonin, och i morgon skall jag besöka kyrkan, hade jag tänkt. På söndag är jag själv kyrkvärd. Nu till vardagen; jag har faktiskt inte städat idag.. nej, jag har inte tänkt falla tillbaka i gamla synder, och låta det gå för långt.. jag tar nog itu med dammtrasan på måndag, nu tar jag tillvara på helgens möjligheter. Det gick ovanligt fort att göra dagens inköp också.. Annars har vi försökt få en dator att funka som vi vill, kanske det lyckades!! Ha en bra helg, ta hand om varandra. Gå i Herrens frid eller bara Kram till Er alla.  

Jag läste en annan blogg härom dagen, där frågan kom upp varför man egentligen bloggar. Varför skriver man en virituell dagbok som alla kan ta del av? Ja baktankarna är ju naturligtvis lika många som det finns bloggare. En del vill uppmärksammas och skapa debatt, en del skriver "bakbloggar" och byter recept med varandra, andra skriver för att sätta press på sig själv att ev. gå ner i vikt eller på annat sätt hålla ordning på sitt liv. (Bloggen kan då fungera som någon sorts "blåslampa" för att hålla motivationen uppe, andra kan också uppmuntra och ställa frågor om hur det fortlöper)

Jag för min del skriver för att delge er tankar och funderingar om hur min vardag fungerar som arbetslös, kristen, och familjemedlem i en familj som drabbats av det värsta man kan råka ut för; att tappa ett barn. Detta kommer jag att beröra i ett annat inlägg. Jag skriver också för att ge luft åt den tillvaron jag har som mamma till barn med autism.. Men jag funderar ibland naturligtvis; var går gränsen? Därför vill jag ibland ha kommentarer om vad jag skriver, tanken är att ingen ska känna sig sårad, ingen ska känna sig trampad på tårna.. Det är oundvikligt att ibland beröra känsliga ämnen, men jag går inte ut på bråddjupt vatten, jag vill inte skapa debatt med tex. bilder på jaktbyten eller andra personer.. men jag förnekar definitivt inte vem jag är och vad jag står för..

Jag är jägare, jag är hemvärnslotta, jag är kristen, och jag är inte helnykterist, och detta berättar jag om..

Det blev ingen älg, men det blev en rolig, äventyrsrik, och mycket trevlig helg i alla fall. Tur att jakten inte innebär att man bara går ut i skogen och hämtar villebrådet. Att "få jobba för brödfödan och överlevnaden", om än som fritidsintresse, gör att åtminstonde jag, har någonting att längta till varje år.

Dagen idag kommer att ägnas åt jaktens efterspeglingar, nu ska kläderna tvättas ryggsäcken torkas och tömmas, kängorna smörjas, och resten av utrustningen gås igenom.. sedan ska man återgå till "vardagslunken" igen, med allt vad det innebär  Nu gör jag som katten, jag kommer och går.. Jag återkommer när jag har någonting på hjärtat.. Kram    

Sitter inte på en stubbe och fryser, nej jag sitter vid lilla brasans mysiga värme och filosoferar samtidigt som jag sitter med ögonen på skaft, och öronen på helspänn.. Detta är något av det bästa jag vet. Jodå jag har läget fullt klart för mig, det finns de runt om i vårt land som avskyr allt vad jakt heter, men jag tänker inte lägga några som helst brassklappar på den diskussionen. Alltså; sitter i Guds fria natur, vid brasan, med kaffekoppen i ena handen   och smörgåsen i den andra, och njuter, samtidigt som jag är beredd om hunden skulle komma med någon älg. Det finns gott om djur som passerar, både rådjur och harar, men det är inte alltid man hinner upptäcka dem innan de far undan bakom någon buske eller träd. Man sover heller aldrig så skönt, som när man har varit ute hela dagen.

Mera reflektioner kommer efter jaktens slut. Gå i Herrens frid eller bara; Ta hand om varandra och njut av dagen, den kommer aldrig igen..   

 Vi satt och pratade i går kväll, och jag lovade min sambo, att jag skulle försöka baka lite matbröd. Vis av tidigare erfarenhet vet jag att brödbak kan sluta precis hur som helst.. Han sa någonting om att jag inte skulle börja med detta 15,45 utan från morgonen.. Vad händer?? Jo det som alltid händer när gumman Jonsson ska företa sig någonting.. det mesta som kan strula, gör just det, tiden har en förmåga att alltid löpa gatlopp här hemma, och allting annat kommer mellan. Så när klockan är 15,35 svänger gubben in på gården, och just då häller jag ut degen på bakbänken.. min min  sa det mesta när han kom in, men det flöt på ganska bra till sist.

Så här blev en del av slutresultatet   Jag blev ganska nöjd med dem och jag kan bara hoppas att nästa sats blir lika bra, och nästa.. och nästa..

Varför ska det vara så himla svårt att hålla sig till det som man planerat?? Jag har upptäckt att det oftast inte spelar någon större roll om, eller hur jag försöker planera, det spricker i 8 fall av 10. Kan i och för sig bero på att jag är tidsoptimist, och dessutom att jag har dålig självdisiplin och tillåter mig att distraheras. I morgon har jag också en hel del att göra, och jag ska försöka att komma igång från morgonen.. Men Orsa kompani lovar ingenting!

Kram till alla därute, som liksom jag har svårt att hålla sig inom ramarna, och till Ni, som har lyckan och förmågan att alltid hinna det Ni ska och mer därtill! Vi får mötas på halva vägen.. Bye