Ja, tänk vad längtan efter lite surströmming kan ställa till det, men...   våren hade ju börjat ta några rejäla kliv framåt, snötäcket börjat försvinna, och vi har hunnit sätta sommarsulorna på bilen. Tidigare under veckan hade vi i "familjen" kommit överens om att äta surströmming under lördagen i vår älskade sommarstuga.

Mamma och pappa åkte upp redan under fredagen. Vi skulle åka upp under dagen i går, men det slutade med att jag åkte upp själv, eftersom sambon tyckte det var för dåligt väder.. hade jag vetat vad som komma skulle, hade kanske även jag varit tveksam, men som sagt..

Här på byn var vägen endast lite moddig, inga problem alls, vägen var inte mer blöt än efter en rejäl regnskur. Emmellertid när jag svängde av på den mindre vägen, blev det lite mer spårigt, men inte mer än att jag ändå gott och väl tog mig fram. Några km senare, blev det dock lite besvärligare, och jag började fundera lite på vad jag gett mig in i.. Det var dock närmare till stugan än hem, så att sno, fanns inte i mina tankar. Trots allt drog jag en suck av lättnad när jag såg "kraftledningsstolpen" strax innan stugan. Så snart jag hade parkerat, funderade jag lite på den framstående hemfärden..

Väl inne började vi planera för maten. Min syster med delar av familjen väntades, men vi avvaktade med potatiskok innan vi visste att de var på väg.. Det var de, men de kom aldrig fram.. de var tvugna att sno, alla vägar till "paradiset" var oplogade och oframkomliga. Jag kan tänka mig att temeperaturen steg mer och mer i den bilen i takt med att snön klumpade sig under bilen, och ändå hade de bytt tillbaka till vinterdäcken!! De är nämligen lika galna i surströmming som övriga familjemedlemmar. Att vi var mer eller mindre insnöade, blev mer och mer uppenbart, och jag fattade beslutet att bli kvar i stugan över natten. Bättre det än att riskera att bli ståendes. Bilen går nämligen inte att bogsera eftersom det är en automat. Nåja, medan snön föll med ett vattenfalls hastighet, och vinden ömsom ven och ömsom var stilla, åt vi surströmming med kokt potatis och alla övriga tillbehör, och det var lika gott som alltid   I morse när pappa mätte snödjupet, låg det på ca 25 cm!! Det var dock så pass varmt i luften, att snön blev moddigare, och blötare. Till slut kunde jag i alla fall göra ett försök att rulla mig hemöver, och det gick faktiskt bra, så länge jag höll mig mitt på vägen..Tänk att när moder Natur vänder upp och ner på alla begrepp, ställs allt på ända.. dubbdäck ska man inte ha när det är barmark, nej det är sant, men SMHI kan ju inte heller veta om eller när det ska snöa i maj eller varför inte i juni..

Nå, slutet gott, allting gott.. någonting att minnas när man sitter i gungstolen på hemmet..

Ta vara på veckan som ligger framför oss. Gå i Herrens frid. Kramar