Denna dag har innehållit sorg, och skratt, glädje och eftertanke.

Jag kom i ett samtal som satte igång många känslor och tankar inom mig. Först har jag varit osäker på om jag skulle berätta om det, men ju längre jag har suttit framför dataskärmen, ju mer har min "inre röst" sagt åt mig: SKRIV!! Det var ju meningen att bloggen skulle användas bla. för att beskriva "min verklighet".

Jag bär ständigt ett silverkors runt halsen. Enda gången jag kanske måste ta av det, är om jag sitter i en bastu. Då kan det, och kedjan, ibland bli så varmt att det bränner på huden, men då håller jag det i handen istället.

Oftast ligger ju korset under kragen på mina kläder, men det händer att det "kryper fram" då och då.

Många lägger märke till det, och då svarar jag bara att jag alltid bär det på mig. Det ger mig en känsla av trygghet, och en vetskap om att Gud alltid vandrar vid min sida.

Tanken har slagit mig flera gånger, men nu tror jag att jag förstår "hur det känns att komma ut"..

De första gångerna jag tänkte orden JAG ÄR KRISTEN kändes det lite konstigt och även lite genant..jag vågade inte riktigt tänka tanken fullt ut. Jag funderade.. Är jag verkligen kristen? eller är det bara någonting som har kommit över mig och försvinner efter 6 månader eller 1 år? Men nej, så var det verkligen inte.. Idag säger jag högt och tydligt.. JAG ÄR KRISTEN!! jag har verkligen någon som vandrar vid min sida, och det känns precis som att "komma ut"

Djupt, men sant  Nu är det strax dax att krypa ner i sängen, så Godnatt på Er alla, jag hoppas Ni får sova gott. Om någon inte skulle göra det, finns ni i mina tankar. Gå i Herrens frid. Kram