Jadå,   på etapp 2 infriade jag den målsättning jag hade med att komma runt godkänt och ännu lite snabbare än första etappen.. Lite osäkerhet om vägval och avstånd gjorde att jag inte hade helkoll på läget, men ändå.. Man ska sluta när man är på topp, heter det ju, eller i alla fall ta en paus.. Tur man inte vet i förväg hur det kommer att sluta.. På dagens etapp skulle jag nästan behöva använda klättersele upp och ner för branter och lösa stenar..   Ojojoj, rena turen att man inte var mer öm i vristerna än jag var..   men mycket fin natur att springa i, det var det. Det har det förresten varit hela tiden. I morgon är det ännu en etapp i samma område, men den står jag över.. I övrigt har jubileumscafeet gått in på sista veckan, och nu på lördag är det sista dagen för denna sommar.. få se vad som händer sedan.. Ha det bra tills nästa gång jag dyker upp i "cyberrymden"  Gå i Herrens frid Kram