Två gånger, en rutin, mer än två gånger, ?? Är det skillnad på rutiner och rutiner, när blir en rutin tradition??

Jokkmokks marknad är för många en tradition, och idag var det dags för mig igen.. I år hade jag pojkarna med mig, och temperaturen låg "bara" mellan -3 och -5. Strax efter 8.30 rattade jag bilen mot Jokkmokk. Ganska mycket snörök, och massor med trafik, gjorde färden delvis spännande, jag var dock mentalt förberedd på just detta, och tog det därför relativt lugnt. Vi gjorde ett litet stopp vid Polcirkeln, och många andra hade gjort samma sak.. När vi till sist kommit fram till marknadsplatsen, var det redan tjockt med folk på gatorna, och jag tackar min lyckliga, att båda pojkarna är ganska långa, fast emellanåt hade det definitivt inte gjort något om vi haft en bogserlina mellan oss.. Bland de första vi träffade på, var ett gäng tomtar.. ja just det, Tomtar  Yngste sonen blev lite fundersam.. Vad i fridens namn gjorde dom där??  Nåja, marknaden är ju för alla så.. Efter en blandning mellan mellanmål/lunch- souvaskebab, styrde vi stegen mot fjäll- och samemuséet. Lika intressant varje gång man är dit, och man lär sig mer och mer.. äldste sonen var fascinerad över samernas historia, men också över djurlivet, fåglarna, och naturens skiftningar genom årstiderna och åren. De olika tidsepokerna speglas så bra.. man förstår vedermödorna tidigare generationer fick gå igenom, och ändå är det ju faktiskt inte så länge sedan.. När vi så småningom hade vandrat igenom alla utställningar, kände vi kaffetörsten ända ner i tårna..   Strax efteråt hittade vi ett café med några tomma stolar..   Efter en stunds vila, med koppen i hand, gav vi oss ut i folkhavet igen, och gjorde en del inköp, bla. några knivar och några kartonger kokosbollar.. Nöjda, började vi söka oss mot bilparkeringen.. Hitta bilen, var inga problem, men att ta sig in i den..   Snön som fallit, hade delvis förvandlats till pansarplåt. Vi lirkade försiktigt upp en bakdörr, och sonen ålade sig in efter snöborsten.. Efter en halv evighet hittade vi ut på E 45:an. Trafiken och snöröken var dock nu ännu tätare, och mötte man ett större fordon, var det som att köra in i en vägg, man såg ingenting!! Allt gick dessbättre fint, och till sist landade vi hemma på gården, nöjda över dagen.. I morgon skall jag åter köra efter samma väg, men "bara" till Vidsel. Fast när jag ändå är i farten, kanske jag drar en repa förbi Storforsen också.. Nu måste jag i alla fall, försöka sova några timmar. God natt och sov gott Ni som kan och får.. Må Herren vara med oss alla