med storm-orkanstyrka över samhället just nu.. så gott som full skyddsmundering är det som gäller på jobbet.. I alla fall både visir och munskydd hos samtliga brukare, och förstärkt utrustning där det så behövs.. Jag går nästan bara mellan jobbet och hemmet, drar mig in i det längsta för att göra inköp- och då så sent det bara är möjligt. I kväll måste jag dock iväg.. jag har en stor fördel av att jag "bara har mig själv" att ta hand om- och katten. Tur att pojkarna är fullvuxna och lever sina egna liv.. på telefon- och mess-avstånd.

Varje morgon kollar man tempen- känner efter hur halsen mår, finns lukt och smak kvar? Huvudvärk? Jobbar man kväll, går man på "äggskal" tills det är dags att bege sig.. eller sover så länge man bara får.. allt ovidkommande skjuts på framtiden och hemma fixar man bara käk, diskar, tvättar, tömmer kattlådan, och dammsuger så man inte får stampat jordgolv till sist. Jag skulle nästan kunna jämföra det med som  att vara i hemvärnsberedskap och planera timme för timme.

Dagarna blir kortare- och kallare, vi närmar oss advent- och juletid, men virusets härjningar lägger locket på så hårt att all luft försvinner!! -även om man är för tillfället frisk..

Jag skall försöka hitta gaisten och hänga upp julgardinerna, plocka fram ljusstaken, och kanske tillochmed tända några levande ljus- och hålla benkoll på katten..

HÅLL I- HÅLL UT- HÅLL AVSTÅND- TAPPA INTE MODET

KRAM  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag gjorde en makaronpudding   En liten fördel med det jobb jag har.. när man delar ut lunch- och middagsmat till klienterna, får man ibland inspiration till sin egen matlagning.. det eller det var det länge sedan jag åt   om man bara slapp disken....

när man kommer till insikten att julgardinerna fortfarande sitter uppe..   Att man inte har tänkt på/reflekterat över det.. Julen varar ju kanske till påska, om man bortser från fastan.. men till pingst??     Jag var iväg till Luleå idag, för...

Dagen när vi skulle ta farväl, och ge pappa den sista vilan i gravens botten.. Vi visste att det skulle bli fruktansvärt tungt och jobbigt, men också ett fint avslut. Ett 40-tal personer fanns i kyrkan och på minnesstunden i Bölebyns byagård, f.d...

en mässa som firas för att påminnas om Bibelns berättelse hur Jesus vann över döden och återuppstod. En stark mässa som förstås upplevs olika från person till person.. mig påverkade den extra denna gång, förstås med tanke på att vi skall följa papp...

och pappa sitter nu med sina bröder vid elden i Nyteuger och tittar ut över vattnet till tonerna av dragspelet..   Kvar är vi med sorgen och saknaden, men med massor av minnen..  Det är ju jättejobbigt så klart, men han behöver ju inte ha ont län...