var för mig en jobbhelg.. för andra var det en fotbollshelg, kyrkmarknadshelg.. för delar av familjen var det en stughelg med målerijobb samt vedhantering mm..

I torsdags packade jag ryggsäcken, för att ta en vandringstur till Brudforsen. Det går att köra bil ända fram, men skönt att gå genom skogen också.. bra träning inför älgjakten..

Än har jag några veckor kvar innan semester, men om juli månad går lika fort som alla andra månader hittils, då tjoff är det snart augusti.. först ska vi hinna med lite sommarteater, någon sommargudstjänst, lite stugmys kanske, samt samisk teater i Storforsen.. plus arbetspassen..

Nu ska jag avsluta denna dag med en god kopp te..

Ha det gott. Vi hörs.

nu sitter vandringsryggsäcken där den ska sitta.. på ryggen igen för en topptur till Sikträskberget.. Åskar muttrar i närheten, men ångrar sig och tar en annan väg.

Med andra ord har vi tur med vädret, och slipper både blixtar, dunder och regn  

Lite flygfän i luften, men jag hade Beckolja i midjebältet på ryggsäcken, och Thermacellen i märlan på byxan, så det var hanterbart..

Vandringen upp till toppen var relativt lätt, eftersom det finns en större stig nästan hela vägen upp, men vart tog konditionen vägen??? Jag måtte ha tappat en stor del av den tidigare.. tur att man inte behöver ha bråttom ALLA gånger.. nej i naturen njuter man, tittar på mossor och lavar, samt allt annat som växer..

På toppen togs den obligatoriska gruppbilden, och därefter förflyttade vi oss till den närbelägna kaffeklippan,

   jo den kallas så  

Kaffeklippan är en berghäll, nedanför stupar klippkanten rakt ner x antal meter. Det är en klättringsvägg som etablerades av Bergsplutonen 2016-2017. Det finns en fin rastplats precis vid kanten, och denna lilla kaffepanna sitter direkt på stenen. 

Kaffet smakade bra, och efter allmänt surr och lite frågesport, var det dags att vända åter till bilarna..

Vi tog en lite annan väg ner, den var betydligt stenigare och bökigare.. gällde att se var man satte ner fötterna, men som sagt.. vi hade inte bråttom.

Väl nere vid bilarna igen, visade det sig att några bilnycklar låg inuti en bil som var låst.. 

Tur att jag alltid har lite smått och gott med i ryggsäcken, en av oss lyckades till sist låsa upp bildörren..

Tur också att vi var flera stycken som kunde hjälpas åt.. teamwork när det är som bäst.. 

det var att nu åter kunna vandra i skog och mark  

visserligen är det fortfarande blött och mjukt här och var, men snöfritt!!

Benbryteforsen samt Storforsen, en del av Piteälven är grandiosa just nu, med huur mycket vatten som helst..

Jag gjorde en spontan promenad för att kunna hitta en lämplig väg till Brudforsen också.. den ligger mellan Benbryte och Storforsen..

Tyvärr sprang tiden iväg lite, och jag var inte helt utrustad för att kunna stanna en längre stund, men inom en ganska snar framtid blir det en längre vandring dit också..

Jag har återupptagit orienteringen, och det var en mycket härlig känsla, det också, när jag för första gången på flera år, satte stämpelpinnen i Startkontrollen, och gav mig ut för att beta av ett antal kontroller i kuperad terräng.. spik på nästan alla..

Nu gäller det att försöka slappna av några timmar, jobb imorgon..

Ciao    

Äntligen infann sig en förnimmelse av vår!!

Valborgsmässoafton, motorcykelkortege, 10-milaorientering- på håll framför datorn, älgvandring, samt lite korvgrillning i stugan..

Sedan pappa avled i sviterna av sin sjukdom, har det varit upp och ner.. saknaden finns där, och vissa dagar är ju naturligvis tyngre, men andra dagar är det precis som vanligt.. 

Livet måste gå vidare, även när vi stannar upp och minns tillbaka.. tårarna blir själens balsam, och gråten blir en säkerhetsventil när vi är på väg att krascha..

I morgon skulle jag behöva lämna in min cykel och fixa en punktering, eftersom det är lite bökigt att göra på egen hand.. och tillsammans med sonen har vi börjat förbereda lite fix på bilen efter incidenten på E4 i februari..

På sina ställen ligger en del snöfläckar och mindre drivor kvar, men på det stora hela är det nu bart överallt och bäcken bakom huset är rejält bred.

Tyvärr ligger nattkylan kvar, så det gäller att vara försiktig pga. våta vägbanor som kan ställa till det på kvällar, nätter, och tidiga morgnar..

Isen på vattnet vid stugan hoppas jag börjar luckras upp så småningom, och om några veckor är det väl dags att dra krattan över gräsmattan..

Nu dags för lite kvällsvard, vi hörs    

jag gjorde en makaronpudding  

En liten fördel med det jobb jag har.. när man delar ut lunch- och middagsmat till klienterna, får man ibland inspiration till sin egen matlagning.. det eller det var det länge sedan jag åt   om man bara slapp disken..

Så nu knåpade jag ihop en sådan pudding idag- och har även matlådor för någon dag framöver.

Mat är ju både någonting man behöver och kan njuta av.. någonting jag inte varken behöver eller njuter av just nu är den otroligt feta och astunga skitblötsnö som nu faller som en besatt utanför dörrar och fönster!!

ATTAN VAD JAG ÄR LESS!!  fast det kanske övergår mera i regn, vilket jag har lättare att hantera och acceptera.

Tur att Den stora Älgvandringen har startat på TV, och att jag är min egen drottning över fjärrkontrollen..

när man kommer till insikten att julgardinerna fortfarande sitter uppe..  

Att man inte har tänkt på/reflekterat över det..

Julen varar ju kanske till påska, om man bortser från fastan.. men till pingst??  

Jag var iväg till Luleå idag, för att kanske hitta inspiration till nya gardiner..

Det blev allt annat än det..

Nytt täcke i sängen, nytt koppel till katten, samt även ny spårlina..

Jag får med andra ord sätta upp mina gamla delvis solblekta längder..

Igår fick jag i alla fall tag på nya träskor..

Försöker få lite känsla av vår, hade rent av tänkt grilla ikväll, men snåla vindar och lite kylslagna temperaturer lägger lite is på de tankarna..

Jag kanske tar en sväng till stugan och kollar läget, jag är ju ändå ledig under helgen.. inte för sent ännu..  

Dagen när vi skulle ta farväl, och ge pappa den sista vilan i gravens botten..

Vi visste att det skulle bli fruktansvärt tungt och jobbigt, men också ett fint avslut.

Ett 40-tal personer fanns i kyrkan och på minnesstunden i Bölebyns byagård, f.d och nuvarande grannar, släkt och vänner..

Det blev så som vi önskade  

Nu, några dagar senare, fortsätter livet för oss som är kvar.. vi försöker sakta lära oss att leva med vetskapen om att pappa aldrig mer kliver in genom dörren varken här eller där.

Han sitter vid sin lägereld i Nyteuger och pratar jakt och fiske samt dricker nykokt kaffe, och vem vet.. kanske smyger det ner en liten kask emellanåt...

Nyteuger ja.. platsen där de med Teugeranknytning som gått före oss nu finns..

Vi var inte medvetna om den platsen innan Bosses begravning, men en kusin till mig gav ord och nyans till den på hans minnesstund.

Utanför fönstren håller vintern kvar sitt grepp över slott och koja, men jag hoppas innerligt att det nu vänder, och just för sekunden ser prognosen ganska lovande ut..

Dags att sätta punkt.. Ta hand om varandra  

en mässa som firas för att påminnas om Bibelns berättelse hur Jesus vann över döden och återuppstod.

En stark mässa som förstås upplevs olika från person till person.. mig påverkade den extra denna gång, förstås med tanke på att vi skall följa pappa till den sista vilan under kommande vecka..

Förutom att sorgen och saknaden dämpade påskfirandet en smula, så gjorde vädret att man inte var 100 på topp.

Det vita möglet- snön- kärt barn har många namn- föll som en avlöning, och dessvärre väntas visst mer ramla ner under några dagar framöver. Sommaren känns oerhört avlägsen, trots att vi enligt almanackan ställer om till sommartid..

den frågan är ju också under diskussion, men långt ner på prioriteringslistan för EU-länderna.

Vad klockan än må vara just nu spelar mindre roll.. det kanske är bäst att försöka sova några timmar.. i alla fall vila..

Vi hörs..