går tankarna och längtan till stugan och dess omgivning.   Igår var inget undantag. Jag åkte dit och var förberedd på att skotta snö, skotta snö och åter skotta snö..   Till min stora glädje, så var det skottat med traktor, de stora ytorna, så jag behövde bara skotta fram bron framför stugdörren  , och en liten bit fram till vedbodstrappan. Av rena tillfälligheten så hade vi kommit ihåg att parkera "alltiallo"-skrindan framför vedboden,   så jag kunde lasta vedhämtarna till öppna spisen inomstugs, och slapp bära/dra dem in i stugan. Nu kommer vi att ha torr och fin ved, om vi behöver torka kläder eller liknande under påsken..  

Jag skulle kunna dra paralleller med traditioner, kulturer, och allt annat, men jag nöjer mig att åter konstatera.. torparblodet i mina ådror, gör sig påmint, och jag tackar ödmjukast för att jag är den jag är.

Jag är stolt över vad min släkt står för, på alla sidor, både när jag är spik nykter, och nu när det inte riktigt är 0,0% alkohol i blodet.

Mellan snöskottningen blev jag ståendes nere vid grillplatsen, och tittade ut över sjön, som fortfarande är täckt av ett istäcke, jag inte ännu har hunnit utforska. Omgivningen och naturen runt stugan upphör aldrig att faschinera..

Det är fortfarande Paradiset på jorden, i alla fall för mig..

Efter hemkomst, dusch, och en fin middag med mitt egna älgkött,potatisgratäng, toppat med ett glas rött, hoppade jag in hos grannen/min blodssyster. Prat om allt mellan himmel och jord, både ljust och mörkt..

En ny dag är oss given, sommartiden är inne..

Vad resten av helgen och kommande vecka har att bjuda på, står skrivet i stjärnorna, och Guds vilja..

AMEN    

Hela min Spotify-lista är en enda musikalisk tidsresa, från tonårstiden, fram till idag. Den innehåller både min klassiska lugna sida, och den mer partyfyllda, som vaknar till liv, nu när vi åtminstonde går mot vårmånader. Visserligen var delar av min ungdom inte allt för ljus, med mobbing och liknande, inte heller resten av mitt liv har varit en enda stor dansäng, men det har väl ingen haft.. det hör liksom livet till, att vägen inte är spikrak..

Musiken speglar humör, och sinnesstämmningar, det enda som knappast ljuder i mina högtalare är hårdrock, ej heller viss typ av dansband.. varför får man svar på om man frågar mig personligen..

För övrigt, om Ni råkar ha missat det..DET ÄR HEELLGGGG!!!!

Till alla kollegor och övriga som jobbar helg, för att vårt samhälle skall fungera.. Keep up the good work. Ni behövs ALLA   

Må så gott, det gör ialla fall jag, just nu.

Det var hur mycket snö som helst!!  

Detta var första svängen dit, efter nyårets intåg, därför i första hand en "rekresa"

Helt enkelt en kontroll av förhållandet där ute.. hade således ingen spade eller annat med mig, bara ryggsäcken med kaffe, korv och lite fika.

Hade tänkt åka dit även igår, men istället blev det ett Harry Potter-maraton, där jag precis avslutat den fjärde filmen av åtta.  

Ja, vi har redan hunnit en dryg vecka in i februari månad.. tidigare år har jag ju tyckt och känt att jag bara skulle vilja göra som björnen och lägga mig i ide hela januari, men tack vare jobbet, så flög månaden iväg innan man hann blinka..

Månaden som för övrigt blev händelserik både när och fjärran. Snökaos, kyla, pandemi, mildväder blandat i en salig röra, tillsammans med översvämningshot vid Storforsen och snabba svängningar i bla. USA.

Pandemin visar ju fortfarande sitt fula tryne, men nu när vaccineringen har börjat, hoppas jag innerligt att vi så småningom i alla fall kan  börja bryta upp en del av isoleringen.

Almanackans blad är slut slut slut

Ja nu får vi vända blad

Pandemins framfart blockad

Snart så har vi vaccin

Måtte detta slå in fort..

Det är väl i så fall största förhoppningen jag har på 2021.

Hoppas också att inte biverkningarna är så stora..

men ärligt talat är jag också rädd..

vad låter jag komma inunder huden?

Datumljuset brunnit ut ut ut

Men till nästa jul min vän

brinner lågan omigen

För vi måste hoppas

Ja, julhelgen är till ända, snart mellandagarna också.. Ett nytt år finns runt hörnet- skitåret 2020 existerar strax inte mer än i folks minnen..

Sedan några år tillbaka har jag slutat ha några större förväntningar på "nyåret".. alla förhoppningar har ställts på ända.

Numer är jag tacksam varje dag jag kan kliva upp ur sängen på egen hand, och inga "katastrofer" sker under dagen..

Jag hoppas bara få fortsätta vara en medmänniska både i föreningsliv, familjeliv, jobbet, och på fritiden.

Komma ut i min älskade natur, och fortsätta jaga och fiska, fortsätta kunna koka kaffe över öppen eld, och titta in i de dansande lågorna.

Nyårshelgen jobbar jag igen delvis, men det gör inte så mycket, jag hinner både äta gott och må gott ändå..

Ha det..  

Jo tjena!! Tjong-pang vad vi fick tji.. och ännu mer tror jag väntas under helgen. Denna corona-jul jobbar jag delvis, men hinner också vara ledig. Det enda som är jobbigast, är snömodden på våra vägar.. Fast å andra sidan, skall vi ju undvika onödiga resor, och noga tänka efter-INNAN vi agerar fordonsrattare.. men vi som kör i tjänsten har ju liksom inget val..Jag önskar kort och gott alla som snubblar och snavar in här,- även ni som söker er hit frivilligt- en fortsatt God och fridfull Jul. Nu har det ju faktiskt vänt.. dagarna kommer att bli längre och ljusare, även om pandemin försöker hålla sitt svarta järngrepp om oss. Håll ut    

med storm-orkanstyrka över samhället just nu.. så gott som full skyddsmundering är det som gäller på jobbet.. I alla fall både visir och munskydd hos samtliga brukare, och förstärkt utrustning där det så behövs.. Jag går nästan bara mellan jobbet och hemmet, drar mig in i det längsta för att göra inköp- och då så sent det bara är möjligt. I kväll måste jag dock iväg.. jag har en stor fördel av att jag "bara har mig själv" att ta hand om- och katten. Tur att pojkarna är fullvuxna och lever sina egna liv.. på telefon- och mess-avstånd.

Varje morgon kollar man tempen- känner efter hur halsen mår, finns lukt och smak kvar? Huvudvärk? Jobbar man kväll, går man på "äggskal" tills det är dags att bege sig.. eller sover så länge man bara får.. allt ovidkommande skjuts på framtiden och hemma fixar man bara käk, diskar, tvättar, tömmer kattlådan, och dammsuger så man inte får stampat jordgolv till sist. Jag skulle nästan kunna jämföra det med som  att vara i hemvärnsberedskap och planera timme för timme.

Dagarna blir kortare- och kallare, vi närmar oss advent- och juletid, men virusets härjningar lägger locket på så hårt att all luft försvinner!! -även om man är för tillfället frisk..

Jag skall försöka hitta gaisten och hänga upp julgardinerna, plocka fram ljusstaken, och kanske tillochmed tända några levande ljus- och hålla benkoll på katten..

HÅLL I- HÅLL UT- HÅLL AVSTÅND- TAPPA INTE MODET

KRAM  

Ja, det kan man ju verkligen undra!! Eller så reflekterar man inte alls..

Vissa da´r vaknar man och känner sig som 102- (ingen skymf mot dem som uppnått denna aktningsvärda ålder) och andra da´r kanske man inte skulle vilja vakna alls..

någon dag skuttar man upp ur sängen innan klockan ens hunnit ringa, och andra da´r är det så otroligt skönt att snooza så man får sparka sig ur bingen och rassla i sig morgonkaffet innan man ger sig i kast med vad som ligger i pipelinen..

Som bekant, så har ju livet en förmåga att ge oss både knytnävsslag i magen och klappar på kinden..

Man snavar, men står fortfarande på benen, och ibland slås man obönhörligt till marken och funderar hur man skall kunna resa sig igen..

Livet kan vara nattsvart, eller rosaskimrande- även om jag hatar rosa, eller annars hur färgrikt som helst, beroende på var man befinner sig mentalt och socialt.

Ja, herrejösses vad man har hunnit med så här långt.. 49 julfiranden, fast man bara kommer ihåg en bråkdel av dem..

En massa år i "gröna kläder"- lottakåren

Några färre år i andra kläder- jakten och fisket

Upp-och-nergångar i arbetslivet, och i familjepusslet

Tack och lov någorlunda tur med hälsan- än så länge, bortsett från en bruten högerarm i unga år till lite allvarligare cellförändringar för ungefär 15-17 år sedan.

Plus en massa annat smått och gott i både moll och dur.

Jag har dock varit den Norra landsändan trogen hela livet, och kommer förmodligen så att förbli!!

Nåja, i dessa coronatider behöver man ju då i alla fall inte fundera så väldigt mycket på om och hur man vill fira, eller om man bara struntar i alltihop och emigrerar till en öde ö.. restrektioner till trots..

I vilket fall som helst hoppas jag på en fin dag med uppehåll, och några koppar kaffe med nära och kära tillsammans med några tårtbitar..

Strax vilodags men först lite tvättfix. Ciao