Dagen när vi skulle ta farväl, och ge pappa den sista vilan i gravens botten..

Vi visste att det skulle bli fruktansvärt tungt och jobbigt, men också ett fint avslut.

Ett 40-tal personer fanns i kyrkan och på minnesstunden i Bölebyns byagård, f.d och nuvarande grannar, släkt och vänner..

Det blev så som vi önskade  

Nu, några dagar senare, fortsätter livet för oss som är kvar.. vi försöker sakta lära oss att leva med vetskapen om att pappa aldrig mer kliver in genom dörren varken här eller där.

Han sitter vid sin lägereld i Nyteuger och pratar jakt och fiske samt dricker nykokt kaffe, och vem vet.. kanske smyger det ner en liten kask emellanåt...

Nyteuger ja.. platsen där de med Teugeranknytning som gått före oss nu finns..

Vi var inte medvetna om den platsen innan Bosses begravning, men en kusin till mig gav ord och nyans till den på hans minnesstund.

Utanför fönstren håller vintern kvar sitt grepp över slott och koja, men jag hoppas innerligt att det nu vänder, och just för sekunden ser prognosen ganska lovande ut..

Dags att sätta punkt.. Ta hand om varandra