vad har Du i beredskap åt oss? Hur kommer våra liv att formas? Får jag Drömjobbet? Kommer det att gå bra för barnen och övriga familjemedlemmar? Bara Gud och Du vet.. nu när jag sitter med första champagneglaset och Du bara är 30 min gammal, önskar och hoppas jag att det ska bli ett bra år, och att vi alla får fortsätta vara friska. Tack alla Ni som har halkat in här under tidigare perioder. Jag lovar att återkomma, och berätta om mitt liv som mamma till barn med handikapp, mitt liv som kristen, och livet med jakten och fisket.. Gott Nytt 2013 önskar jag ALLA.. Kram  

Det har bara blivit så..   Jag är nattmänniskan personifierad, även om det råkar vara ett släktdrag. Både min mamma, och min ena syster är likadana, och speciellt så här innan julen. Natten mot idag, sprang klockan iväg för oss alla tre. Min sambo har vant sig vid att jag snor på dygnet titt som tätt, fast vad han egentligen tänker om det?? Tja, mer än en gång har jag idiotförklarats..   fast nu när det är så här kallt ute, som -35, är det ju en liten fördel att jag kan hålla igång vedpannan. Det gäller bara att elda på rätt sätt, men jag måste erkänna att jag saknar den där fingertoppskänslan som sambon har, och dessutom är jag lite rädd för att jag ska elda för hårt.. respekt för bränder har jag alltid haft, speciellt efter den brand som härjade på byn i tisdags  - det går så vansinnigt fort om elden kommer lös..

Just nu håller jag på att koka potatisen till sillsalladen. Det jag inte hinner på dagen, gör jag om natten, särskilt när det gäller något så traditionsenligt som julaftonsmorgonen. Helst vill sambon äta sillsallad med en hemmabakad mjukkaka med skinka. Jag har bestämt mig för att ge honom det som en "julklapp"  . Varför gör jag då allt om natten? Ja, egentligen har det bara blivit så, jag kan egentligen inte förklara varför eller vad det tjänar till.. men när jag är ensam vaken, gör jag nästan som jag själv vill.. Jag kan tex. ta upp och vika tvätt framför TV:n, eller.. som sagt, nu när det är kallt, hålla fyr i pannan, vilket jag ska göra nu.. Jag önskar ALLA EN GOD OCH FRIDFULL JUL. Gå i Herrens frid. Kram    

slipper vi undan kylan.. Fast det förväntade jag mig inte heller. Jag får säga som man gör i det militära: Det är bara att gilla läget.. trots allt har vi ju valt att bo där vi bor, och här blir det kallt på vintern. Just nu har nog kvicksilvret på en sådan mätare svårt att klättra nå´vidare högt, och vår digitalmätare säger: -34,3. Hade vi ingen snö, skulle det nog vara ännu kallare, så det är som sagt, bara att gilla läget. När jag nu ändå är vaken, ska jag försöka klä granen. Julmusik strömmar lågmäld ur högtalarna, och jag mår trots allt ganska bra.. Gud vare med Er, tills vi hörs igen.. Kram   

i vår kommun, eftersom en av de äldsta träbyggnaderna i byn brann ner i en våldsam brand. Två familjer har mist sitt hem och allt de ägde. En klen tröst är dock att ingen människa skadades. Jag ber för de drabbade.. Må Gud vara med oss alla..

och med den snö som har fallit de senaste dygnen, borde det inte dröja allt för länge innan jag tar mina första trevande stavtag i terrängen..och det behövs sannerligen! Jag har låtit händerna glida lite för långt ner i kakburkarna  

Annars händer inte så mycket i mitt liv nu, som faller utanför ramarna. Jag är i skolan eller jobbar på dagarna, och är för det mesta sysselsatt med något även på kvällarna. Den gågna helgen har det varit julmarknad i Storforsen, och nu i söndags var det så julkortslikt det bara kunde bli.. massor med snö och endast 6 minusgrader. Julförberedelserna rullar på, och jag känner egentligen ingen större julstress, eller.. i och för sig.. jag har inte bakat några lussekatter ännu, men jag har ändå ätit flera stycken  Nu ska jag sätta mig och lyssna på Musikhjälpen, och kanske titta lite i studieboken i förtagsekonomin. I morgon är det en ny dag, och den är så gott som fulltecknad. Ha det så bra, Gå i Herrens frid  

Oj vilket tryck det blev i den rubriken,   men det är så jag känner just nu. Många händelser i mitt liv, på sista tiden har gett- och skapat just dessa ord. Helgen som just har passerat, tillbringade jag i Stockholm på Svenska lottakårens Riksstämma. Trots mina över 20 år i denna organisation, var detta min första stämma, och den gjorde stort intryck på mig..  Effektiviteten och ordningen som rådde, gjorde mig djupt imponerad, samtidigt som det var nog så spännande att bara komma fram till konferensanläggningen.   Som tur var träffade jag en lottakamrat på tåget, som jag slog följe med. Under 2 dagar hade vi givande diskussioner, och förhoppningsvis fattade vi beslut som i slutändan gör lottakåren ännu starkare, och ännu tydligare i samhället. Och förhoppningsvis, på något sätt hoppas jag att jag satte ett avtryck i någons minne. Jag har fått träffa personer som jag annars bara har läst om eller sett på TV.. och några av dem satte avtryck i mitt hjärta och minne. Men en sak vet jag:

Antingen har jag någon form av torgskräck, eller någon slags förutfattad mening om storstäder.. Jag, som brukar gå i skogen, utan att vara speciellt orolig, kände mig lite otrygg, framför allt på Söndagseftermiddagen, då jag på egen hand skulle ta mig till Stockholms Central, och hitta rätt tåg.. Dessutom hade det varit en incident på centralen, med 2 tågvagnar, som fattade eld, och perronger som tillfälligt fick utrymmas. Allt gick bra, men 10 min innan avgång, blev det en spårändring. Jag behövde dock bara gå över till perrongen bredvid, och hoppa på tåget. Trots allt drog jag en liten suck av lättnad, när vi rullade ut från centralen, och påbörjade resan norröver. Annars är det ungefär som vanligt. Jag brukar ibland säga att jag är bättre på att uttrycka mig i skrift än i tal, men just nu är det ungefär fifty-fifty med det.. många saker händer, men jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på känslor, tankar och funderingar, och en del saker kan man inte uttrycka i ord, eller någon annan form heller, för den delen. Nu återstår dock bara att göra ett nytt avtryck i madrassen. Klockan ringer före skam i morgon bitti, och då gäller det att vara skärpt igen. Ha det gott alla, och Gå i Herrens frid. Kram

Såg just ett fotografi på systersonens grav, och genast började tårarna spruta ut ögonen, det var som att trycka på en  knapp..John berör allas våra hjärtan fortfarande, och kommer ju alltid så att göra.. Just denna helg, är jag så innerligt glad att jag har möjligheten att kunna komma till Guds hus och minnas både John, och alla andra som har kommit före oss till Paradiset. Det ska jag göra både idag och imorgon.. men först ska jag göra en del inköp till kvällens middag. Jag hoppas att Ni alla får en fin helg, och kom ihåg..Minns de som inte längre finns ibland oss, men låt oss leva för de levande, den tid vi har kvar.. Gå i Herrens frid   

De som inte längre vandrar här på jorden, finns ändå närvarande i våra hjärtan  

Pratet om kylan kring Norrbottens Pärla fortsätter.. nu har vi nämligen haft de första dygnen när temperaturen har kruit ner mot -19 grader, och sjöarna runt om har fått sitt vinterlock över sig. Allhelgonahelgen närmar sig med stormsteg, och det är dags att börja smycka våra gravvårdar, och för mig är det dags att tända lyktorna på brunnshuset, och ställa ut "sälen" på bron. Snön har också börjat visa sig. SMHI har utfärdat en klass-ett varning för snöfall av det större slaget, under kommande dygn, men ännu är det lugnt.. dags i alla fall att vila huvudet på kudden, så.. Sov gott alla som kan och får, Må Herren vaka över Er och beskydda Er, till Er andra.. Låt Herren vandra vid Er sida..