Jag läste en annan blogg härom dagen, där frågan kom upp varför man egentligen bloggar. Varför skriver man en virituell dagbok som alla kan ta del av? Ja baktankarna är ju naturligtvis lika många som det finns bloggare. En del vill uppmärksammas och skapa debatt, en del skriver "bakbloggar" och byter recept med varandra, andra skriver för att sätta press på sig själv att ev. gå ner i vikt eller på annat sätt hålla ordning på sitt liv. (Bloggen kan då fungera som någon sorts "blåslampa" för att hålla motivationen uppe, andra kan också uppmuntra och ställa frågor om hur det fortlöper)

Jag för min del skriver för att delge er tankar och funderingar om hur min vardag fungerar som arbetslös, kristen, och familjemedlem i en familj som drabbats av det värsta man kan råka ut för; att tappa ett barn. Detta kommer jag att beröra i ett annat inlägg. Jag skriver också för att ge luft åt den tillvaron jag har som mamma till barn med autism.. Men jag funderar ibland naturligtvis; var går gränsen? Därför vill jag ibland ha kommentarer om vad jag skriver, tanken är att ingen ska känna sig sårad, ingen ska känna sig trampad på tårna.. Det är oundvikligt att ibland beröra känsliga ämnen, men jag går inte ut på bråddjupt vatten, jag vill inte skapa debatt med tex. bilder på jaktbyten eller andra personer.. men jag förnekar definitivt inte vem jag är och vad jag står för..

Jag är jägare, jag är hemvärnslotta, jag är kristen, och jag är inte helnykterist, och detta berättar jag om..