Suttit med min far på pass. Satt på morgonkvisten och lyssnade på en orre, säkert 45 min. Ganska varmt i luften, och ovanligt mycket mygg och knott, för att vara den här tiden på året. Solen började klättra upp på himlen, och det blev en riktigt fin morgon. Dock var det tyst och stilla, inget skall från någon hund, ej heller något ljud från ngt större djur. Så... plötsligt hörs hunden skälla, och det brakar iväg fortare än blixten, vi hann i alla fall inte se vad det var. Tillbaka till stugan för lite matpaus, och sedan ut igen. Fick se färska spår på vägen på ett ställe.. stannade en bit bort, och smög försiktigt ut på ett pass. Satt en stund och spanade, utan att se ngt, hörde på nytt en orre, som kom närmare och närmare, men tystnade. Så fick vi meddelande om att omgruppera, ett djur hade fallit.Jag hade då hört några skott innan. Under em. har vi tagit hand om köttet efter konstens alla regler. Medan skymningen föll, tackade jag för mig, och styrde kosan hemåt, för en härlig dusch, och för att ta hand om ryggsäck och medhavd packning. Veckan som kommer är vigd för några möten, en tur till Bilprovningen, och troligen någon tur till soptippen.. I övrigt får jag ta dagarna som de kommer. Vi närmar oss adventstider med stormsteg, jag längtar liiiite.. haha. Hoppas Ni får en bra vecka. Gå i Herrens frid. Kramar