är måhända min son, som i går kväll (eftersom klockan nu är långt efter midnatt) fick uppleva sitt livs möte.. Hans stora idol är Charlotte Perelli, och de flesta i min bekanstskapskrets har nog hört historien om när han sjöng melodin: "Hero" på examensdagen i Älvsby kyrka, och nu senast upprepade insatsen på Strömbackaskolans scen, under en avslutningskonsert innan han tog studenten. I går kväll fick han äntligen träffa henne, efter Diggiloo-konserten i Storforsen. Först hade vi turen att hamna precis vid scenen, och som grädde på moset, fick han alltså chansen att träffa henne en kort stund. Ungen var euforisk, och för några sekunder trodde jag han skulle svimma.. Vilken kväll det blev i alla fall. Nu är det hög tid att besöka kudden, några timmar. Först ska jag i väg på ett möte på boendet, och sedan blir det att jobba extra några timmar, eftersom en av mina "kollegor" har blivit sjuk. God natt alla. Må Herren vaka över er. Jag har åter fått uppleva att Han håller sin hand över oss, bara man aldrig tappar tron. Kram