som ställde till det för mig i våras, är nu ett minne blott.. den försvann i morse i samband med ett besök på käkkirurgen på Sunderby sjukhus. Okej, just nu har jag lite tandvärk    men jag tröstar mig med att den tanden i alla fall inte besvärar mig mer, och dessutom är ju värken övergående.. Nu finns det en visdomstand kvar i munnen, men om den börjar trilskas den också, ja då ryker den fortare än kvickt. Annars är det ganska lugnt. Igår var det ju årsdagen av terrorhandlingarna i Norge, och jag följde delar av de minneshögtiderna som sändes på TV.

Den norska statsministern sa i det minnestal han höll, att han har ett dubbelt minne av Utöya, han har många roliga minnen därifrån, men också minnet av tragedin som utspelades där.. Man kan kanske inte dra paralleller hur som helst, men Utöya är för honom vad stugan i Teuger är för oss.. Vi har många glada minnen därifrån, men också tragedin som utspelades där den hemska onsdagen 28 juli. Den dagen närmar sig ju också, och vi kan ju inte stoppa tiden, vilket vi inte ska heller.. Vi ska däremot hedra honom, genom att fortsätta leva.  Nu ska jag gå ner och fixa en kopp te.. operationen idag gör att jag inte kan äta riktigt vad som helst, så just nu är jag ganska hungrig. Man blir inte speciellt mätt, när man bara kan äta flytande föda, men det borde gå bättre i morgon eller övermorgon. Ha det gott, Gå i Herrens frid. Kramar