Den gågna helgen gjorde jag slut med allt vad radio- och TV-reklam heter, och har bara njutit av tystnaden.   Trots hårda vindar och spåriga vägar åkte jag till stugan, helt mol allena, för att bara vara, och ladda batterierna. Lite mat och lite kläder var allt som behövdes, faktiskt fick även Bibeln följa med, tillsammans med Bäcka-Markus.  

Tyst och stilla, slog igång radion vid åtta-snåret, bara för att lyssna på lite nyheter, och kolla så att jorden inte gått under, eller att någon blåst bort.

I stugan står tiden nästan stilla, i alla fall om man tittar på väggklockan. Den blir aldrig mer än halv sju. Lilla visaren är lös, och kan således inte "kliva runt". Ganska skönt egentligen, och man kan förstå varför vi kallar platsen för paradiset. Det är inte bara naturskönt och vackert här, står tiden också stilla, kan man verkligen ta det lugnt, i alla fall ibland...

Ett andningshål alltså..

Grillade lite korv, och tog några korta promenader, och en kort skidtur, men mest myste jag i stearinljusens sken, och med elden knastrande i kaminen. Sov som en prinsessa i sovsäcken, medans vinden ömsom tjöt runt stugknutarna, och ömsom bara gungade trädkronorna.