en mässa som firas för att påminnas om Bibelns berättelse hur Jesus vann över döden och återuppstod.

En stark mässa som förstås upplevs olika från person till person.. mig påverkade den extra denna gång, förstås med tanke på att vi skall följa pappa till den sista vilan under kommande vecka..

Förutom att sorgen och saknaden dämpade påskfirandet en smula, så gjorde vädret att man inte var 100 på topp.

Det vita möglet- snön- kärt barn har många namn- föll som en avlöning, och dessvärre väntas visst mer ramla ner under några dagar framöver. Sommaren känns oerhört avlägsen, trots att vi enligt almanackan ställer om till sommartid..

den frågan är ju också under diskussion, men långt ner på prioriteringslistan för EU-länderna.

Vad klockan än må vara just nu spelar mindre roll.. det kanske är bäst att försöka sova några timmar.. i alla fall vila..

Vi hörs..  

och pappa sitter nu med sina bröder vid elden i Nyteuger och tittar ut över vattnet till tonerna av dragspelet..  

Kvar är vi med sorgen och saknaden, men med massor av minnen.. 

Det är ju jättejobbigt så klart, men han behöver ju inte ha ont längre.. en klyscha och en standardfras måhända, men..

Tankarna flyger och far likt reaplan.. vad händer nu? hur blir det?

Vi får ta den närmaste tiden dag för dag, men vi är ju inte ensamma i vår sorg.. vi har varandra.

Idag flaggar vi på halv stång   imorgon är en annan dag.

Sov i ro älskade pappa  

Nej, men snöochisdriva iföräldrahemmet..

Mitt i allt eläne och all sorg som flyger och far i luften, måste vi ändå hålla modet och humöret uppe..

Både för oss själva men framför allt för pappa..

Att springa maraton med döden i hälarna under så lång tid som vi gjort nu, och ännu gör, kan ju få vem som helst att krocka med väggen eller brisera som en sprängladdning..

Jag gjorde ett försök att skotta hål i drivan, så den lilla vårsol som ändå värmer lite skulle kunna börja smälta bort toppen på isberget, men jag fick tji. Det enda som hände var att jag höll på att bryta av skaftet på spaden.

Andemeningen och eftertanken blir: Tiden får helt enkelt ha sin gång..

Ta hand om varandra, livet går inte i repris.

Vi finns här och nu.    

Just nu går allting lite på halvfart, och annat står nästan still.

Allt pga. personliga skäl.

Vi kan bara vara här för varandra, familjen och de närmaste i flick- och pojkvänner, sambos..

Hämta kraft och styrka, timme för timme, dag för dag.

Tankar snurrar runt, flyger och far..

Blott framtiden svaren har..

Ta hand om varandra

Livet går inte i repris.

Kram