Inte nog med att det drar kring dörrar och fönster så här i vintertiden, det drar dessutom i vader, fötter, vrister och tår..ibland även i mina lår. Det är inte kul att få sådan kramp i musklerna att man raglar fram som en drucken, eller haltar omkring, och måste hålla fast i dörrposter och möbler för att inte ramla omkull..

På dagarna kan det väl i och för sig vara hanterbart, men på nätterna.. Det har hänt mer än en gång att jag tjorvat in fötterna i täcket, när jag fort måste upp, och flera gånger är jag på väg att dråsa ner på golvet.. sambon vaknar ibland av att jag ligger och vrider mig i sängen, eller suckar och står vid sängkanten, och försöker "låsa upp" och häva krampen. Vi har numera ingen nedre sänggavel som jag kan trycka fötterna mot och måste således upp. En del nätter går det hur bra som helst, jag får sova hela natten. Andra nätter är det hopplöst, då kanske jag måste upp 4-5 ggr, och då är ju naturligvis hela natten förstörd. Nåja jag är trots allt ganska van. Jag kan ibland på förhand ana när krampen kommer. Ibland äter jag magnecium, men nu var det länge sedan, får väl lägga upp ett lager igen.. Hmm  

Det var kallt i min omgivning under gårdagen   Trots det kan man ju inte riktigt gå i ide. Dagen började som kyrkvärd i Älvsby kyrka, med efterföljande pensionärslunch, där hamnade jag i disken. Sedan var jag hem och mellanlandade   för att så småningom styra kosan till Bölebyn och en liten historielektion om tyskars och allierades framfart i Norrbotten under krigsåren.

Jag hann dock endast till Asplövberg innan jag mötte en bil som blinkade frenetiskt med helljusen. Ca 100-200 m senare, var det rejält trångt på vägen efter en viltolycka. En ambulans hade kommit, och en till kom precis bakom mig. Jag tog mig dock förbi, efter en stund, men vägen mellan Älvsbyn och Böle har aldrig varit så lång som just igår. Desutom mötte jag ytterligare blåljus efter vägen.. efter en kylslagen men mycket trevlig kväll i Böle, åkte jag så hem igen för att inleda ett nattpass med vedpannan.

Dagen idag har varit lika kylslagen och mina minutrar utomhus är mycket, mycket lätträknade.. jag börjar ha svårt att försvara tjusningen med vintern. Annars är det relativt lugnt. Ha en bra vecka. Ta hand om varandra. Låt varje dag vara Alla Hjärtans Dag! God bless you. Kram