på fiskesäsongen i vårt Paradis..    En gädda som vid vägning, uppgick till ganska precis, kilot, behagade ta spinnaren. Tyvärr hade jag, mot normala rutiner, lämnat både kniv och tång, på landbacken.   Jag hade lagt ut mjärdet, och föll för frestelsen att testa några kast, eftersom jag hade spöna i båten efter en tidigare tur med familjens yngsta medlemmar. Draget satt så illa till, att när jag skulle lossa det, fick jag närkontakt med gäddtänder, och gälkanter. Blodvite uppstod, av lite större mängd, och det var svårt att se hur stora sår det egentligen var. Naturligtvis ville jag ju inte trilla ur båten, så det var lite svårt att böja sig över relingen för att skölja av händerna.. Tur att det inte finns hajar på våra breddgrader, och framför allt inte i insjöarna, för då har jag garanterat varit omringad av dem. Tyvärr hann det droppa blod lite varstans i båten.. jag fick inte stopp på blödningen.. såg ut som om Jack Uppskäraren varit framme.. Nåja, var bara att köra iland och göra något åt saken, allt löste sig, och hela historien kommer att sluta med att gäddan hamnar i ugnen som fiskgratäng eller ugnsstekt.. VAA!!! ÄTER DU GÄDDA!!!??? Sådan skräpfisk duger väl bara åt räven!!   hojtar väl nu någon i den sena timmen, eller den tidiga, vilket ni vill.. Så kan jag också ha sagt för tjugo år sedan, men kan den fiktive torparen Bäcka-Markus äta gädda på 30-talet, kan jag definitivt göra det på 2000-talet.. Det är säkert exakt samma gener i gäddan idag, som i begynnelsen, kanske bara några små micromutationer. Min farmor gjorde ofta fiskfärs eller fiskbullar av gädda, och det var inget fel på dem.. Den nya dagen som nu börjat gry, innehåller traditionsenligt firande av nationaldagen. Inte riktig tradition dock, jag har ju numera ingen flaggstång i min ägo, och jag tror inte att mitt ex, har varken lust att hissa någon flagga, eller ens kommer ihåg att flaggan kan hissas.. nåja, det är inte min buissness längre, men liite svider det i hjärtat..  tur man är gul och blå inombords    Natten är ljus, men mina ögon lite skumma, så det är väl inte annat än att lägga sig och sova några timmar innan det är dags att kliva in i Älvsbyns vackra träkyrka och fira vårt vackra land.. Lev och må, flagga på.. Vi ses och hörs. Gå i Herrens frid   

Jag är mitt uppe livesändningen från en av orienteringens stora ögonblick, 10-mila, som går av stapeln i maj varje år. Spännande att se dramatiken, hur man hittar en kontroll mitt ute i nästan ingenstans, trots mörker och en vääldigt massa trädstammar, samt allt annat än ett matsalsgolv att springa på.. Samtidigt kikar jag lite lätt på schlagern, och håller mig uppdaterad vad som händer i övriga världen.. Annars rullar det på ungefär som vanligt, varken högt eller lågt. Dags för lite kaffe, ingen sömn denna helg, men varför ska man sova bort livet?? Det hinner jag göra sedan.. Återkommer vid tillfälle.. Tack och bock  

än slank hon dit.. men jag klarade diket!! Haha  Mörkret har åter sänkt sig över byn och dess invånare. I en svensk dramaserie, som gick för några år sedan, fanns följande: "En dag föds vi, en dag dör vi. Dagen glänser till ett ögonblick, sedan är det natt igen". Under den ljusa tiden på dygnet, och jag inte jobbar, försöker jag aktivera mig så gott det går. De senaste dagarna har jag utan skryt, varit väldigt aktiv.. I Torsdags hoppade jag på min cykel och åkte iväg på en fin tur. Jag hade GPS:en med mig, men av ren idioti och glömska, hade jag glömt kolla batterikapaciteten, vilket medförde att den lade av. När jag väl var hemma igen, laddade jag den med nya friska, nollade den och körde samma sträcka med bilen. När jag läste av färddatorn visade den 43.53 km. vilket var logiskt. Kommer att försöka göra om den färden för att få exakta avstånd och körtider. Under fredagen var jag och sonen upp till Storforsen, för att kolla vattennivån och ströva runt lite. Efter det styrde vi kosan mot stugan för att kolla isläget. Det såg väldigt lovande ut, kan nog vara helt isfritt om 7-14 dagar kanske. Lördagen har även den tillbringats utomhus och i viss del i bilen. Under sommaren finns möjligheten att bestiga ett visst antal bestämda toppar i kommunen, under "Top of Älvsbyn". Det är en form av "Naturpass" liknande det som finns för orienterare. Man införskaffar ett startkort, med all info man behöver, och besöker man minst 5 av dem, kan man delta i en utlottning av fina vinster. Detta "invigdes" med en gemensam topptur till Rackberget, och mellan 80-100 vandrare anammade utmaningen. När jag väl klättrat ner igen, agerade jag chaufför till Piteå en sväng. Dagen avslutades i stugan, där jag hjälpte pappa att koppla in sommarvattnet. Bara de timmarna mellan fredagens och lördagens besök, hade solen jobbat stenhårt med att värma ytan. Uppgiften löstes nästan utan trubbel.. Vi fick lösa upp en ispropp som hade bildats i ena änden av slangen. Dagen som nu har börjat gry, blir nog ganska lugn, men jag ska agera kyrkvärd under en mindre gudstjänst. Nu tror jag nästan jag ska lägga mig och lyssna på en ljudbok, i alla fall måste jag väl fälla ut mig en stund mellan lakanen och låta kroppen vila en smula.. och jag tror inte jag behöver GPS:en för att navigera heller.. Suss gott. Amen

när jag inte sitter med Spotify dånandes i högtalarna,   eller när jag inteflänger runt både här och där? Idag har jag visserligen varit på språng igen.. Nätverksträff med övriga lottakårer i Norrbotten, samt lunch i centrala Boden. Vi fick lyssna på en kvinna som är lotta, polis, och som har varit i utlandstjänst, både som yrkesmilitär samt polis. Jag beundrar djupt hennes mod och engagemang att orka, och att våga utmana sig själv, och att försöka hjälpa andra.. Framför allt beundrar jag hennes sätt att orka fortsätta, även om motgångar kommer slag i slag, och frågetecknen är krokigare än någonsin. I Försvarsmakten myntas ofta uttrycket: LÖS UPPGIFTEN!! och i hennes fall, var det verkligen så.. allt från sandstormar, till gräshoppsinvasioner, från regnperioder till tropisk hetta.. Vi har det egentligen ganska bra i gamla Svedala.. Banala saker, som en förkylning som äntligen har brutit ut.. jag har bara gått och väntat på den hela hösten och vintern.

Just nu har jag ätit lite egenjagad älg, med potatisterrin, stekt svamp och sallad, och sitter här med ett glas vin, och lite klassisk musik som lågmäld bakgrund. Tvättmaskinen har just stannat, så att det är dags att hänga upp dess innehåll. I morgon bär det av till Vidsel en sväng för en eftermiddagsgudstjänst. Kommande vecka är fulltecknad, men jag klagar inte.. Den enda önskan jag har just nu är att aprilvädret, behagar att övergå till mer vår- och sommarlik väderlek, typ till Valborg.. Väl mött i cybertymden och i det som kallas för det verkliga livet, eller den grå vardagen.. Ha det gott, må den Högste beskydda oss. Amen  

ändå är jag som en spottkobra just nu, eller kanske en skorpion, eller en hoppspindel.. Ordet/tungan är ibland snabbare än tanken/hjärnan, och jag går från att vara lugn och sansad till att hugga vilt omkring mig, snabbare än en millisekund.. Det känns som att "stubintråden" är helt avkapad, och jag exploderar-PANG!!   Det är naturligtvis jättejobbigt, dessutom susar och brusar det ständigt i mina öron- tinnitusen har blivit värre, vilket medför att jag ibland, ofrivilligt pratar onödigt högt.. Sitter jag i en bil, kan det vara svårt att föra ett samtal med medpassagerare, eller i vissa lägen, helt omöjligt. Anders Blomqvist myntade ju uttrycket: KLIV KLIV ÖVERLEV, när han kommenterade en av vinterns skidtävlingar, och det har blivit mitt mantra numera.

April månad har så här långt, varit så mycket berg-och-dalbana att jag nästan blivit åksjuk.. De sista 4 dagarna har jag varit på Hemvärns-övning, vilket är lika förväntansfullt som alltid. Denna övning går till historien, (det gör ju i och för sig alla övningar på sitt sätt) som den övning som prövat oss mest på mycket länge.. mycket hinner dock hända på ett år, och jag ser fram emot nästa års övning, som bara kan bli bättre, jag menar, -man är frustrerad och irriterad över allt som inte fungerar- men ändå längtar man "till nästa gång", för vi har så otroligt roligt ihop  Det tar inte många timmar innan kokgrupperna arbetar ihop, som om man inte har gjort annat.. och vi skrattar så vi nästan trillar omkull  19-20 timmar med kängorna på och nästan ingen, eller väldigt lite sömn, gör att man reagerar eller inte reagerar alls på rådande situation. Jag har sysslat med detta nästan 30 år, och har många gånger funderat varför jag gör det, men lika fullt kan jag bara konstatera att jag kommer att hålla på med detta många år till, så länge kroppen och knoppen håller. Jag vet vad jag har för uppgift, och jag vet också att jag gör samhället och mitt land en tjänst.

Härom dagen fick jag hjälp av sonen med att lägga om till sommardäck på bilen, vilket känns skönt, tranorna har landat här uppe, och gässen har också hittat hit. Om några veckor hoppas jag att isen släpper i stugan, och då känns det att sommaren inte är långt borta den heller. Än är det dock tidig eller sen vår, hur man nu ser på saken, och man får ta en dag i taget. Bryt ihop och kom igen. Ciao!

rent allmänt.. Visst, jag kan tyckas vara en torrboll, som inte kan skilja på skämt och allvar.. Jag lovar, det kan jag visst!! men jag ser ingen anledning till att lyssna eller läsa sådant som är så dumt och genomskinligt att klockorna börjar gå baklänges!! tur det "bara" är en dag, en gång om året.. Annars går mitt liv upp och ner, som det gör för gemene man. Påsken har vart ljus och trevlig, med både ledighet och kyrkobesök. Just senare delen av dagen har varit lite tyngre. Tack gode Gud, att jag har familjen och några underbara vänner att ringa, närhelst jag behöver.. I denna sekund sitter jag med Spotify dånande ut ur den stackars inbyggda högtalaren i datorn, risk att den spräcks. Men jag kommer att investera i högtalare med stereo, gissa om basen kommer att få jobba  skulle gärna sitta mitt i ett "bascreschendo" som får hela lägenheten att vibrera!! Jag har hört att det har förekommit en del fester här, med tidigare hyresgäster, vilket jag naturligtvis inte har en aning om, men jag tror inte att det kommer att vara helt tyst efter kl.22, någon helg här och var under sommaren.. Ibland har jag ingen aning, vad det är för känslor jag har, och ibland känns det som om jag nosar på sågspånet "i väggen"  Det känns som om jag går på autopilot, helt utan känsloliv. Det är skönt att vara ensam hemma, och inte ha någon annan än mig själv att tänka på, och jag är inte rädd för att vara ensam, men jag tillåter mig inte att slappna av till 100%. Antingen tänker jag på andras välbefinnande, och tillåter mig inte att tänka på mig själv..eller så tänker jag inte alls, utan kastar mig huvudstupa i alla möjliga göromål, och är aldrig hemma. Missförstå mig rätt, det känns inte som om jag engagerar mig för mycket, jag trivs utmärkt med att vara i farten, och känner att det är fantastiskt kul att kunna inverka och påverka min omgivning, men jag längtar tills jag kan kliva ner i båten, och sitta flera timmar på sjön, och bara vara, eller när jakten kommer igång, och jag får smyga fram genom buskar och snår, med eller utan vapen, eller bara sitta på pass och lyssna på fåglar, ekorrar, älgar eller bara "ingenting".. Snacka om att det nutida torparblodet flyter genom mina ådror, även om jag vet att torparlivet som släktingarna bakåt i tiden levde, absolut inte var någon som helst dans på rosor.. Nu under helgen ska jag delta i lite jakt på räv, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer. Våren är på väg, och jag längtar tills jag hör vårfåglarna, men också till att isarna börjar släppa sitt grepp om både forsar och älvar.. Jag skulle kunna fortsätta att gagga om allt och ingenting, men det är ingen idé, inget vettigt skulle komma ut av det. Ha det bra, alla jag känner och ni som råkar slumpa sig hit, i bloggen är gränserna tunna, men min verklighet är min realitet.. Jag hoppas Ni får en fin helg, och om någon råkar vara i obalans just nu, så finns Ni i mina tankar, jag kan nästan förstå hur det känns.. Ciao.. Må Herren vara med oss

har hunnit en sväng till Luleå på morgonen. Fick äran att prata om släktforskning i P4:s morgonprogram.   Jag får inte lägga ut ljud eller något annat från intervjun, men hela programmet finns att lyssna på i efterhand på nätet.. Kul att få prata om något som på ett eller annat sätt kan engagera och beröra vem som helst. Visst finns det dem som inte bryr sig ett dyft om var de kommer från eller bryr sig om sina släktförhållanden, av en eller annan anledning, man kanske inte vill veta, men för mig har det givit oerhört mycket.. Annars har det varit full fart från morgon till kväll, saker och ting börjar hitta sin plats, i lägenheten, och livet börjar hitta sin rytm igen.. Strax ska jag nog ut en sväng igen, jobbet hägrar i morgon.. snart är det dags för en fiskehelg, för mig och mina söner.. Längtar, hihi  hoppas på bra väder.. Ha det bra, både Ni som kan vara sportlovslediga, men även Ni som håller samhället flytande på ett eller annat sätt.. God bless  

och igår.. äntligen kunde jag spänna på mig Tegsnäs-skidorna och rinna nedför lutningen mot sjön i Paradiset.. stugan alltså  några få minusgrader, och brasan sprakande vid grillplatsen.. kaffe och smörgås i magen, samt isborr i ena handen och spaden i den andra. Lite ovanvatten var det, och isen lagom porös, så jag kom relativt fort igenom. Efter 10 minuter darrade spölinan, och jag fick upp en liten abborr-pinne.   naturligtvis fick den gå tillbaka, det bådar dock fint för sommarens lilla fisketillfällen.. Efter en stund, utan mer napp, stavade jag mig upp till elden igen, och grillade lite korv. Min kompis och hennes hund underhöll sedan elden en stund, medans jag kollade runt lite i omgivningen. Gott om spår både av stora och små villebråd. Skidorna gled mjukt i snön, men så fort jag tog av mig dessa, sjönk jag ner till knäna i densamma.. Idag har jag besökt kyrkan, och efter det åkte jag till ett garage och fick tina av bilen. Satt så mycket snö i hjulhuset, att jag var förvånad att däcken överhuvudtaget kunnat snurra  Nu har jag skaffat ett kapell, som jag drar över bilen, när jag vet att den inte skall användas på något dygn, samt när snön viner i luften, övervägande risk att listena till slut dras sönder, när snö och is kilar sig mellan dem, och man nästan måste bända upp dem för att kila sig in i bilen.. Hade jag varit en mask, vore det väl ingen konst, men nu har jag ju tyvärr liite mer hull än en mask så.. Än så är det vinter, och framför allt minusgrader, än förvandlas isen till pansarplåt, men risken är i alla fall lite minimerad.. Dags att förbereda kommande veckas äventyr.. Ha det gott, Gå i Herrens frid