Allt ställs på ända..   Man hamstrar toalettpapper, ris, pasta..   Handsprit, om den ens går att få tag på, ligger så högt i pris att man skulle kunna tro det vore saffran.. Gummihandskar, avfallspåsar, mm är hårdvaluta..

För några veckor sedan, var jag lite ledsen över att jag inte kunde gå på teater, eller annat efter att bussar och tåg slutat gå.. inte kunde jag då, i min vildaste fantasi, drömma om att alla evenemang för fler än 500 personer samtidigt skulle ställas in eller flyttas pga. virus  smittspridningen är gigantisk, och drar fram fortare än vad eldstormarna gjorde vid skogsbränderna för några år sedan.. 

En grotesk jämförelse måhända, eftersom de ju var en katastrof i sig.. då kunde man i alla fall, på sikt få bukt med bränderna med hjälp av vatten, och så småningom "slå ner dem".. här hoppar ju viruset hur snabbt som helst, och dessutom är det ju osynligt tills man får symtomen..

Värst är ändå, alla konspirationsteorier, falska rykten, och rena desinformationer, som flyger runt..  man kan ju bara hoppas att så många som möjligt kommer ihåg vilka myndigheter, typ krisinformation.se, folkhalsomyndigheten.se, MSB, mfl. som man kan lita på..

Skolor stängs, man jobbar hemifrån, människor sitter i, både påtvingad och frivillig, karantän, runt om i världen stängs hela länder ner, ekonomierna störtdyker, folk dör som flugor.. Visst, jag är orolig, och lite rädd, men ändå måste jag fortsätta hålla näsan över vattenytan och dra mittstrå till stacken.. Nu tackar jag tusenfaldiga gånger min lyckliga stjärna för åren av kunskap, utbildningar och erfarenhet i Svenska lottakåren, och Hemvärnet.. Kris- och katastrofberedskap är numera högt på agendan, och det är jag faktiskt glad över!! Kunskap är makt!!

Kriget vi nu utkämpar, är mot en osynlig fiende, och jag kan bara hoppas på att vi snart kan börja leva lite som vanligt igen, även om vi alltid kommer att vara efter Corona-krisen, och det tar lååång tid innan vi hämtar oss från den värsta svackan till något sorts nytt "normalläge"..

Nu får man ta en dag i taget.. Tur ändå att det inte är 35 grader kallt, eller snöstorm och driv-is.. fast fjällvärlden har ju dragits med stormvindar var och varannan dag, och än är det inte över med det heller..  Hoppas det snart blir sommar.. Godnatt    

Jag är utan bil sedan ungefär 1 månad tillbaka.. Både för- och nackdelar.. jag har gångavstånd till jobbet, slipper bränslekostnad och de andra bilutgifterna, MEN.. skall, eller vill jag göra någonting efter att sista bussen eller tåget gått, är det kört!! Gå på teater eller ngn konsert utanför kommungränsen, eller bara utanför tätorten, kan jag fetglömma    det är nog besvärligt bara att försöka vara miljövänlig och sortera återvinningsmaterialet.. samlas det på hög nog länge, ser det ju ut som en soptipp hemma  och jag skulle behöva seriekoppla X antal transportvagnar för att forsla bort det.. De kvällar man har föreningsverksamhet på annan ort är det också knasigt.. jag kan ju för det mesta åka buss en väg, men måste ordna returresan på eget sätt, eller övernatta, för det går som sagt inga bussar eller tåg..

 Jag är ledig under helgen, och igår gjorde jag Storheden i Luleå. Bland annat passade jag på att testa Lulehockey-målet på en välkänd hamburgerkedja.. Målet i sig tycker jag var liiiite överskattat, men vad gör man inte för Norrbottens stållag nr. ETT??? 

De 2 sista dagarna har varit fantastiska vädermässigt, och jag hade stor lust att åka till stugan på fredagen efter jobbet, men utan 4 hjul och en plåtkaross var det bara att stanna hemma..  iochförsig hade jag ju kunnat ta en promenad till Kanis, men det är aningens för långt att ta skidorna på axeln, gå dit, åka slingan, för att sedan knata hemåt på spaghetti-ben.. det var också lite för sent för att kunna ta en promenad ner på älven med pimpelspöt.. jag har heller ingen pulka att dra isborren med..

I år har jag faktiskt följt med litegrann på Mello-tåget. Jag och sonen var i Luleå på en av delfinalerna, men efter gårdagens final, kan jag åter konstatera att det spelar ingen roll vem som "vinner"- jag blir lika besviken i alla fall..

Annars börjar jag nu längta tills snön är borta, och jag kan rulla fram på cykeln, samt planera de nya toppturerna för säsongen. Det är mycket möjligt att jag och B, följer med på en vandring från Jäckvik upp till Pieljekaise nationalpark och topp blandannat..

De senaste dagarna har också varit en liten berg-och-dalbana, men det är en annan historia, jag kan dock konstatera att "upp som en sol, och ner som en pannkaka" är ett mycket användbart uttryck. Nåja, man får fortsätta traska på, ena foten framför den andra, njuta av det lilla här och nu.. och hoppas på nya bra dagar.. Må så gott          

dagar kommer, dagar går, snart har vi förhoppningsvis fasta-påsk och vår..

Ljuset kämpar för att återta dygnets timmar- solen börjar värma igen..

Fast.. har vi egentligen haft någon vinter? Ja snön och kylan kom ju för bara några dagar sedan.

Innan dess började vi ju nästan fundera om våren redan kommit.. dagar med minusgrader och plusgrader har varvats ungefär som lagren i en tårta, och våra vägar har varit glashala, spåriga, snöpackade, oplogade i en salig röra..

Förutom det, alla larmrapporter om Corona-virus, Brexit, riksrätten i USA, och övriga nyheter- stora som små- snurrar runt i trumman i livets tvättmaskin.. Man hör, man ser, man läser-reflekterar, diskuterar, förfasas, förundras, förvånas- glömmer och går vidare..

Nåja, i morgon är jag ledig  

Vad har man nu lärt sig av tidigare förväntningar och förhoppningar?         Ja, jag har i alla fall lärt mig att bara ta dagarna som de kommer.. och leva här och nu.. Efter pappas sjukdomshistoria, efter kattens akuta sjukdomsfall, men framför allt av den gågna sommarens incident med vattenskadan, och den efterföljande evakueringen, samt den ofrivilliga perioden av ovisshet, hopp och förtvivlan, vet jag att man kan ingenting ta för givet, och vi vet ingenting om vad livet har i beredskap för oss. Jag vet bara att jag uppskattar och älskar mina barn    , min familj är oerhört viktig    , även om vi inte hörs av varje dag, mina vänner, särskilt N, och i viss mån B, betyder mycket. Mina kamrater i Hv, särskilt i bataljonskoken står mig nära, lottakamrater, arbetskamrater, det finns många i periferin som betyder mer än vad de kan ana. Jag har inga större förväntningar, önskedrömmar, förhoppningar, annat än att vi får vara friska, att jag får fortsätta mitt arbete i hemtjänsten, och att vi inte skall få mer skarpa hv-larm än ev. eftersök, och övningar, även om vi är beredda på annat.. Jag vill åter uppleva en midsommar, i mitt/vårt älskade Paradis med Camp Teuger återuppbyggt, toppturer, jakt och fiske..

vad tiden rinner iväg. Min höst har bestått av arbete i hemtjänsten, jakt, samt ett mycket rikt och intressant föreningsliv. Hemtjänsten är förlängd till början av februari  och jag trivs verkligen hur bra som helst. Jakten har gått bra, jag klarar vintern. Jag har börjat kika lite på förberedelser inför julen, men glädjen grumlas lite pga halkan. Stor risk för både avåkningar med bilarna, och isdans utan skridskor..  Dessutom är det tidvis så dimmigt, att man tros simma i mjölk. Nåja, klarar man sig utan arm- eller benbrott, och får behålla hela lårbenshalsar, kan man ändå skatta sig lycklig. Nästa helg är det julmarknad i Storforsen, kanske man törs hoppas på lite pudersnö och en så lagom utomhustemperatur att inte nästippen blir blåfrusen.. Jaja, en dag i taget..ena foten framför den andra.. Hmmm  

Jag skall iväg på en konferens, och förra gången det begav sig, blev det ju inledningen på den halvt helvetiska sommar jag fick uppleva med "ofrivillig inhysning" i stugan, och en seg historia med trägolvet i lägenheten..   Nu ska jag till samma ställe, men tiderna är lite annorlunda. Annars är det full fart.. Jag börjar ett nytt vikariat i hemtjänsten på måndag.     jag har flyttat hem efter renoveringen och en del möbler har gått hädan, någon har tillkommit. Det är mörkt om kvällarna och naturen sprakar i alla möjliga höstfärger och nyanser.. Katten mår bra, men det går absolut inte att ha ngt foder framme mer än det han skall ha för stunden, han äter konstant.. Nu skall jag strax också äta lite, dagen blir inrutad.. God morgon  

Det man inte vet, mår man inte illa av.. finns det ett talesätt som används tätt som oftast, och i normala fall kan det ju stämma..  

Men som min sommar har sett ut, kan det uttrycket nu flyga åt fanders!! Att INTE veta har tärt på tålamodet, hoppet, men framför allt på humöret.  

Det som har räddat mig, är nog främst den fantastiska naturen och omgivningen runt stugan. Det är inte för inte som vi kallar platsen för Paradiset. Familjen har visserligen varit stöttande och förstående, men jag kan lova att INGEN, absolut ingen, kan förstå hur jag verkligen har lidit, av att hoppas, gripa efter varje halmstrå, be Gud om styrka att orka fortsätta hoppas, tro på löften, ligga på som en räv för att påminna och få svar, söka egna svar och lösningar..

I alla fall är det stor skillnad på att vara i stugan enstaka nätter, och att "tvingas" uppehålla sig där utan att veta hur länge, och trots allt "känna sig ivägen" för övriga familjen, DET TÄR!!!

Det är ofrånkomligt att man ibland har legat och funderat vad, eller om man skulle ha gjort ngt annorlunda, nu när man sitter med facit i hand, och hösten är i antågande. 

Nu ÄNTLIGEN är det nya golvet i lägenheten slipat och lackat!!  Det skall få torka under helgen, sedan kan jag förhoppningsvis börja ställa tillbaka en del möbler. Några skall vara kvar, och några skall bytas ut. Lägenheten måste totalstädas.. slipdamm, damm från när det gamla golvet bröts upp.. gardiner, sängkläder.. Att inte behöva ha allt nedpackat i väskor, utan "bara" behöva öppna en garderobsdörr för att ta fram kläderna, kommer att kännas fantastiskt skönt, men bäst ändå är absolut att få det "digitala" dvs. kontoret på plats igen. Må vara datorn, skrivaren och modemet, men alla "viktiga papper" som inte kan fås på autogiro eller e-fakturor, utan fortfarande kommer med snigelposten.. Gud vet att pärmar är bra att ha än idag 

Sommaren har också inneburit semestervik i hemtjänsten, vilket jag har stormtrivts med. Att organisera och planera dagen utifrån det besöksschema man får vid arbetspassets början, är stimulerande. Att tillsammans med kollegorna synka ihop dubbelbemanningar, samt att hjälpa varandra om det uppstår ngt. är berikande.. Jag kan absolut påstå att jag har STOR hjälp av mina erfarenheter i hemvärnet av att kunna finna lösningar på situationer, och ändå kunna behålla ett litet lugn i alla fall. Visserligen kan man ju få hjärtklappning och adrenalinpåslag om man ställs mot väggen, men ändå.. Det är mycket att hålla i huvudet.. Nu är viket slut, men jag är beredd att hoppa in när behov uppstår. 

Strax börjar småviltsjakten, och inom kort även Älgjakten, som jag verkligen har sett fram emot denna sommar. Som jag skrev i ett inlägg vid ett tidigare tillfälle: När man sitter på pass med kaffekåsan i ena handen, studsaren bredvid sig, hörsnäckan i örat- lyssnandes på tystnaden eller den plötsliga radiokommunikationen att ngt är på gång och kanske strax därpå höra prassel/knakandet av älg eller hundens ståndskall, då bara ÄR man.

Tala om meditation på hög nivå för ett jägarhjärta  

Nu skall jag sätta mig framför kaminen med en annan kaffekopp i handen. Det regnar fortfarande, nu lite intensivare.

Kanske det blir en liten brasa ute i kväll.. även grillplatsen är ju under tak.. fäller kanske ner "väggarna" och tänder fotogenlyktorna.. Hmm.

på en totalt spegelblank sjö. Ljusets skiftningar över vattenytan gör att man inte ser var land och vatten möts.  

Det får i alla fall mitt jakt- och fiskehjärta att slå frivolter  att sedan försiktigt smyga ner i båten, och göra de första dragen i startsnöret, för att till sist lyckas harva igång båtmotorn, är snudd på- lika tillfredsställande som i sängen..

Strax efter midnatt fick jag äntligen tillfälle att kasta loss- eller i alla fall försiktigt dra båten till bryggan och därifrån kliva över relingen. Lätta små dimslöjor och lite krusningar på vattenytan i en fortfarande varm sommarkväll, några kast med varierande fiskedrag i ett lätt moln av Bäck-olja.. Idyll i ett nötskal!! Något napp blev det inte, men ett underbart ögonblick att stoppa ner i minnets fiskeväska.. Skall försöka sova, eller i alla fall vila lite- trots att det är ganska varmt inne i stugan.. Dröm sött..