Sakta men säkert kommer han att få vänja sig, jag tar längre och längre promenader. Enda nackdelen är biltrafiken. Hoppas det blir bra. Annars idag har jag bara tagit det lugnt. Vädret är inte det bästa, och jag är ganska mör i kroppen efter gårdagens äventyr. Cykling tor. 5-6 mil samt en topptur. På kvällen sen var jag faktiskt på kalas.. Smörgåstårta och vanlig gräddtårta satt fint. Syrran kan   I morgon är det jobb, och en ny vecka inleds. Hoppas snart på något som kan liknas vid sommartemperaturer.. Corona eller inte.. Ha det så bra. 

och för en vecka sedan sparkade toppturerna igång. Annars skulle man gott vilja emigrera någonstans.. Igår kom kattvagnen jag har beställt, och min lilla panter verkar gilla den.. Hoppas på fina promenader. Känns bra att kunna låta katten komma ut, trots att jag bor där jag bor. I helgen är jag ledig, men vädret är inte det bästa, så jag får se hur morgondagen kommer att gestalta sig.. Fortsättning följer..  

All lottaverksamhet på kårnivå ligger nere, insatserna behövs på annat håll, i FRG-grupper, i kommunerna, och på många andra ställen.. Släktforskarträffarna ligger också nere, nu får man forska på egen hand.. Alla orienteringstävlingar jag brukar följa, som 10-MILA har blivit framflyttade.. INGET DITT, INGET DATT.. allt på grund av detta jävla virus, som har hela världen i sitt grepp.. Alla som avlidit pga detta är fruktansvärt, men att också Adam Alsing skulle falla offer, var fullständigt.. ja, jag vet inte vad.. skulle inte förvåna mig ett dugg om kyrkmarknaden också ställs in.. Jag hade tänkt åka upp till Jäkkvikk under nationaldagshelgen och vandra i fjällen, men det är flyttat till hösten.. Som jag skrev tidigare, så är jag glad och tacksam över att toppvandringarna i denna, och angränsande kommuner snart sparkar igång, så man får söka toppflaggor.. Snön borde ha börjat sjunka ihop och tina undan så man kan komma ut i naturen utan att plumsa i snö upp till vaderna.. Cykeln har börjat rulla, och dessvärre har även okynnestrafiken på byn tinat fram. Påskhelgen jobbade jag, nu i helgen jobbar jag delvis. Nätterna är fortfarande mörka, men ljuset blir starkare och starkare för varje dag.    om det nu bara slutar blåsa, vore det ännu bättre. Jag önskar alla en bra helg, oavsett ni sitter i karantän, eller inte.. förhoppningsvis ser vi snart ljuset i tunneln också.. KRAM!!!

tills ryggsäcken kan packas, och Topp-kortet får fyllas med datum för avklarade toppturer..?? Nu när vi skall hålla oss på behöriga avstånd från varandra, och folksamlingar med fler än 50 personer är förbjudna, alla evenemang ställs in, känns det som en befrielse att jag i alla fall får trava rätt ut i spenaten och bara vara. Jag har nog utvecklat ett "Corona-hat" ?men samtidigt har jag som nog alla andra, en rädsla för att bli smittad eller utsätta andra för fara. Till och med katten känner av att jag är oroad, men framför allt rastlös.. Även han är rastlös och springer framför fötterna på mig. När jag inte är på jobbet, blir det många timmar framför TVn. Inköp gör jag strax innan stängning, och det kan också bli en och annan promenad. Jag måste fixa ett nytt bakdäck till min cykel men det skall bli skönt att våga rulla iväg på den utan att drutta omkull på någon isfläck.. Nu återstår väl inget annat än att sova bort några timmar för att möta en ny morgondag. Godnatt ????

Allt ställs på ända..   Man hamstrar toalettpapper, ris, pasta..   Handsprit, om den ens går att få tag på, ligger så högt i pris att man skulle kunna tro det vore saffran.. Gummihandskar, avfallspåsar, mm är hårdvaluta..

För några veckor sedan, var jag lite ledsen över att jag inte kunde gå på teater, eller annat efter att bussar och tåg slutat gå.. inte kunde jag då, i min vildaste fantasi, drömma om att alla evenemang för fler än 500 personer samtidigt skulle ställas in eller flyttas pga. virus  smittspridningen är gigantisk, och drar fram fortare än vad eldstormarna gjorde vid skogsbränderna för några år sedan.. 

En grotesk jämförelse måhända, eftersom de ju var en katastrof i sig.. då kunde man i alla fall, på sikt få bukt med bränderna med hjälp av vatten, och så småningom "slå ner dem".. här hoppar ju viruset hur snabbt som helst, och dessutom är det ju osynligt tills man får symtomen..

Värst är ändå, alla konspirationsteorier, falska rykten, och rena desinformationer, som flyger runt..  man kan ju bara hoppas att så många som möjligt kommer ihåg vilka myndigheter, typ krisinformation.se, folkhalsomyndigheten.se, MSB, mfl. som man kan lita på..

Skolor stängs, man jobbar hemifrån, människor sitter i, både påtvingad och frivillig, karantän, runt om i världen stängs hela länder ner, ekonomierna störtdyker, folk dör som flugor.. Visst, jag är orolig, och lite rädd, men ändå måste jag fortsätta hålla näsan över vattenytan och dra mittstrå till stacken.. Nu tackar jag tusenfaldiga gånger min lyckliga stjärna för åren av kunskap, utbildningar och erfarenhet i Svenska lottakåren, och Hemvärnet.. Kris- och katastrofberedskap är numera högt på agendan, och det är jag faktiskt glad över!! Kunskap är makt!!

Kriget vi nu utkämpar, är mot en osynlig fiende, och jag kan bara hoppas på att vi snart kan börja leva lite som vanligt igen, även om vi alltid kommer att vara efter Corona-krisen, och det tar lååång tid innan vi hämtar oss från den värsta svackan till något sorts nytt "normalläge"..

Nu får man ta en dag i taget.. Tur ändå att det inte är 35 grader kallt, eller snöstorm och driv-is.. fast fjällvärlden har ju dragits med stormvindar var och varannan dag, och än är det inte över med det heller..  Hoppas det snart blir sommar.. Godnatt    

Jag är utan bil sedan ungefär 1 månad tillbaka.. Både för- och nackdelar.. jag har gångavstånd till jobbet, slipper bränslekostnad och de andra bilutgifterna, MEN.. skall, eller vill jag göra någonting efter att sista bussen eller tåget gått, är det kört!! Gå på teater eller ngn konsert utanför kommungränsen, eller bara utanför tätorten, kan jag fetglömma    det är nog besvärligt bara att försöka vara miljövänlig och sortera återvinningsmaterialet.. samlas det på hög nog länge, ser det ju ut som en soptipp hemma  och jag skulle behöva seriekoppla X antal transportvagnar för att forsla bort det.. De kvällar man har föreningsverksamhet på annan ort är det också knasigt.. jag kan ju för det mesta åka buss en väg, men måste ordna returresan på eget sätt, eller övernatta, för det går som sagt inga bussar eller tåg..

 Jag är ledig under helgen, och igår gjorde jag Storheden i Luleå. Bland annat passade jag på att testa Lulehockey-målet på en välkänd hamburgerkedja.. Målet i sig tycker jag var liiiite överskattat, men vad gör man inte för Norrbottens stållag nr. ETT??? 

De 2 sista dagarna har varit fantastiska vädermässigt, och jag hade stor lust att åka till stugan på fredagen efter jobbet, men utan 4 hjul och en plåtkaross var det bara att stanna hemma..  iochförsig hade jag ju kunnat ta en promenad till Kanis, men det är aningens för långt att ta skidorna på axeln, gå dit, åka slingan, för att sedan knata hemåt på spaghetti-ben.. det var också lite för sent för att kunna ta en promenad ner på älven med pimpelspöt.. jag har heller ingen pulka att dra isborren med..

I år har jag faktiskt följt med litegrann på Mello-tåget. Jag och sonen var i Luleå på en av delfinalerna, men efter gårdagens final, kan jag åter konstatera att det spelar ingen roll vem som "vinner"- jag blir lika besviken i alla fall..

Annars börjar jag nu längta tills snön är borta, och jag kan rulla fram på cykeln, samt planera de nya toppturerna för säsongen. Det är mycket möjligt att jag och B, följer med på en vandring från Jäckvik upp till Pieljekaise nationalpark och topp blandannat..

De senaste dagarna har också varit en liten berg-och-dalbana, men det är en annan historia, jag kan dock konstatera att "upp som en sol, och ner som en pannkaka" är ett mycket användbart uttryck. Nåja, man får fortsätta traska på, ena foten framför den andra, njuta av det lilla här och nu.. och hoppas på nya bra dagar.. Må så gott          

dagar kommer, dagar går, snart har vi förhoppningsvis fasta-påsk och vår..

Ljuset kämpar för att återta dygnets timmar- solen börjar värma igen..

Fast.. har vi egentligen haft någon vinter? Ja snön och kylan kom ju för bara några dagar sedan.

Innan dess började vi ju nästan fundera om våren redan kommit.. dagar med minusgrader och plusgrader har varvats ungefär som lagren i en tårta, och våra vägar har varit glashala, spåriga, snöpackade, oplogade i en salig röra..

Förutom det, alla larmrapporter om Corona-virus, Brexit, riksrätten i USA, och övriga nyheter- stora som små- snurrar runt i trumman i livets tvättmaskin.. Man hör, man ser, man läser-reflekterar, diskuterar, förfasas, förundras, förvånas- glömmer och går vidare..

Nåja, i morgon är jag ledig  

Vad har man nu lärt sig av tidigare förväntningar och förhoppningar?         Ja, jag har i alla fall lärt mig att bara ta dagarna som de kommer.. och leva här och nu.. Efter pappas sjukdomshistoria, efter kattens akuta sjukdomsfall, men framför allt av den gågna sommarens incident med vattenskadan, och den efterföljande evakueringen, samt den ofrivilliga perioden av ovisshet, hopp och förtvivlan, vet jag att man kan ingenting ta för givet, och vi vet ingenting om vad livet har i beredskap för oss. Jag vet bara att jag uppskattar och älskar mina barn    , min familj är oerhört viktig    , även om vi inte hörs av varje dag, mina vänner, särskilt N, och i viss mån B, betyder mycket. Mina kamrater i Hv, särskilt i bataljonskoken står mig nära, lottakamrater, arbetskamrater, det finns många i periferin som betyder mer än vad de kan ana. Jag har inga större förväntningar, önskedrömmar, förhoppningar, annat än att vi får vara friska, att jag får fortsätta mitt arbete i hemtjänsten, och att vi inte skall få mer skarpa hv-larm än ev. eftersök, och övningar, även om vi är beredda på annat.. Jag vill åter uppleva en midsommar, i mitt/vårt älskade Paradis med Camp Teuger återuppbyggt, toppturer, jakt och fiske..