när jag inte sitter med Spotify dånandes i högtalarna,   eller när jag inteflänger runt både här och där? Idag har jag visserligen varit på språng igen.. Nätverksträff med övriga lottakårer i Norrbotten, samt lunch i centrala Boden. Vi fick lyssna på en kvinna som är lotta, polis, och som har varit i utlandstjänst, både som yrkesmilitär samt polis. Jag beundrar djupt hennes mod och engagemang att orka, och att våga utmana sig själv, och att försöka hjälpa andra.. Framför allt beundrar jag hennes sätt att orka fortsätta, även om motgångar kommer slag i slag, och frågetecknen är krokigare än någonsin. I Försvarsmakten myntas ofta uttrycket: LÖS UPPGIFTEN!! och i hennes fall, var det verkligen så.. allt från sandstormar, till gräshoppsinvasioner, från regnperioder till tropisk hetta.. Vi har det egentligen ganska bra i gamla Svedala.. Banala saker, som en förkylning som äntligen har brutit ut.. jag har bara gått och väntat på den hela hösten och vintern.

Just nu har jag ätit lite egenjagad älg, med potatisterrin, stekt svamp och sallad, och sitter här med ett glas vin, och lite klassisk musik som lågmäld bakgrund. Tvättmaskinen har just stannat, så att det är dags att hänga upp dess innehåll. I morgon bär det av till Vidsel en sväng för en eftermiddagsgudstjänst. Kommande vecka är fulltecknad, men jag klagar inte.. Den enda önskan jag har just nu är att aprilvädret, behagar att övergå till mer vår- och sommarlik väderlek, typ till Valborg.. Väl mött i cybertymden och i det som kallas för det verkliga livet, eller den grå vardagen.. Ha det gott, må den Högste beskydda oss. Amen  

ändå är jag som en spottkobra just nu, eller kanske en skorpion, eller en hoppspindel.. Ordet/tungan är ibland snabbare än tanken/hjärnan, och jag går från att vara lugn och sansad till att hugga vilt omkring mig, snabbare än en millisekund.. Det känns som att "stubintråden" är helt avkapad, och jag exploderar-PANG!!   Det är naturligtvis jättejobbigt, dessutom susar och brusar det ständigt i mina öron- tinnitusen har blivit värre, vilket medför att jag ibland, ofrivilligt pratar onödigt högt.. Sitter jag i en bil, kan det vara svårt att föra ett samtal med medpassagerare, eller i vissa lägen, helt omöjligt. Anders Blomqvist myntade ju uttrycket: KLIV KLIV ÖVERLEV, när han kommenterade en av vinterns skidtävlingar, och det har blivit mitt mantra numera.

April månad har så här långt, varit så mycket berg-och-dalbana att jag nästan blivit åksjuk.. De sista 4 dagarna har jag varit på Hemvärns-övning, vilket är lika förväntansfullt som alltid. Denna övning går till historien, (det gör ju i och för sig alla övningar på sitt sätt) som den övning som prövat oss mest på mycket länge.. mycket hinner dock hända på ett år, och jag ser fram emot nästa års övning, som bara kan bli bättre, jag menar, -man är frustrerad och irriterad över allt som inte fungerar- men ändå längtar man "till nästa gång", för vi har så otroligt roligt ihop  Det tar inte många timmar innan kokgrupperna arbetar ihop, som om man inte har gjort annat.. och vi skrattar så vi nästan trillar omkull  19-20 timmar med kängorna på och nästan ingen, eller väldigt lite sömn, gör att man reagerar eller inte reagerar alls på rådande situation. Jag har sysslat med detta nästan 30 år, och har många gånger funderat varför jag gör det, men lika fullt kan jag bara konstatera att jag kommer att hålla på med detta många år till, så länge kroppen och knoppen håller. Jag vet vad jag har för uppgift, och jag vet också att jag gör samhället och mitt land en tjänst.

Härom dagen fick jag hjälp av sonen med att lägga om till sommardäck på bilen, vilket känns skönt, tranorna har landat här uppe, och gässen har också hittat hit. Om några veckor hoppas jag att isen släpper i stugan, och då känns det att sommaren inte är långt borta den heller. Än är det dock tidig eller sen vår, hur man nu ser på saken, och man får ta en dag i taget. Bryt ihop och kom igen. Ciao!

rent allmänt.. Visst, jag kan tyckas vara en torrboll, som inte kan skilja på skämt och allvar.. Jag lovar, det kan jag visst!! men jag ser ingen anledning till att lyssna eller läsa sådant som är så dumt och genomskinligt att klockorna börjar gå baklänges!! tur det "bara" är en dag, en gång om året.. Annars går mitt liv upp och ner, som det gör för gemene man. Påsken har vart ljus och trevlig, med både ledighet och kyrkobesök. Just senare delen av dagen har varit lite tyngre. Tack gode Gud, att jag har familjen och några underbara vänner att ringa, närhelst jag behöver.. I denna sekund sitter jag med Spotify dånande ut ur den stackars inbyggda högtalaren i datorn, risk att den spräcks. Men jag kommer att investera i högtalare med stereo, gissa om basen kommer att få jobba  skulle gärna sitta mitt i ett "bascreschendo" som får hela lägenheten att vibrera!! Jag har hört att det har förekommit en del fester här, med tidigare hyresgäster, vilket jag naturligtvis inte har en aning om, men jag tror inte att det kommer att vara helt tyst efter kl.22, någon helg här och var under sommaren.. Ibland har jag ingen aning, vad det är för känslor jag har, och ibland känns det som om jag nosar på sågspånet "i väggen"  Det känns som om jag går på autopilot, helt utan känsloliv. Det är skönt att vara ensam hemma, och inte ha någon annan än mig själv att tänka på, och jag är inte rädd för att vara ensam, men jag tillåter mig inte att slappna av till 100%. Antingen tänker jag på andras välbefinnande, och tillåter mig inte att tänka på mig själv..eller så tänker jag inte alls, utan kastar mig huvudstupa i alla möjliga göromål, och är aldrig hemma. Missförstå mig rätt, det känns inte som om jag engagerar mig för mycket, jag trivs utmärkt med att vara i farten, och känner att det är fantastiskt kul att kunna inverka och påverka min omgivning, men jag längtar tills jag kan kliva ner i båten, och sitta flera timmar på sjön, och bara vara, eller när jakten kommer igång, och jag får smyga fram genom buskar och snår, med eller utan vapen, eller bara sitta på pass och lyssna på fåglar, ekorrar, älgar eller bara "ingenting".. Snacka om att det nutida torparblodet flyter genom mina ådror, även om jag vet att torparlivet som släktingarna bakåt i tiden levde, absolut inte var någon som helst dans på rosor.. Nu under helgen ska jag delta i lite jakt på räv, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer. Våren är på väg, och jag längtar tills jag hör vårfåglarna, men också till att isarna börjar släppa sitt grepp om både forsar och älvar.. Jag skulle kunna fortsätta att gagga om allt och ingenting, men det är ingen idé, inget vettigt skulle komma ut av det. Ha det bra, alla jag känner och ni som råkar slumpa sig hit, i bloggen är gränserna tunna, men min verklighet är min realitet.. Jag hoppas Ni får en fin helg, och om någon råkar vara i obalans just nu, så finns Ni i mina tankar, jag kan nästan förstå hur det känns.. Ciao.. Må Herren vara med oss