ändå är jag som en spottkobra just nu, eller kanske en skorpion, eller en hoppspindel.. Ordet/tungan är ibland snabbare än tanken/hjärnan, och jag går från att vara lugn och sansad till att hugga vilt omkring mig, snabbare än en millisekund.. Det känns som att "stubintråden" är helt avkapad, och jag exploderar-PANG!!   Det är naturligtvis jättejobbigt, dessutom susar och brusar det ständigt i mina öron- tinnitusen har blivit värre, vilket medför att jag ibland, ofrivilligt pratar onödigt högt.. Sitter jag i en bil, kan det vara svårt att föra ett samtal med medpassagerare, eller i vissa lägen, helt omöjligt. Anders Blomqvist myntade ju uttrycket: KLIV KLIV ÖVERLEV, när han kommenterade en av vinterns skidtävlingar, och det har blivit mitt mantra numera.

April månad har så här långt, varit så mycket berg-och-dalbana att jag nästan blivit åksjuk.. De sista 4 dagarna har jag varit på Hemvärns-övning, vilket är lika förväntansfullt som alltid. Denna övning går till historien, (det gör ju i och för sig alla övningar på sitt sätt) som den övning som prövat oss mest på mycket länge.. mycket hinner dock hända på ett år, och jag ser fram emot nästa års övning, som bara kan bli bättre, jag menar, -man är frustrerad och irriterad över allt som inte fungerar- men ändå längtar man "till nästa gång", för vi har så otroligt roligt ihop  Det tar inte många timmar innan kokgrupperna arbetar ihop, som om man inte har gjort annat.. och vi skrattar så vi nästan trillar omkull  19-20 timmar med kängorna på och nästan ingen, eller väldigt lite sömn, gör att man reagerar eller inte reagerar alls på rådande situation. Jag har sysslat med detta nästan 30 år, och har många gånger funderat varför jag gör det, men lika fullt kan jag bara konstatera att jag kommer att hålla på med detta många år till, så länge kroppen och knoppen håller. Jag vet vad jag har för uppgift, och jag vet också att jag gör samhället och mitt land en tjänst.

Härom dagen fick jag hjälp av sonen med att lägga om till sommardäck på bilen, vilket känns skönt, tranorna har landat här uppe, och gässen har också hittat hit. Om några veckor hoppas jag att isen släpper i stugan, och då känns det att sommaren inte är långt borta den heller. Än är det dock tidig eller sen vår, hur man nu ser på saken, och man får ta en dag i taget. Bryt ihop och kom igen. Ciao!