Många helger har passerat, och massor med vatten har runnit under många broar.. Jag har jobbat en hel del, fullföljt 2 toppar i en följd.. tampats med både mygg och knott, samt tillbringat några dagar i stugan. Det har både varit varma fina dagar, och dagar med både åska och regn. Jag kommer inte att ha ngn sommarsemester, utan den kommer senare under hösten. Yngste sonen och jag har dock planerat en liten "minisemester" under senare delen av juli.

På tal om sommar förresten.. sommar för mig är radioprogrammet med samma namn.. Lyssnade igår på Karin Bodins sommarprat.. hon pratade om branden på Polar och när hennes syster blev sjuk.. lyssnade flera gånger efter varandra.. mycket berörande..    

Ny dag i morgon..

och jag trodde att det skulle sitta lika hårt på botten som Titanic, men i år måste jag erkänna att det har bärgats en smula..

egentligen bärgades det en liten bit redan när Måns Zermerlöv vann med Heroes    

Allting har ju toppar och dalar, detta evenemang inget undantag.. när vi fick uppleva det live, sonen och jag var det väldigt speciellt    

Ett annat speciellt ögonblick var väl när Loreen kammade hem alltihop med Euforia..

Tyvärr sjönk det tillbaka i dyn, just i detta nu.. kan inte påstå att detta har där att göra.. 

TJOHOO!!!  tänkte jag i går morse, innan klockan ens hann ringa.. Katten väckte mig, men det var inga problem.

Min vandringskompis och jag hade kommit överens om att börja beta av årets toppar i Top of Älvsbyn.

Under natten hade det regnat ganska ordentligt, och vi visste att några av topparna fortfarande är snötäckta..

Tanken var att göra en "dubbel", dvs. ta 2 toppar i följd.. så vi valde ut Östra Falkberget och Mentjärnflygget, so far so good.

Skogsvägarna är ju av skiftande kvalitet, men regnet hade upphört under morgontimmarna, så jag var inte överdrivet orolig för farbarheten, men väl medveten om den. In kom vi, och kunde parkera på en tidigare känd punkt.

Vandringen påbörjades ungefär vid 11-tiden och det gick bra att ta sig över den bäck vi skulle passera.

Väl uppe på en ås, var det torrt och fint, samt lättnavigerat. Lite ris och blockterräng, men inga stora problem att ta sig fram. Ungefär 1.5 km vandring, med brantaste partiet sista 350-400 metrarna. Det syntes att snön legat, och försvunnit för bara någon tid sedan.

Kaffet smakade finfint. Tyvärr har myggen vaknat, och "tjällamojjen" är mer än mygg, de är stora som helikoptrar..  tur de är bra mat åt fåglarna..

På vägen ner från toppen igen, gick vi i en ganska rak inje, vilken var ganska brant nedför. På sina ställen rann smältvatten, och ju närmare bäcken vi kom, desto blötare blev det. Dessutom är det sankmark på några ställen.

Väl tillbaka ut på vägen insåg jag att den var mjuk som sjutton, samt att vi kanske kunde få problem.. vilket vi också fick..

Jag tog täten med min bil, och insåg att det var bara att "trampa plattan i mattan" och styra. Jag tog mig upp till en jaktkoja, som stod vid vägen och stannade där. Telefonen ringde, och jag förstod genast innan jag ens hade svarat.. Det enda jag hörde var: Jag gräver...  Gick tillbaka, och hoppades bara att det inte skulle komma ngn björn.. Kompisen hade sjunkit ner med höger framdäck mitt på vägen.. försökte hitta någonting som däcket kunde "kliva upp på" och återfå fästet, men det fungerade inte. Insåg att vi skulle vara tvugna att lämna bilen och tillkalla bärgare..

Vi gick tillbaka till min bil, och min puls hade höjts en aning, och jag började fundera på om jag skulle klara mig hela vägen ut till huvudvägen, vi hade fortfarande dryga 2 km fram.. satte mig i bilen igen, och bad att få köra ensam en bit för att se om jag skulle ta mig ut. Plattan i mattan igen, och bara styra. Stannade med viss tvekan vid en känd punkt, där vägen var lite bredare, och gick tillbaka för att möta kompisen igen. Sista biten av vägen kände jag mig lite som en rallyförare, men till sist kom vi i alla fall ut på den allmänna vägen. Dock hade jag så mycket lera i hjulhusen att hela bilen vibrerade..snudd på att händerna domnade när jag höll i ratten.. Fick låna högtrycksslang av kompisen och spola av fälgarna, men när jag sedan körde hem efter någon timma, vibrerade hela bilen fortfarande, så det måste bli en underredstvätt på den.. behöver jag säga att det inte blev någon mer topp den da´n?????

Årets toppäventyr har alltså börjat.. har vi gjort bort den värsta grodan på en gång?

Tiden får utvisa, men vägarna kommer inte att bli bättre senare heller, även om de torkar upp.. dock finns det nog ingenting som får mig att avstå möjligheten att njuta av våra toppvandringar.  Det blir som ett gift..

Har man klarat ett toppäventyr, är man i tankarna på nästa.. varje topp blir en utmaning i sig.

Slow-tv, som speglar skiftningar i naturen, fåglar och andra djur, väderomslag i realtid.. Vissa menar att det är den nya tidens meditation, andra kallar det för terapi.. en del väljer att skita i det överhuvudtaget.. Jag för min del följer detta på TV, surfplatta och telefon. Nu dags att fortsätta med dagens göromål. Återkommer..  

går tankarna och längtan till stugan och dess omgivning.   Igår var inget undantag. Jag åkte dit och var förberedd på att skotta snö, skotta snö och åter skotta snö..   Till min stora glädje, så var det skottat med traktor, de stora ytorna, så jag behövde bara skotta fram bron framför stugdörren  , och en liten bit fram till vedbodstrappan. Av rena tillfälligheten så hade vi kommit ihåg att parkera "alltiallo"-skrindan framför vedboden,   så jag kunde lasta vedhämtarna till öppna spisen inomstugs, och slapp bära/dra dem in i stugan. Nu kommer vi att ha torr och fin ved, om vi behöver torka kläder eller liknande under påsken..  

Jag skulle kunna dra paralleller med traditioner, kulturer, och allt annat, men jag nöjer mig att åter konstatera.. torparblodet i mina ådror, gör sig påmint, och jag tackar ödmjukast för att jag är den jag är.

Jag är stolt över vad min släkt står för, på alla sidor, både när jag är spik nykter, och nu när det inte riktigt är 0,0% alkohol i blodet.

Mellan snöskottningen blev jag ståendes nere vid grillplatsen, och tittade ut över sjön, som fortfarande är täckt av ett istäcke, jag inte ännu har hunnit utforska. Omgivningen och naturen runt stugan upphör aldrig att faschinera..

Det är fortfarande Paradiset på jorden, i alla fall för mig..

Efter hemkomst, dusch, och en fin middag med mitt egna älgkött,potatisgratäng, toppat med ett glas rött, hoppade jag in hos grannen/min blodssyster. Prat om allt mellan himmel och jord, både ljust och mörkt..

En ny dag är oss given, sommartiden är inne..

Vad resten av helgen och kommande vecka har att bjuda på, står skrivet i stjärnorna, och Guds vilja..

AMEN    

Hela min Spotify-lista är en enda musikalisk tidsresa, från tonårstiden, fram till idag. Den innehåller både min klassiska lugna sida, och den mer partyfyllda, som vaknar till liv, nu när vi åtminstonde går mot vårmånader. Visserligen var delar av min ungdom inte allt för ljus, med mobbing och liknande, inte heller resten av mitt liv har varit en enda stor dansäng, men det har väl ingen haft.. det hör liksom livet till, att vägen inte är spikrak..

Musiken speglar humör, och sinnesstämmningar, det enda som knappast ljuder i mina högtalare är hårdrock, ej heller viss typ av dansband.. varför får man svar på om man frågar mig personligen..

För övrigt, om Ni råkar ha missat det..DET ÄR HEELLGGGG!!!!

Till alla kollegor och övriga som jobbar helg, för att vårt samhälle skall fungera.. Keep up the good work. Ni behövs ALLA   

Må så gott, det gör ialla fall jag, just nu.

Det var hur mycket snö som helst!!  

Detta var första svängen dit, efter nyårets intåg, därför i första hand en "rekresa"

Helt enkelt en kontroll av förhållandet där ute.. hade således ingen spade eller annat med mig, bara ryggsäcken med kaffe, korv och lite fika.

Hade tänkt åka dit även igår, men istället blev det ett Harry Potter-maraton, där jag precis avslutat den fjärde filmen av åtta.  

Ja, vi har redan hunnit en dryg vecka in i februari månad.. tidigare år har jag ju tyckt och känt att jag bara skulle vilja göra som björnen och lägga mig i ide hela januari, men tack vare jobbet, så flög månaden iväg innan man hann blinka..

Månaden som för övrigt blev händelserik både när och fjärran. Snökaos, kyla, pandemi, mildväder blandat i en salig röra, tillsammans med översvämningshot vid Storforsen och snabba svängningar i bla. USA.

Pandemin visar ju fortfarande sitt fula tryne, men nu när vaccineringen har börjat, hoppas jag innerligt att vi så småningom i alla fall kan  börja bryta upp en del av isoleringen.

Almanackans blad är slut slut slut

Ja nu får vi vända blad

Pandemins framfart blockad

Snart så har vi vaccin

Måtte detta slå in fort..

Det är väl i så fall största förhoppningen jag har på 2021.

Hoppas också att inte biverkningarna är så stora..

men ärligt talat är jag också rädd..

vad låter jag komma inunder huden?