Hur är en vanlig dag för mig? Ja eftersom jag är arbetslös, har jag ju inga "jobbrutiner", utom arbetssökningarna på arbetsförmedlingen och egna kontakter. Ständig telefonpassning ingår också. Dagen anpassas mest efter ev. inbokade möten, eller andra åtaganden, men finns det inget sådant, har jag lite svårt att "komma igång". Naturligtvis tar jag hand om tvätten och inköp och liknande, men ibland känns det som om jag springer i ett ekorrhjul.. andra i min närhet däremot jobbar mer än de egentligen klarar av.. tala om total snedfördelning, men vad gör man? Ibland funderar man om det är någon idé att stiga upp, men jag "måste" ju.

Tur att det finns olika aktiviteter, jag tackar min Gud att kyrkan har tisdagscafe, och att folkhögskolan har morgonsamlingar som man kan besöka fast man inte är elev där..

Eftermiddagen är ju ganska enkel, eftersom det då faller på min lott att fixa något ätbart till middag, enda kruxet är att ibland är vi 3 till middagen, men helt plötsligt kan vi vara 4-5, och har i regel "vandrande matbord" eftersom vi är hemma lite olika tider, och har olika förestående kvällsaktiviteter.

För min del hinner klockan rinna iväg lite väl långt innan jag hamnar mellan lakanen, det är inte ovanligt att den blir både 1 och 2, stundtals ännu längre.. 

Helger försöker vi ha så lite planeringar som möjligt, lördagmiddagen med 1-2 vinglas är "helig".

Jag medger att det kan verka helt idiotiskt att tillåta sig göra som jag och "inte ta sig i kragen" och göra något åt det, men jag lovar; jag ligger i som en räv för att kunna få ordning på dygnet, men ett arbete skulle ju onekligen vara det allra bästa. Jag har ett möte inbokat med en person nästa vecka, för att få en "praktikplats" inom ett nytt projekt som startat på Af. Mer om det efter mötet, i morgon är det kalasplanering för hela slanten. Kram på Er alla, ta hand om er, och ta vara på tillfällena som ges.