Har varit ner till stora staden Piteå en sväng i em, och när jag sent omsider skulle styra kosan tillbaka till "bojn", stannade jag till en kort stund vid graven- tror alla fattar vilken.. det är alltid en speciell känsla att komma dit, man är inte ensam, om ni förstår hur jag menar.. När jag närmade mig Älvsbyn och hade ca 150m till rondellen på norra byn, passerade jag de gatlyktor som finns där. På en av dem satt det en storspov, känslan var att den tittade på mig. När jag passerade rakt under den, gick en rysning genom hela kroppen, var precis som om den ville säga mig något. Fånigt/nojigt!! tänker nog vissa.. varför måste du berätta just det?? Ja, kanske det är knasigt att berätta, men det spelar ingen roll, meningen med bloggen var ju just att delge tankar och funderingar, händelser och vardagsmystik, djupa som ytliga.

I morgon är första dagen på nya jobbet, och den där speciella "vad-händer-nu" känslan har börjat krypa på. Dags att börja ladda med andra ord. Ha det bra, God bless you all. Kram..