och pappa sitter nu med sina bröder vid elden i Nyteuger och tittar ut över vattnet till tonerna av dragspelet..  

Kvar är vi med sorgen och saknaden, men med massor av minnen.. 

Det är ju jättejobbigt så klart, men han behöver ju inte ha ont längre.. en klyscha och en standardfras måhända, men..

Tankarna flyger och far likt reaplan.. vad händer nu? hur blir det?

Vi får ta den närmaste tiden dag för dag, men vi är ju inte ensamma i vår sorg.. vi har varandra.

Idag flaggar vi på halv stång   imorgon är en annan dag.

Sov i ro älskade pappa  

Nej, men snöochisdriva iföräldrahemmet..

Mitt i allt eläne och all sorg som flyger och far i luften, måste vi ändå hålla modet och humöret uppe..

Både för oss själva men framför allt för pappa..

Att springa maraton med döden i hälarna under så lång tid som vi gjort nu, och ännu gör, kan ju få vem som helst att krocka med väggen eller brisera som en sprängladdning..

Jag gjorde ett försök att skotta hål i drivan, så den lilla vårsol som ändå värmer lite skulle kunna börja smälta bort toppen på isberget, men jag fick tji. Det enda som hände var att jag höll på att bryta av skaftet på spaden.

Andemeningen och eftertanken blir: Tiden får helt enkelt ha sin gång..

Ta hand om varandra, livet går inte i repris.

Vi finns här och nu.    

Just nu går allting lite på halvfart, och annat står nästan still.

Allt pga. personliga skäl.

Vi kan bara vara här för varandra, familjen och de närmaste i flick- och pojkvänner, sambos..

Hämta kraft och styrka, timme för timme, dag för dag.

Tankar snurrar runt, flyger och far..

Blott framtiden svaren har..

Ta hand om varandra

Livet går inte i repris.

Kram

men jag har egentligen inte så mycket att varken glädjas åt, eller att deppa över heller för den delen..

Det som är bra, är bra.. det som är skit är verkligen SKIT, resten är sådant som passerar obemärkt, eller sådant jag får ta tag i efter prioriteringsordning..

Jag får återkomma när frågetecken har rätats ut och när jag vet åt vilket håll kompassnålen pekar..

Kanske inte alla, men det här med att ge- eller ens uttala nyårslöften, har ialla fall jag lagt av med för ganska länge sedan..

2024 fick sämsta tänkbara inledning..!! Köldsmocka av det större slaget  med strömavbrott modell långvarigt, sönderfrusna ledningar både till höger och vänster.. några dagar förra veckan hade jag Försvarets vintersovsäck under täcket.. -46 på något ställe, och 42-43 minus i centralorten, telefonnät som lade ner.. min hyresvärd frågade rent om jag hade någonstans att evakuera..  ett fåtal stackars plusgrader inomhus.. Jag valde dock att stanna hemma- dels för att det var bäst för katten, men även att jag hade jobbarhelg.

Nu är systemet lagat och värmen åter.

På jobbet hade vi problem med våra bilar, som helt enkelt frös ihop..

Krisberedskap handlar inte- som har påpekats miljontals gånger, om att landet kan hamna i krig.. kris är också händelser liknande förra veckan, eller trafikkaoset på E22 i snöstormen.. köldrekord i Arjeplogs kommun..

Vad har annars passerat tidslinjen?? Ja..

Julhelgen blev en helg med ömsom jobb, lite firande med familjen, tankarna hos anhörig på sjukhuset samt julotta.

Nyårshelgen firades med sönerna och svärdottern här med en mini-trerättersmiddag.

Jag hade arbetspass på nyårsdagen, så det blev ett tolvslag halvslumrandes i sängen.

Mitt i kylan hade vi begravning och minnesstund av pappas lillebror som avled i cancer strax innan jul. Kyrkan var välfylld, och begravningen nästan vacker- om man kan uttrycka sig så. Den var i allafall väldigt fin. Minnesstunden var också otroligt varm och ljus.

Denna helg är jag ledig, tog en sovmorgon i morse, försöker återställa lägenheten efter köldknäppen och en smula återhämtning..

Vi hörs  

Inga ord kan beskriva situationen just nu, men jag skrev i min almanacka härom kvällen..

Under en längre tid har vi sprungit och vi springer ännu ett maraton med döden i hälarna.

Ingen vet när sanden i livets timglas rinner ut, men för någon i vår närhet rann den ut under den gågna helgen.

Vi som är kvar slits mellan små glimtar av hopp och medvetenhet om vart skeppet är på väg.  

Vi är många som nu får genomleva julhelgen i tårar och en känsla av maktlöshet och oändlig tomhet..

Maktlösheten skapar också en känsla av skörhet, i alla fall hos mig.. jag är som en tickande bomb  

Det behövs inte mycket som går mig emot så briserar jag  

Jag är bara orolig att bli en belastning för mina kollegor, i sista hand får jag sjukskriva mig.. ta dagarna som de kommer..

Nu sätter jag ena foten framför den andra och på så sätt kommer framåt, men det är också ett steg fram- två steg bak och tre steg framåt igen..

utan att man på något sätt kan stoppa eller pausa "programmet".. för när det väl stannar är det ju för evigt..

Sista tiden har den dock snurrat upp och ner.. det har varit ömsom vin och ömsom vatten- mest vatten om jag skall vara ärlig. Vatten kan ju vara bra i den meningen- om man är helnykterist.. men i mitt fall har det väl inte varit helt odelat positivt. Händelser slag-i-slag har tärt lite på både mitt och kanske även andras psyke, så orken och återhämtningsfaser är inte direkt i synk.. 

I fredags hade jag gett mig fanken på att jag skulle ut på älgjakt på lördag morgon.. jag är fortfarande av den åsikten att om jag vill ha viltkött i frysen under vintern får jag banne mig ge mig ut och jaga det också.. egenskapen att jaga och fiska för brödfödan ligger djupt rotad i min natur och personlighet, även om fisket just nu dessvärre är lite eftersatt.

Det är inte många timmar jag har hunnit sitta bakom flötet eller kastat ut wobblern eller spinnaren den gågna sommaren och hösten..  

Sagt och gjort, jag förberedde och gjorde klart för jakt, men var liite fundersam över väderprognosen.. snösmocka och vindbyar av varierande styrka och riktning.. Tyvärr besannades prognosen till viss del.. inte såå många minusgrader, men nordliga snålvindar, växlande i kombination med någon slags blandning mellan iskristaller och vet inte vad.. jag kan lova att jag äter mitt vilkött som nu ligger i frysen med andakt den kommande vintern.

Igår blev det sådant tillfälle, älg med potatisgratäng och i glaset favoriten bland mina favoriter- en röd Chãteaneuf-du-pape. Det blev mumsmums kan jag säga  

Nu är det Allhelgona-helg, och det kan hända att jag tar mig upp till kyrkan, får se hur mycket det snöar..

För första gången på massor många år har jag köpt radions och TV:s julkalender.. Tjuven på Nikolaus läroverk samt Trolltider- legenden om Bergatrollet. Kan bli spännande och intressant..

Framför oss ligger en mysig tid.. vad som än händer i vår omvärld och hur mörkt det än må vara, så måste vi tillåta oss att se fram mot julen och dess budskap. Tyvärr känner ju många kanske både stress och ångest inför helgerna, men de kommer ändå..

Snön fortsätter att falla utanför fönstret, och trots allt är det ganska vackert..

Tiden har sin gång och snön är en del av den, även om vi kommer att svära över den och vara innerligt less på den framåt mars-april-maj..

Nu tycker katten att jag skall ägna mig åt honom.. oavsett vilken tid på dygnet har han en förmåga att acca från noll till hundra fortare än en formel 1-bil, så dags att sätta punkt.

Återkommer förr eller senare.    

för att livet skulle vara på topp, men nu ser vi lite ljus i tunneln.
Hösten har kommit på allvar, med mörker, låga kvälls- och nattemperaturer, däckbyte och tidvis friska höstvindar. I stugan har båten fått rulla upp på trailern inför vintervilan. Även vattnet..

Födelsedagen gick i de gröna klädernas tecken, eftersom jag och många med mig, just har genomfört en KFÖ- helg, med varierande uppgifter. Bla. fick jag testa att köra terränglastbil..

Kulmen av denna helg, och toppen med för den delen.. var denna lilla sak..  

Ibland lönar det sig att vara envis  Genom årens lopp har det funnits otaliga tillfällen när man har övervägt att lämna in och rusta av, men då har man hittat en liiten liten ljusglimt som har gjort att man orkat kliva över tröskeln och kämpat vidare.. och nu känns det väl angelägnare än någonsin  

På kvällen när jag hade kommit hem och släpat alla pinaler uppför trappan, firade jag mig själv med en kombinerad födelsedags- och belöningsmiddag på ett matställe här i byn. En filé Black-and-White..

Visserligen finns det väl ingenting som slår en god saftig älgentrecôte, men detta satt som en smäck i magen.

Idag har jag varit ledig, och bla. hämtat hem katten men imorgon står ett jobbpass på agendan tillsammans med lite annat..

Dags att runda av. Ta hand om Er själva och varandra